siktet är inställt
För andra söndagen i rad var vi och tränade på klubben, förra gången var vi tre stycken som stämt träff, igår tillfälligtvis bara två. Men när vi nu är flera som puffar på varandra, så kanske det kan bli en god vana? Appellplanen är noggrant skottad, så vi kan inte skylla på vintern, dessutom siktar vi nu på gemensam tävlingsstart i slutet på april. Siktet är med andra ord inställt, no more excuses, det är bara att träna på!
Båda de här söndagarna har jag mest fokuserat på att få Månsen att koncentrera sig på mig och att hålla kontakten så mycket han bara kan. Och båda gångerna har han varit totalt hopplös till att börja med, men sedan blivit bättre och bättre. Igår körde jag lite linförighet, bara kortkorta sträckor med många vändningar och halter, läggande under gång, inkallning (där vi särskilt tränar på och belönar kvarsittandet), och lite platsliggning utan störning från andra hundar, men med retning i form av att jag gick runt honom och dinglade med en repboll.
Karin hade kameran med, och när jag efteråt fick se den här bilden blev jag både glad och överraskad. Jag hade aldrig trott att det skulle se så himla bra ut på bild! Visserligen är jag smärtsamt medveten om att den kontakten och den positionen oftast bara varar en liten liten stund, sekunden efter att bilden är tagen kan han mycket väl ha slängt sig åt sidan och hotat att rycka armen av mig… Men ändå, håll med om att det ser snyggt ut!
Foto: Karin Moberg
Igår kväll tittade jag igenom momenten för appellydnaden. Och blev brutalt påmind om att jag duktigt förträngt två moment. Framförgåendet, som vi inte ens börjat träna, och apporteringen, som jag påbörjat och börjat om på många gånger utan att komma någon vart alls. Övriga moment tror jag att vi kan få till så det kan bli åtminstone någon sorts poäng (dvs om jag tränar flitigt), men de här två… Bara att kavla upp ärmarna och börja. Jag har börjat (om) ikväll med lekapporteringsövningar i köket. Alltid något.
Och så får vi hoppas på vår snarast, för vi behöver väl en del spårträning också, kantänka.
Ang katterna så är det ju faktiskt samma tillsynslag...
.-=...
Snyggt! Det kommer att bli en strålande appell – sanna mina ord.
Men jösses – ni har alltså en riktig appellplan att träna på!? Vilken lyx! Vi har fått vägen och parkeringen plogade, men planerna … Men vill man träna framåtsändande finns det i varje fall en hyfsat rak, vältrampad ”korridor” att träna i.
Senaste blogginlägg från Agnetha… Mittinattenbloggande
Ja, man känner sig ju nästan tvingad att nyttja planen när den är så noggrant plogad… allt annat vore ju hemskt otacksamt.
Var det lydnadsklass elit, eller…? Det ser i alla fall vääldigt bra ut på bild!
Snyggt! Härligt att du har en plan, och ett mål. Det blir så mycket enklare att hitta motivationen då. Och framförgående kan du ju träna på närmaste trottoar om det skulle vara så, eller t o m i hallen hemma.
Senaste blogginlägg från Lotta… Om att gilla läget…
Duttiga mamma!!! Siktet är inställt och jag är faktiskt övertygad om att det här är året då både du och jag ska lyckas på tävlingsplan!!!
Senaste blogginlägg från Sandra… Kattjakt och överkissning
Lyckas och lyckas… mitt mål är att kliva på tävlingsplanen till att börja med. När det är gjort ska jag fundera ut ett nytt mål.
Jamen är inte det att lyckas då??? Att få tummen ur och faktiskt våga entra tävlingsplanen ens? I ditt fall iaf. I mitt fall är det ju inte där skon klämmer utan att lyckas skärpa ihop både mig och hund tillräckligt för att prestera i poäng också…
Senaste blogginlägg från Sandra… Kattjakt och överkissning
Härligt!
Ibland hjälper det att säga något högt för att få tummen ur. Jag är mästaren på det fast i andra oråden.. 
Senaste blogginlägg från Lisa… Lite bilder, uppdaterad
(svar) Jaa du, det var bara att dra ned mössan så långt det gick borra ned huvudet och plöja snö… Men det var völdigt jobbigt. Skönt att vara inne framför tv:n nu. =)
Senaste blogginlägg från Raz… Snowjogging