det är mycket nu

Det har hänt en del sen sist. Och händer fortfarande. Jag lider absolut inte brist på saker att blogga om, men tiden att göra det saknas. Eller orken. När tiden möjligen infinner sig frampå kvällskvisten är jag ofta halvdöd. Så här kommer den senaste månaden eller så i en salig röra, mest i bildform. En del bilder är tagna med mobilen, och har kvalité därefter. Så vet jag inte om bilderna visas som de ska, men har inte tid att ordna med det nu. Ni får experimentera själva. [edit: problemet åtgärdat.]

En kylig helg i början på maj åkte vi ända till Holland (där det verkligen var iskallt) och hämtade hem vår nya familjemedlem, Mello. En liten orädd och nyfiken typ, som snabbt fann sig tillrätta i vår lilla och röriga hem, med de stora pojkarna och med att bo i skogen (det är en bit mellan Rotterdam och Böle, både bildligt och bokstavligt). Han är fullständigt orädd för allting och tycker att sova, det kan man göra lite var som helst.

Kristi Himmelfärdshelgen hade värmen kommit, äppelträden blommade som allra mest och vi satte igång på allvar med huset. Den gamla verandan revs, det var knak och brak och ljudet från tigersåg och borrhammare (eller vad heter en sån där sak som man bilar upp betong med?). Några meter därifrån låg Mello i en hage och softade. Lite oväsen var inte mycket att bry sig om, tyckte han.

Nämnde jag att äppelträden blommade? Och gullvivorna. Det finns vilda gullvivor i min trädgård. Me like.

PÃ¥ fredagen var det ännu varmare. Där den rivna verandan stÃ¥tt skulle det grävas för en ny. Anders funderade en stund över saken, och Ã¥kte sedan in till stan och spontanhyrde en liten grävmaskin. Skinande som ett barn pÃ¥ julafton kom han hem igen och berättade att de hade inte den minsta modellen, sÃ¥ han fick lov att ta en större (finns det inte vatten fÃ¥r man nöja sig med vin). En otÃ¥lig väntan (fortfarande som ett barn pÃ¥ julafton) pÃ¥ att den skulle anlända , när den äntligen gjorde det uppstod ett problem. Köra grävmaskin är inget man gör sÃ¥där utan vidare. Jag hade väl tagit för givet att han kunde, eftersom han nu Ã¥kte och hyrde än, hur Anders själv tänkte vet jag inte riktigt… Han provkörde en stund i syrénriset bakom smedjan, det gick väl… inte sÃ¥ bra. Men hjälpen fanns förstÃ¥s nära, ett telefonsamtal och nÃ¥n timme senare fanns Kristoffer pÃ¥ plats, lugn och tillbakalutad satt han där och med stor precision grävde det som skulle grävas. Anders fick ta rollen som arbetsledare istället, och kunde sedan ägna resten av helgen Ã¥t att snickra gjutform. Jag passade förstÃ¥s pÃ¥ med lite miljöträning för Mello. Han tittade intresserat men lugnt pÃ¥ grävmaskinen en stund och Ã¥tergick sen till att jaga insekter.

Ja, vi tar väl några fler valpbilder också då.