jälla huvve

Det har varit en skitvecka. Huvudet har gjort mer eller mindre ont hela tiden. Måndagens regelrätta migränanfall var i och för sig inte helt oväntat och delvis självförvållat efter Malmöresan, att sova på tok för lite natten (mindre än fyra timmar) innan en sådan aktivitet är inte smart alls. Tisdagens efterföljande trötthet var inte heller så oväntad, det blir gärna så efter migrän och kanske framför allt efter den tillhörande medicineringen. Att tröttheten var så extrem som den var däremot lite ovanligt.

Men sen har det fortsatt hela veckan! Inte migränont, långt ifrån, men tillräckligt för att det ska vara svårt att koncentrera sig, och framför allt den där hemska tröttheten. Om jag hade tre saker som jag normalt skulle ha hunnit på en dag, så hann jag en halv. I bästa fall. Frustrerande när jag hade många saker jag utlovat och skulle ha hunnit den här veckan. Gissa om jag ligger efter nu? Det är bara förnamnet

Igår kom A hem efter att ha varit borta på jobb hela veckan, och nästan i samma stund gick det onda över och tröttheten likaså. Jag vet inte om man ska dra några slutsatser av detta, det var nog kanske mer en slump. Hur som helst så satt jag uppe ganska sent och försökte komma ifatt en bit. Det gick rätt bra, förutom att batteriet i min mus tog slut, och med bara styrplattan är jag extremt handikappad. Inga passande batterier fanns förstås hemma, men med två datorer i huset kan man ju lätt låna grejer.

Tidigt i morse skulle jag fortsätta. Nu fungerade inte A:s mus heller? Hur stor är sannolikheten att batterierna ska ta slut i båda samtidigt? Till den fanns det dock ett nytt batteri att byta till, men det fungerade inte ändå. Nu blev jag väldigt misstänksam, tog båda mössen och testade på A:s dator. Båda fungerade.

Skit. Att leta runt i systeminställningar med styrplatta är extremt enerverande om ni vill veta. Särskilt när man inte riktigt vet vad man letar efter. Jag testade alla mina tre usb-portar med både kamera och usb-minne, alla tre fungerade. I en och en halv timme höll jag på, utan att alls veta vad jag skulle göra. Till slut kom jag på att jag skulle testa att starta om datorn med windows-partionen istället, för att se om problemet skulle kunna ringas in till Ubuntu. Men jag var inte riktigt med i uppstarten och hann inte ändra till Windows, så det gick in på Ubuntu som vanligt.

Här blev det lite pinsamt. För nu var problemet löst… En vanlig, enkel omstart. En sÃ¥dan Ã¥tgärd som ofta är det allra första man tar till när man som Windows-användare har problem. Och det slog mig att nÃ¥gon gÃ¥ng igÃ¥r kördes en automatisk uppdatering, och jag fick nÃ¥got meddelande om att en omstart krävdes, en omstart som jag inte hade tid med just dÃ¥…

SÃ¥ nu jädrar. Nu har jag (nästan) inget ont i huvudet*, är inte tröttare än att lite mera kaffe kommer att hÃ¥lla igÃ¥ng mig, har en fungerande dator med framför allt en fungerande mus. Nu ska jag försöka komma ifatt lite mer. Synd bara att vÃ¥ren skriker pÃ¥ mig därute. Den stör faktiskt koncentrationen en del… Och gör att jag mÃ¥ste ta minst tvÃ¥ timmars rast mitt pÃ¥ dagen. Damm-, päls och grushögarna pÃ¥ golven skriker ocksÃ¥ pÃ¥ mig, men det kan jag lättare lÃ¥ta bli att lyssna pÃ¥.

—————-

* Det är egentligen inte huvudet som gör ont. Det är bihålorna.