inga ursäkter

Jag har inga särskilda ursäkter för min frånvaro, mer än det vanliga, förkylning som kommer och går (mer det förra än det senare) och aldrig tycks vilja lämna mig ifred och gör mig tröttare än en igelkott så här års, plus att julen (visserligen en sällsynt nedtonad och avslappnad jul, men ändå) kom emellan och så det där med att dagarna rinner iväg fortare än man hinner säga spikmatta.

Som jag inte fick någon. Jag tror inte att jag någon jul fått det som för tillfället varit årets julklapp. Men vad gör det, spikmattan är jag lika gärna utan.

Tack för alla julkort förresten! Själv har jag förstås inte skickat något, så ta det inte personligt att inte just du fick nåt. Ingen fick. Sandra (dvs Andreas) gjorde däremot ett kenneljulkort, där jag och de fyrbenta gossarna fick vara med. Kortet finns här, eftersom Sandra saknar en massa mailadresser så var det inte så många som fick det mailvägen.

Jag har iaf överlevt julen, och förkylningen verkar nu äntligen ha övergett mig, bara lämnat rester i form av bihålor som fortfarande dummar sig om nätterna, men det hela avslutades med en storartad migrän under annandagen. Faktiskt ett av de värsta anfallen jag någonsin haft, och lite fundersam blir jag över att min kärringmedusin kan ge migrän som biverkning, och att man ska iaktta viss försiktighet om man har migrän innan, och medicineras för det. Jag vill ogärna klaga på den mycket rara doktorn jag träffade, men hade det inte varit på sin plats att kanske fråga om sådan saker innan han frikostigt skrev ut receptet? Jaja, det är snart återbesök, så får vi väl se.

När vi ändÃ¥ pratar sjukdomar (vilket verkar vara det som den här bloggen mest används till nu för tiden), sÃ¥ tänker jag Ã¥tminstone inte skaffa mig nÃ¥n svininfluensa. Jag har utan att smittas klarat tvÃ¥ potentiella högrisktillfällen, utställningarna i Växjö och Stockholm, och nu är det dags för Göteborg. Men nu är jag minsann vaccinerad! Jag traskade iväg till närmaste VC idag, den var fullständigt folktom, i receptionen satt en ”kommer strax”-lapp och jag väntade… Och väntade. Men sÃ¥ fick jag se en annan lapp pÃ¥ väggen, ”Vaccinationer” med en pil, och jag följde pilen runt hörnet och sedan nästa pil längs en korridor, fortfarande inte en männsika, ny pil och folktomma undersökningsrum… Nästan lite kusligt faktiskt. Sen gick jag förbi en öppen dörr med en människa innanför som sa ”hej” och höll pÃ¥ att skrämma slag pÃ¥ mig. Jag fÃ¥r väl utgÃ¥ frÃ¥n att hon hade nÃ¥gon sorts vÃ¥rdutbildning för hon frÃ¥gade vad jag ville och jag sa att jag ville ha en spruta och dÃ¥ fick jag det och sen sa vi hej och jag gick hem.

Om det nu var på riktigt med den där sprutan, och inte nåt som jag drömt, så har jag med största sannolikhet feber och muskelvärk inom 12 timmar. Denna spådom är baserad på min vaccinationshistorik. Jag har alltid reagerat, på varenda vaccination i hel mitt liv, så jag räknar kallt med det nu också. Så därför är det läge med varsin långis för dogsen nu. Imorgon kanske det bara blir kortisar.