Förresten, den där våren gjorde faktiskt ett litet försiktigt försök här idag. Efter den iskalla morgonen med all rimfrost, så steg temperaturen så småningom till ett par plusgrader. Och eftersom solen behagade skina hela dagen, och eftersom den nu såhär i februari faktiskt ger ifrån sig lite värme, så kunde man känna den där härliga vårvintriga känslan mot en södervägg. Och jag hade kanske kunnat leta upp något litet smältvattenflöde eller takdroppande att fotografera, men jag hade inte tid. Jag var fullt upptagen med mitt stylande hela dagen.
Kan vi hoppas på en repris imorgon? Jag tar gärna de kalla nätterna om det blir såna här dagar.
Med anledning av morgondagens kalas gav jag mig ut på ett mission impossible idag. En styck klänning, behov: stort. Ett par skor, behov: inte fullt så stort. Klänningsletandet verkade tröstlöst till att börja med, det fanns banne mig bara tunikor, och det var klänning jag skulle ha punkt slut. Men så hittade jag den, klänningen jag kände att jag ville ha, den fanns i rätt storlek(!) och den råkade hänga på en reaställning. 79 kronor. Va?!
Skobehovet uppgraderades raskt till stort. De första skorna jag fick ögonen på var riktigt snygga, rea men rätt dyra ändå, men det var framför allt klackhöjden som gjorde mig lite tveksam. Mina fötter har blivit bortskämda med lång- och skogspromenadvänliga skor, och min tidigare ganska stora förmåga när det gäller att gå i högklackat både länge och mycket har sakta men säkert avtagit. Så jag svängde runt hyllan, hittade ett annat par nästan lika snygga, med en lagom klack och ett väldigt lagom pris. 250 riksdaler.
Summa 329 kronor. Och det var utan att ens försöka göra fynd, de bara kom till mig.
För att fullborda det hela gjorde jag ett besök hos frissan sen också. Det var ingen rea där, det kostade mer än skor och klänning tillsammans, men så är jag som ny nu också.
Nej, det ser verkligen inte ut att bli några vårbilder idag heller. Nu har vi återgått till tvåsiffriga minusgrader, och det har varit tät dimma inatt, så om man nu inte tyckte att det var tillräckligt med all snö, så har ett tjockt lager rimfrost lagt sig över allting också. Som julkort betraktat är det väl snyggt, men nu är det faktiskt februari!
Bristen på vårtecken att fotografera är högst påtaglig. Jag har använt all min fantasi och kreativitet för att få till några bilder, men nu har jag inte mer fantasi. Det är väl bara att acceptera att det inte kommer att rasa in bilder på Dagens Vårtecken precis. Inte än i varje fall, men förr eller senare ska väl våren komma igång.
Istället tog jag en bild på snödrivan som körts ihop precis utanför mitt köksfönster. Jag tänkte att om jag tar en ny bild på den då och då, säg en gång i veckan, så kanske man kan se att den minskar i höjd och omfång och på så sätt får ett visst hopp?
Det var en gång två små möss. En vit och en grå. De bodde med alla sina triljoner syskon på det stora IKEA-varuhuset. Men så en dag – igår- kom två snälla människor på besök och sa: ”De skulle ju kunna få flytta hem till oss! Tänk så glada våra hundar skulle bli!” De snälla människorna var visserligen snälla, men kanske lite obetänksamma. De tänkte inte alls på om mössen skulle bli glada eller inte.
Så mössen fick följa med hem till de snälla människornas snälla hundar. De snälla hundarna blev glada och tog varsin mus i munnen. Den röda hunden tog den grå musen, den grå hunden tog den vita musen. Efter ett tag blev de lite ovänner, för den röda hunden ville först ha båda mössen, men sedan fick den grå hunden den grå musen och så blev det lungt. Hundarna vårdade mössen ömt, men på sitt eget vis, och lite senare såg mössen helt annorlunda ut.
Det här inlägget blev istället för ett annat som jag funderat över i flera dagar, men som nog inte blir. Det skulle handla om den här tiden för 29 år sedan, då jag väntade Sandra. En tid som jag förstås tänker rätt mycket på nu, när Sandra väntar sitt barn. Det var en tid med väldigt mycket känslor, som väl alla graviditeter är. Men känslorna handlade inte bara om det. En lång tid under hösten och fram till jul tillbringade jag på sjukhus, sittande hos min mamma. I mellandagarna gick hon bort. De tre resterande månaderna av graviditeten minns jag väldigt lite av. Jag hade som sagt velat skriva mycket mer om detta, men de känslor som kommer fram är svåra att uttrycka. Jag har försökt, men när jag läser vad jag skrivit så blir det inte som jag menade.
…att börja samla vårtecken! Om ni inte redan har börjat, alltså. Jag tog en bild redan i morse, ett misstag var att jag bara tog en enda bild och inte tittade på hur den blev förrän nu (efter att ha letat efter kamerasladden en halvtimme). Den var av det slaget som man aldrig sparar annars, men nu är det det enda lilla vårtecken jag har dokumenterat, så den blev benådad.
Ni hittar Dagens Vårtecken här. Registrera dig och var med! Läs gärna infon på förstasidan först. Jag ska skriva ihop lite trix som kan vara bra att känna till, återkommer strax med det.
Lite tips & trix:
När du ska ladda upp en bild och har valt fil, ge bilden ett namn (rubrik), så den slipper heta ”img_200719″ eller nåt liknande. Strax därunder finns en liten rullgardinsmeny ”Sätt objekttiteln från:” Välj ”Rubrik” där. Inga andra inställningar behöver göras.
När du laddat upp bilden går du till förstasidan, klickar på din bild och använder sedan kommentarsfältet för en kort beskrivning, t ex var bilden är tagen, eller hur du tänkte när du ser en slalombacke som ett vårtecken…:)
Om det finns mer som känns oklart, kommentera det här, så kan jag fylla på med mer info om det behövs.
När två träningskompisar av två möjliga har giltiga förhinder, och när termometern visar närmare 20 än 10 minusgrader, ja då är inte jag den som envisas. Träningen igår blev alltså inställd. (Oss emellan så kan jag ju erkänna att jag jublade lite. Eller mycket. Ok då, ganska högljutt.) Köksträningen är jag ändå relativt flitig med. Och vi har tillräckligt med moment som fortfarande går att träna på köksnivå så jag behöver faktiskt inte ha särskilt dåligt samvete.
Vad som däremot inte är inställt är mitt senaste påhitt Dagens Vårtecken. Det skulle starta idag, och så blir det, men det får vänta till kvällen. Jag erkänner att man kan behöva en extremt optimistisk inställning för att kunna hitta några vårtecken idag, men det går. Det är ju en tolkningsfråga det där, vad som är ett vårtecken. Jag hoppas det finns en och annan som känner för att vara med, det känns som om vi behöver all uppmuntran vi kan få på den fronten. Återkom framåt kvällen, så ska ni få en länk.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
