lenas egna

Vi gjorde ett agilitypass i måndags igen, Carrey och jag. Världens bästa Ullis var med och fångade oss på bild. På många bilder… Jag har en lång stund försökt välja vilka bilder som lämpade sig för publicering, först tänkte jag välja bort de där jag förkommer med en alltför tydlig skärpa (Carrey och jag åldras inte riktigt med samma behag, om man säger så…), men å andra sidan är de som agilitybilder betraktat såpass bra att jag till slut valde att ta med allihop. Det innebär också att det blir många ungefär likadana (väldigt många missade kontaktfält!), och det kanske inte är så kul för den som inte är specialintresserad av just agility. Men jag tänkte att jag kanske kan få användbara kommentarer av någon på området kunnig, Lisa t ex.

Carrey är så himla duktig (tycker iaf jag). Han är ordentligt säker på alla hinder, det enda riktiga problemet är kontaktfältet på balansbommen. Han söker hinder om jag bara är tydlig nog, han hoppar diagonalt utan problem, han vänder på en femöring bara jag säger till i tid. Någon enstaka gång river han ett hinder, men det är väl mitt ansvar att se till att han får tillräcklig ansats, antar jag. Så har han då en matte som inte hinner med, som för det mesta viftar med fel arm (mycket tydligt på flera av bilderna), som glömmer bort banan, som oftast börjar gapskratta när det blir fel istället för att ta tillbaka och göra rätt… Men det kanske blir ordning även på henne med lite träning.

Jag har ett par regelfrågor: Jag upptäckte att Carrey inte bara hoppar över kontaktfältet på väg ner för balansbommen (och på bilderna ser det banne mig ut som om han gör det bara för att retas med mig), även på uppvägen flyger han över, är det tillåtet? Och ett par gånger kom han på fel sida om ett hopphinder, men hejdade sig från att hoppa och sprang istället under, vände och hoppade sedan från rätt håll (syns också på ett par bilder). Vad säger regelboken där?

Observera att det finns en ”sidan 2″ med bilder också. Egentligen ska det ju hänga ihop, för det är samma album, men jag har inte tid att forska närmare i saken just nu. Det var bara en enkel inställning. Men jag vill gärna få albumet att uppföra sig som det gjorde förr också.

Samtliga bilder är tagna av Ulrika Bergström.

Jag fick en förklaring till ansamlingen av fågelskådare. Enligt lokalradion igår hade det siktats en raritet – en dvärgörn tror jag det var. Jag såg ingen dvärgörn vad jag vet, och hade jag gjort det så hade jag ändå inte känt igen den. Men fågelskådare såg jag som sagt.

Här är resten av bilderna från min ölandsutflykt i förrgår. Jag har faktiskt gjort mig besvär med att ta reda på vad blommorna heter, sån expert är jag inte så vad visste vad det var jag fotograferade. Orkidéerna som jag var på jakt efter hittade jag i mängder, och tog för givet att det var Adam och Eva för jag vet att den är vanlig. Men där hade jag fel, det var St Pers nycklar, visade det sig.

[nggallery id=11 descr]

Jag tog en tripp till Öland idag. All by myself. Fridfullt, tänkte jag innan och svängde mycket medvetet söderut efter bron. Det var bara det att det pågick någon sorts konstrunda, så 137:an var en enda karavan av snigelkörande konstintresserade. Det finns lika många konstnärer som väderkvarnar på södra Öland. Minst. Jag fortsatte och fortsatte men de konstintresserade gav inte upp och någon mil före Ottenby körde jag över till östra sidan. Där tog jag första bästa lilla väg som ledde ner till sjön (ja, man säger ”sjön” på Öland, inte havet). Fridfullt, tänkte jag igen. Det var bara det att jag råkade visst hamna i fågelskådarnas Mekka, där trängdes minst femti bilar och husbilar från flera länder.

Nåja, fågelskådarna gjorde väl inte så mycket väsen av sig, de stod längs vattenbrynet med sina stativ och jag gick åt andra hållet, uppåt strandängarna. Många bilder blev det, men ni får bara ett smakprov nu.

(eller: en påminnelse om alltings förgänglighet)

Påskvädret är så bra man bara kan önska (och jag måste säga att norska vädret snålar lite med temperaturerna, vi verkar genomgående ha bra många fler grader i verkligheten än vad som anges) och idag blir det nog skogen. Bara vi kan bestämma vilket väderstreck vi ska välja. Om jag inte glömmer kameran hemma, så är det inte omöjligt att det produceras lite nya bilder. Men tills vidare kan jag bjuda på bilderna från förra helgen, när vi var till Öland en sväng. Det var minst lika fint väder då, och dogsen premiärbadade (om man inte räknar diverse diken och vattenfyllda rotvältor som nyttjats hela vintern) och apporterade gammal sko. Monster har en riktigt bra simteknik faktiskt!

Hejåhå, det råkade visst bli ett nytt tema. Igen. Och den här gången har jag gjort precis alltihop själv. Jag har verkligen försökt gå igenom varenda detalj så att det ska stämma överens, men jag har säkert missat något ändå, så upptäcker du något som ser fel ut, säg till! Om du inte har IE6, då får du faktiskt ta och uppgradera istället. Det är hög tid och det är av många skäl inte ok att använda det längre.*

Den där header-bilden med alla orden är praktiskt för den som inte ids läsa mina inlägg. Den kan ses som en snabbsammanfattning över vad jag skrivit de senaste dagarna. Oerhört smart. Och vädret kommer förstås från norska yr.no, som välvilligt delar med sig av sina prognoser, att användas av den som vill och som kan en smula om webbprogrammering.

Dagen till ära bjuder jag på lite bilder från skogsturen i förra veckan.

* Jag har testat temat i FF3, IE7, IE8 och Google Chrome, alltsammans på PC/Vista, kan du säga om det ser ok ut eller inte på andra någorlunda moderna operativ/webbläsare så är det välkommet.

Det var alldeles ljuvligt i skogen. Varmt, soligt och vindstilla. En massa citronfjärilar som fladdrade omkring överallt, men det var ena rackare att vara svåra att fånga på bild! Eftersom jag tydligen gett mig den på att vara naturfotograf gick jag ner på knä intill en myllrande myrstack, ställde in kameran på macro och försökte få en vårbild ur myrperspektiv. Resultatet blev ett helt gäng bilder, visserligen med skaplig skärpa, men som skulle passa bra under rubriken ”gissa vad bilden föreställer”. Och 47 pissmyror i byxorna.

Nej, tacka vet jag stillastående motiv. Det finns en jaktstuga i ”vår” skog, där vi brukar ställa bilen. Jaktlaget har lagt ner omsorg och kärlek på den. Det är på något vis lite rörande med alla detaljer…

Jaja, jag veeet att somliga hellre vill ha bilder på hundarna. Och träningsrapport. Det kommer. Lugn bara.

Jag tänkte att jag skulle ta lite bilder idag, det har ju varit så fint vinterväder i helgen. Så jag beväpnade mig med två stycken hundar och en styck kamera och gick ut. Väl ute i det bländande vita skulle jag ändra på lite inställningar i kameran. Såpass har Ullis lyckats lära mig, att jag fattade att inställningen för ljuskälla (som väl kanske heter något finare egentligen) inte skulle stå på glödlampa, och dessutom skulle vitbalansen ändras. Vitt i snö och sol är inte detsamma som vitt inne på Mässan i Göteborg. Det hade varit bra om jag övat på dessa inställningar så att jag visste utantill var de fanns. För utan glasögon kan jag inte se vad det står på alla små knappar och rattar och efter att ha letat på måfå en stund utan resultat gav jag upp och tog ett gäng bilder ändå. Resultatet blev… blått. Väldigt blått.

Jag har försökt rädda bilderna och få till något vettigt i Gimp, men det har inte gått något vidare. Men så kom jag på vad ovannämnda expert en gång sa: Om inget annat funkar kan man alltid göra bilden svartvit.

Lite blandat från Malmö Valp. Och nu är det faktiskt jag som fotograferat.

Vet ni vilken bild jag tycker är bäst? Bild #6. Inte foto-kvalité-mässigt, men som bild. Trots att domaren blev skalperad. Och det skulle jag hemskt gärna vilja ha synpunkter på av er som är kunniga.

Edit: Det är faktiskt Ullis som tagit bilderna #1 och #2. Dessutom har hon fixat till efterbehandligen på #6, så nu blev den ännu bättre! Tack!