lenas egna

Och med ”liket” avser jag denna blogg. Inget annat.

Tja, jag tog liksom en paus. Först ofrivilligt, sedan frivilligt. Och sedan blev det väldigt mycket längre än det var tänkt. Men nu är jag nog här igen. Här alltså.

På fejan är jag fortfarande inte. Jag är detoxad. Faktiskt rätt skönt, och just nu känner jag inte för att återvända. Det kan tänkas att det bara är ett tecken på att det är ”den tiden på året”, då när jag brukar få en mer eller mindre allvarlig dipp. I år har inte dippen varit värre än att jag gått in i mitt ide och inte orkat vara social mer än nödvändigt. (Där inne i mitt ide har jag mått ganska förträffligt, så det är inget tycka-synd-om-läge.) Däremot blev dippen ganska lång, jag är inte säker på att den är över än. Långgrund som en badstrand på Öland ungefär.

Sådär, nu ser ni att både jag och bloggen lever. Jag återkommer. Kanske redan imorgon.