lenas egna

…man skulle ta och blogga lite kanske? Det är ju inte så att det inte hänt nåt sen sist, precis. Det har hänt en hel del, varav ”bortgiftet” av Sandra väl var det största. Men det där visste ni ju redan. Allt avhandlas ju på FB numera.

Jag tycker det är trist, det här att FB-effekten mer och mer ser ut att bli Stora Bloggdöden. Det är så enkelt att bara hoppa in och skriva något kort där, och man får ofta en mycket mer omedelbar respons än i bloggen. Och så känns det liksom inte så påträngande att blogga om mer eller mindre samma grejer också. Vilket är väldigt synd, för FB och andra sociala medier kan inte ersätta bloggen. Inte ersätta bloggskrivandet, inte de längre diskussioner som ibland uppstår i en blogg, och framför allt inte arkiveringen som det innebär.

Dessutom, även om FB är bra på det viset att ”alla” finns där, så är det väldigt slutet. Via FB har jag inte lärt känna en enda ny person. Via bloggandet, mitt eget och andras, har jag lärt känna många. Transparensen på FB är, tack vare de sekretessinställningar de flesta (ja, jag också) använder och som rekommenderas, är lika med noll. Andra sociala media fungerar annorlunda, men det är ju som sagt på FB ”alla” är.

Men jag kräver en skärpning på bloggfronten. Inte minst av mig själv. FB är kul (fast jag har massor med synpunkter på funktionaliteten förstås), men det räcker inte.

Så nu har jag bloggat. Och det krävdes givetvis att jag egentligen har en massa annat att göra nu, men inte riktigt orkar sätta fart och ta itu med…