inte bara nästan vår

Sandra sa ju i förväg att Sam skulle komma med våren, och det blev verkligen vår på riktigt under den här veckan. Det känns ännu mer påtagligt här än där, dessutom.

På vägen hem igår konstaterade jag att isen som fortfarande låg på Hyllsjön när jag passerade förra veckan var helt borta. Och när jag kom närmare kusten var vårbruket igång, traktorer i vägen på vägarna, och gödning som spreds på höstsådden. Härhemma finns det grönt(!) gräs, fullt med krokusar i alla rabatter och blåsipporna i backen bakom garaget har slagit ut i massor.

Dagen började med strÃ¥lande sol och det kändes dÃ¥ som om det skulle bli en sÃ¥n där riktig kanondag, men vi var inte sÃ¥ lÃ¥ngt in pÃ¥ förmiddagen förrän molnen täckte allt det blÃ¥a, och det är istället ganska kyligt. Jag hade ett tag ganska seriösa planer pÃ¥ att ta med bÃ¥da hundarna till öppna träningen pÃ¥ klubben ikväll, och jag tänker inte skylla pÃ¥ att vädret bara blev halvbra, men min rygg är ond  och inte alls samarbetsvillig. Jag hade ju ont i den sedan jag badade MÃ¥ns efter hans slaktavfallsrullning i pÃ¥skveckan, den hade blivit nästan helt ok innan bebis-resan, men efter att ha umgÃ¥tts med hÃ¥rd bäddsoffa i sex nätter var den bra mycket sämre igen. Och sedan bilresan hem igÃ¥r… Mercans pysventilfunktioner som gör att ryggstödet kan modelleras om i en mängd olika varianter hjälpte en stund, men efter halva resan var alla varianter bara obekväma, och eftersom alternativet ligga-pÃ¥-rygg-med-benen-högt (av begripliga skäl) inte finns sÃ¥ blev jag bara stelare och stelare och ondare och ondare. Och det onda och stela som tidigare suttit enbart i ländryggen gÃ¥r nu därifrÃ¥n och ända upp i nacken.

Nu ska vi iaf ta oss ut pÃ¥ nÃ¥gon form av längre promenad, antingen blir ryggen bättre eller sämre av det, mycket beroende pÃ¥ hur mycket Monsterhunden (den sk väluppfostrade) tänker rycka i kopplet. SÃ¥ fÃ¥r vi se sen… det vore roligt att komma iväg, men är jag för stel och har för ont blir det ingen bra träning av det hela ändÃ¥.