lenas egna

För andra söndagen i rad var vi och tränade på klubben, förra gången var vi tre stycken som stämt träff, igår tillfälligtvis bara två. Men när vi nu är flera som puffar på varandra, så kanske det kan bli en god vana? Appellplanen är noggrant skottad, så vi kan inte skylla på vintern, dessutom siktar vi nu på gemensam tävlingsstart i slutet på april. Siktet är med andra ord inställt, no more excuses, det är bara att träna på!

Båda de här söndagarna har jag mest fokuserat på att få Månsen att koncentrera sig på mig och att hålla kontakten så mycket han bara kan. Och båda gångerna har han varit totalt hopplös till att börja med, men sedan blivit bättre och bättre. Igår körde jag lite linförighet, bara kortkorta sträckor med många vändningar och halter, läggande under gång, inkallning (där vi särskilt tränar på och belönar kvarsittandet), och lite platsliggning utan störning från andra hundar, men med retning i form av att jag gick runt honom och dinglade med en repboll.

Karin hade kameran med, och när jag efteråt fick se den här bilden blev jag både glad och överraskad. Jag hade aldrig trott att det skulle se så himla bra ut på bild! Visserligen är jag smärtsamt medveten om att den kontakten och den positionen oftast bara varar en liten liten stund, sekunden efter att bilden är tagen kan han mycket väl ha slängt sig åt sidan och hotat att rycka armen av mig… Men ändå, håll med om att det ser snyggt ut!

Foto: Karin Moberg

Igår kväll tittade jag igenom momenten för appellydnaden. Och blev brutalt påmind om att jag duktigt förträngt två moment. Framförgåendet, som vi inte ens börjat träna, och apporteringen, som jag påbörjat och börjat om på många gånger utan att komma någon vart alls. Övriga moment tror jag att vi kan få till så det kan bli åtminstone någon sorts poäng (dvs om jag tränar flitigt), men de här två… Bara att kavla upp ärmarna och börja. Jag har börjat (om) ikväll med lekapporteringsövningar i köket. Alltid något.

Och så får vi hoppas på vår snarast, för vi behöver väl en del spårträning också, kantänka.