Aug 042011
 

Att jobba med webb är lite stressande faktiskt. Att försöka hänga med i svängarna är inte helt lätt när utvecklingen går så rasande snabbt. De senaste sajterna jag gjort är, trots att de är nya, redan omoderna. Inte för att det kanske gör så mycket, det handlar ju inte om att de är byggda i frames och med animerade giffar som dekoration, de är inte omoderna på det viset. Men med modernare teknik hade jag kunnat göra mer, och de hade förhoppningsvis kunnat ge en bättre användarupplevelse.

Men jag har helt enkelt inte hunnit med. Medan jag har kämpat med att lära mig AJAX-tekniken skapligt, och dessutom stuckit emellan lite med att experimentera lite med Android-appar (och sÃ¥nt här sker alltsÃ¥ mest ”vid sidan om”, pÃ¥ lediga stunder), har HTML5 raskt tÃ¥gat in pÃ¥ webben. Visserligen lär det inte bli den fastslagna standarden förrän 2014, läste jag häromdagen, men används redan nu i stor utsträckning och stöds av flera av de stora webbläsarna. (Inte helt oväntat ligger t ex IE en hel del efter t ex Chrome, FF och Safari.)

Nu har jag de senaste dagarna läst på en del om HTML5, och känner att jag måste testa och experimentera för att lära mig. Normalt sett brukar jag göra sådant för mig själv på min egen dator, och brukar resultera i att jag sjunker in i det och försvinner för omvärlden under tiden, men igår fick jag en idé. Jag gör det här på min egen blogg istället, in public och live! Och så skriver jag om vad jag gör under tiden. Inte som en tutorial precis, eftersom jag lär mig själv under tiden, men det kanske kan hjälpa andra ändå om jag bemödar mig om att skriva på vanlig svenska utan alltför mycket fackuttryck. Det mesta jag läser för att lära mig är både på engelska och fackspråk, och är kanske obegripligt för de flesta. Förvänta er ingen nybörjarguide bara, det kommer att krävas förkunskaper både när det gäller HTML och CSS och förmodligen också lite grundläggande kännedom om WordPress.

Från och med nu kommer alltså bloggen (med ojämna mellanrum) att genomgå förändringar. Jag kommer att börja med att klä av den helt och hållet, och sedan steg för steg bygga upp ett nytt tema runt den, ett tema som förhoppningvis tar vara på alla (de flesta) möjligheterna med både det nya WP och HTML5.

Det kan bli kul (och det är för min del inte bara för nöjes skull, det är fortbildning) det här! Ett problem kan vara att jag inte har rätt sorts publik, i den mÃ¥n jag över huvud taget har nÃ¥gra läsare kvar efter mitt magra bloggande det senaste Ã¥ret sÃ¥ är kanske inte detta önskeläsningen… Men jag kan nog blogga om annat ocksÃ¥ emellanÃ¥t.

Sep 142010
 

…man skulle ta och blogga lite kanske? Det är ju inte sÃ¥ att det inte hänt nÃ¥t sen sist, precis. Det har hänt en hel del, varav ”bortgiftet” av Sandra väl var det största. Men det där visste ni ju redan. Allt avhandlas ju pÃ¥ FB numera.

Jag tycker det är trist, det här att FB-effekten mer och mer ser ut att bli Stora Bloggdöden. Det är så enkelt att bara hoppa in och skriva något kort där, och man får ofta en mycket mer omedelbar respons än i bloggen. Och så känns det liksom inte så påträngande att blogga om mer eller mindre samma grejer också. Vilket är väldigt synd, för FB och andra sociala medier kan inte ersätta bloggen. Inte ersätta bloggskrivandet, inte de längre diskussioner som ibland uppstår i en blogg, och framför allt inte arkiveringen som det innebär.

Dessutom, även om FB är bra pÃ¥ det viset att ”alla” finns där, sÃ¥ är det väldigt slutet. Via FB har jag inte lärt känna en enda ny person. Via bloggandet, mitt eget och andras, har jag lärt känna mÃ¥nga. Transparensen pÃ¥ FB är, tack vare de sekretessinställningar de flesta (ja, jag ocksÃ¥) använder och som rekommenderas, är lika med noll. Andra sociala media fungerar annorlunda, men det är ju som sagt pÃ¥ FB ”alla” är.

Men jag kräver en skärpning på bloggfronten. Inte minst av mig själv. FB är kul (fast jag har massor med synpunkter på funktionaliteten förstås), men det räcker inte.

SÃ¥ nu har jag bloggat. Och det krävdes givetvis att jag egentligen har en massa annat att göra nu, men inte riktigt orkar sätta fart och ta itu med…

Jul 302010
 

Det är märkligt vad det är svÃ¥rt att blogga nu för tiden – och jag verkar inte vara ensam om det heller. MÃ¥nga av mina favvobloggar, som vanligtvis uppdateras tämligen ofta, ligger i träda nu. Inte vet jag om man kan skylla pÃ¥ sommaren, har det varit sÃ¥ alla somrar? Ett tag kunde jag i alla fall skylla pÃ¥ det fantastiska sommarvädret, när det var som varmast slog jag inte ens pÃ¥ datorn om jag inte var absolut tvungen. Nu kan jag inte precis skylla pÃ¥ det, jag har suttit här mest hela dagaran och mycket av kvällarna ocksÃ¥ den senaste veckan. ÄndÃ¥ blir det inget bloggat.

Jag har haft (och har) mycket att göra, mÃ¥nga saker som stÃ¥r i kö och som det är rätt brÃ¥ttom med. Och litegrann beror det pÃ¥ det att jag inte bloggar, jag fÃ¥r liksom lite dÃ¥ligt samvete för att jag tar mig tid för det när jag inte hunnit annat… Lite fÃ¥nigt, men ändÃ¥. Den senaste veckan har jag brottats med ett bildspel, en sÃ¥pass simpel grej som egentligen inte skulle behöva sÃ¥ mycket tid, men det bara tvärvägrade att fungera i Firefox. Men bara när det var inbäddat i WordPress, vilket det skulle vara. Hur jag än letade sÃ¥ hittade jag aldrig felet. Om jag bara hade varit lite mindre envis sÃ¥ hade jag gett upp efter första genomletningen, men inte dÃ¥, jag fortsätter och fortsätter precis som om jag skulle kunna tjata mig till att det ska fungera. Men till slut fick även jag ge mig. Satte ihop ett script pÃ¥ egen hand, visserligen lite enklare men ändÃ¥ fungerande. Det tog en och en halv dag, och dÃ¥ var det ändÃ¥ en hel del jag inte kunde innan utan fick läsa mig fram till efterhand (javascript är inte min specialitet precis). Undrar om jag har lärt mig nÃ¥t av det här till nästa gÃ¥ng, när nÃ¥got inte fungerar och jag bara tjurigt envist fortsätter i samma spÃ¥r?

NÃ¥ja. Nästa pÃ¥ schemat är att fÃ¥ ut bilder (och resultat) frÃ¥n vÃ¥ran inoff, det är synnerligen hög tid för det. Jag hade tänkt göra det idag, men nu ska vi visst Ã¥ka till Göteborg… Det visste jag visserligen innan, men inte att det skulle ske idag pÃ¥ dagen. Fram till igÃ¥r sÃ¥ velades det mellan ikväll och tidigt imorgon bitti. Jag kanske tar datorn med mig och grejar med det i bilen, sÃ¥ länge som batteriet räcker. Väl framme tänker jag bara vara mormor, sÃ¥desÃ¥.

Det är väl bäst att jag packar lite nu, antar jag… Anders kan komma hem och tycka att vi ska Ã¥ka precis pÃ¥ direkten, när som helst mellan nu och 2-3 timmar.

PS. Bildspelet ifråga finns på tbhk.se om ni undrar.

Mar 262010
 

Det har varit en skitvecka. Huvudet har gjort mer eller mindre ont hela tiden. Måndagens regelrätta migränanfall var i och för sig inte helt oväntat och delvis självförvållat efter Malmöresan, att sova på tok för lite natten (mindre än fyra timmar) innan en sådan aktivitet är inte smart alls. Tisdagens efterföljande trötthet var inte heller så oväntad, det blir gärna så efter migrän och kanske framför allt efter den tillhörande medicineringen. Att tröttheten var så extrem som den var däremot lite ovanligt.

Men sen har det fortsatt hela veckan! Inte migränont, långt ifrån, men tillräckligt för att det ska vara svårt att koncentrera sig, och framför allt den där hemska tröttheten. Om jag hade tre saker som jag normalt skulle ha hunnit på en dag, så hann jag en halv. I bästa fall. Frustrerande när jag hade många saker jag utlovat och skulle ha hunnit den här veckan. Gissa om jag ligger efter nu? Det är bara förnamnet

Igår kom A hem efter att ha varit borta på jobb hela veckan, och nästan i samma stund gick det onda över och tröttheten likaså. Jag vet inte om man ska dra några slutsatser av detta, det var nog kanske mer en slump. Hur som helst så satt jag uppe ganska sent och försökte komma ifatt en bit. Det gick rätt bra, förutom att batteriet i min mus tog slut, och med bara styrplattan är jag extremt handikappad. Inga passande batterier fanns förstås hemma, men med två datorer i huset kan man ju lätt låna grejer.

Tidigt i morse skulle jag fortsätta. Nu fungerade inte A:s mus heller? Hur stor är sannolikheten att batterierna ska ta slut i båda samtidigt? Till den fanns det dock ett nytt batteri att byta till, men det fungerade inte ändå. Nu blev jag väldigt misstänksam, tog båda mössen och testade på A:s dator. Båda fungerade.

Skit. Att leta runt i systeminställningar med styrplatta är extremt enerverande om ni vill veta. Särskilt när man inte riktigt vet vad man letar efter. Jag testade alla mina tre usb-portar med både kamera och usb-minne, alla tre fungerade. I en och en halv timme höll jag på, utan att alls veta vad jag skulle göra. Till slut kom jag på att jag skulle testa att starta om datorn med windows-partionen istället, för att se om problemet skulle kunna ringas in till Ubuntu. Men jag var inte riktigt med i uppstarten och hann inte ändra till Windows, så det gick in på Ubuntu som vanligt.

Här blev det lite pinsamt. För nu var problemet löst… En vanlig, enkel omstart. En sÃ¥dan Ã¥tgärd som ofta är det allra första man tar till när man som Windows-användare har problem. Och det slog mig att nÃ¥gon gÃ¥ng igÃ¥r kördes en automatisk uppdatering, och jag fick nÃ¥got meddelande om att en omstart krävdes, en omstart som jag inte hade tid med just dÃ¥…

SÃ¥ nu jädrar. Nu har jag (nästan) inget ont i huvudet*, är inte tröttare än att lite mera kaffe kommer att hÃ¥lla igÃ¥ng mig, har en fungerande dator med framför allt en fungerande mus. Nu ska jag försöka komma ifatt lite mer. Synd bara att vÃ¥ren skriker pÃ¥ mig därute. Den stör faktiskt koncentrationen en del… Och gör att jag mÃ¥ste ta minst tvÃ¥ timmars rast mitt pÃ¥ dagen. Damm-, päls och grushögarna pÃ¥ golven skriker ocksÃ¥ pÃ¥ mig, men det kan jag lättare lÃ¥ta bli att lyssna pÃ¥.

—————-

* Det är egentligen inte huvudet som gör ont. Det är bihålorna.

Mar 142010
 

Saker som inte fungerar helt bra, och sedan fungerar sämre och sämre, kan man vänja sig vid. Man tänker inte så mycket på att det fungerar illa, det blir liksom sakernas tillstånd, det är bara så det är. Rätt dumt, men lätt att ramla i den fällan. Åtminstone när man som jag är en ganska tålmodig natur.

Vår router har inte fungerat sådär jättebra nånsin. Ibland har den gått snällt en hel vecka i sträck, ibland har den krävt några omstarter per dag. Men jag har liksom vant mig. Det mest irriterande har varit att den tenderat att blockera vissa protokoll, särskilt ftp vid stora filöverföringar. Eftersom jag ganska ofta sysslar med just det, så blir det kännbart. På senare tid har den allt oftare också tyckt att två datorer i hushållet är väldigt onödigt, och bara släppt ut en i taget på internätet. Inte kul det heller, men A:s tid vid datorn är ju ganska begränsad, så jag har tålmodigt funnit mig i det också.

Men så har den ännu mer börjat blockera protokoll, jag har sällan eller aldrig kunnat både surfa, maila och ftp:a samtidigt. En sak i taget. Om jag har tur är det just den saken jag behöver just då. Eftersom den här försämringen har kommit smygande så tog det rätt länge innan jag (ja, jag är tålmodig sa jag ju. Eller kanske bara trög) reagerade. Samtidigt har jag alltmer tappat lust och inspiration för allt datorrelaterat. Haft riktig motvilja mot att slå på datorn, och tänkt att det är ju lite underligt, det symptomet brukar uppträda under mitt höst-vinter-sjunk. Och nu mår jag ju bra!?

Men så blev det äntligen klart med bytet av internetleverantör. (Vilket är en historia i sig. Vi hade inget att klaga på hos den förra, men så fick vi ett erbjudande som egentligen var felaktigt, men väldigt bra för vår del eftersom kostnaden skulle bli halverad och en nytt modem/router ingick. Det tog dock några månader, leverantören ville inte kännas vid detta avtal eftersom det var felaktigt, men vi hade ju påskrivna papper och till slut fick vi som vi ville.) Idag har jag installerat och konfigurerat och det ser ut att fungera snällt på båda datorerna. Samtidigt. Och det slog mig att det är ju fasen inte konstigt att jag tappat lust och inspiration när inget fungerar!

Feb 012010
 

(uppdaterad 21:13)

…att börja samla vÃ¥rtecken! Om ni inte redan har börjat, alltsÃ¥. Jag tog en bild redan i morse, ett misstag var att jag bara tog en enda bild och inte tittade pÃ¥ hur den blev förrän nu (efter att ha letat efter kamerasladden en halvtimme). Den var av det slaget som man aldrig sparar annars, men nu är det det enda lilla vÃ¥rtecken jag har dokumenterat, sÃ¥ den blev benÃ¥dad.

Ni hittar Dagens Vårtecken här. Registrera dig och var med! Läs gärna infon på förstasidan först. Jag ska skriva ihop lite trix som kan vara bra att känna till, återkommer strax med det.

Lite tips & trix:

När du ska ladda upp en bild och har valt fil, ge bilden ett namn (rubrik), sÃ¥ den slipper heta ”img_200719″ eller nÃ¥t liknande. Strax därunder finns en liten rullgardinsmeny ”Sätt objekttiteln frÃ¥n:” Välj ”Rubrik” där. Inga andra inställningar behöver göras.

När du laddat upp bilden gÃ¥r du till förstasidan, klickar pÃ¥ din bild och använder sedan kommentarsfältet för en kort beskrivning, t ex var bilden är tagen, eller hur du tänkte när du ser en slalombacke som ett vÃ¥rtecken…:)

Om det finns mer som känns oklart, kommentera det här, så kan jag fylla på med mer info om det behövs.

Feb 012010
 

När två träningskompisar av två möjliga har giltiga förhinder, och när termometern visar närmare 20 än 10 minusgrader, ja då är inte jag den som envisas. Träningen igår blev alltså inställd. (Oss emellan så kan jag ju erkänna att jag jublade lite. Eller mycket. Ok då, ganska högljutt.) Köksträningen är jag ändå relativt flitig med. Och vi har tillräckligt med moment som fortfarande går att träna på köksnivå så jag behöver faktiskt inte ha särskilt dåligt samvete.

Vad som däremot inte är inställt är mitt senaste påhitt Dagens Vårtecken. Det skulle starta idag, och så blir det, men det får vänta till kvällen. Jag erkänner att man kan behöva en extremt optimistisk inställning för att kunna hitta några vårtecken idag, men det går. Det är ju en tolkningsfråga det där, vad som är ett vårtecken. Jag hoppas det finns en och annan som känner för att vara med, det känns som om vi behöver all uppmuntran vi kan få på den fronten. Återkom framåt kvällen, så ska ni få en länk.

Jan 222010
 

Det rann visst iväg nÃ¥gra dagar igen… jag har ägnat mig ganska intensivt Ã¥t att snickra ihop en webbsida Ã¥t Andreas, han har ganska speciella krav, jag fÃ¥r experimentera en hel del och tänja pÃ¥ gränserna bÃ¥de för vad WordPress förmÃ¥r och mina egna kunskaper. Dessutom har jag fÃ¥tt lov att kompromissa en del med mina principer, men det blir snyggt som tusan. (Det är ju Andreas som stÃ¥r för designen.)

Samtidigt snurrar det runt tankar och idéer rörande tre-fyra projekt till, som jag ska ta itu med efter detta. Om det nu inte dyker upp nÃ¥got som ger en inkomst förstÃ¥s. För samtliga projekt är ”inom familjen”, och alltsÃ¥ inget som genererar mer än erfarenheter. Inte sÃ¥ illa det heller, men nÃ¥got inkomstbringande snarast vore välkommet. Typ vad som helst frÃ¥n webbprogrammering till trappstädning.

Ett av de planerade projekten ska jag i alla fall sjösätta senast 1 februari, det snor jag nog ihop på en kväll eller två. Det bygger på idén som jag berättade om i inlägget som försvann pga min klantighet. Arbetsnamnet är Dagens Vårtecken, det kommer att handla om bilder och tanken är att alla ska kunna vara med i precis den utsträckning man känner för. Och jag hoppas att någon mer än jag själv vill vara med!

Men det känns nästan lite taskigt att berätta om ett projekt som handlar om bilder samma dag som Ullis har haft inbrott och blivit av med alla sina kameror och objektiv och en massa annat. Jag lider med er!

Jan 182010
 

NÃ¥gon gÃ¥ng före jul sÃ¥g jag att webbkontot var fyllt till väldigt nära bristningsgränsen, trots att jag till ordinare 1GB fÃ¥tt 0.5GB i extra tilldelning som ”plÃ¥ster pÃ¥ sÃ¥ret” efter en (mycket liten) miss webbhotellet gjort tidigare. Det finns en liten indikator i adminpanelen, som sÃ¥g ut ungefär sÃ¥ här:
red
Jag tänkte att jag måste städa och rensa ut en massa. Sen. Efter jul eller så.

Nu i helgen (i fredags?) satte jag igång. Först bort med en himla massa filer via ftp-programmet. Därefter skulle en hög gamla databaser bort, och då måste jag in i admin-panelen. Jag la märke till att den lilla indikatorn blivit grön, och tänkte att det var värst vilken skillnad det gjort med de radera filerna, men det var lika bra att ta bort databaser som inte används och inte behövs ändå.
green
Jag reflekterade inte närmare över att det var extremt lite utrymme använt, inte heller läste jag siffrorna intill som mer i klartext talade om hur mycket ledigt utrymme som fanns, utan jag satte raskt igång med att radera databaser.

I lördags började Ullis klaga över att hon inte kom in på min blogg, den klagade över databas-error. När hon aldrig slutade klaga, och när jag till slut igår kväll kollade lite närmare på orsaken, upptäckte jag mitt fatala misstag: jag hade raderat fel databas, den som hörde till min blogg var borta, puts väck! (Orsaken var att jag bytt namn på den när det blev en massa fel efter uppgraderingen i somras, men det hade jag glömt.) Att göra ett sånt misstag är oförlåtligt klantigt och så pinsamt så jag höll på att avlida.

Jag skickade ett mail till supporten och bad en stilla bön om att det skulle finnas en backup (varje webbhotell med självaktning ska förstÃ¥s ha det, men ändÃ¥…), och började sen leta runt för att se om det fanns nÃ¥gon möjlighet för mig att göra nÃ¥got själv. Det var dÃ¥ jag upptäckte vad det stod intill den gröna (men mest vita) indikatorn: 976.75/10000 MB. 10 000 MB, det betyder ju 10 GB!? Vidare efterforskningar (som t ex att läsa tidigare olästa nyhetsbrev) visade att webbhotellet som en julklapp uppgraderat alla konton frÃ¥n 1GB till 10. Jag hade alltsÃ¥ inte behövt radera ett enda dugg, jag hade kunnat fortsätta att fylla pÃ¥ i nÃ¥gra Ã¥r till! Det gjorde inte mitt misstag mindre pinsamt precis.

Men nu har supporten återställt databasen, det enda som gick förlorat var det senaste inlägget samt några kommentarer i inlägget innan. Det känns som en rimlig bestraffning för min oerhörda klantigthet.

Förresten, världens bästa webbhotell heter Oderland. Det har jag sagt förut, och kommer säkert att få anledning att säga det igen.

Jan 052010
 

Det är Carins fel. Hon skickade en länk jag skulle kolla pÃ¥, när jag klickade pÃ¥ länken hamnade jag pÃ¥ facebook, trots att det inte alls var dit den skulle leda. Jag tror hon gjorde sÃ¥ med flit, för till slut föll jag till föga och loggade in, jag som hade lagt ner facebookandet. En hel hög med friend requests, först suckade jag men jag är ju nyfiken ocksÃ¥…

SÃ¥ nu har jag fÃ¥tt ett Ã¥terfall i facebookberoendet.  Jag erkänner – det är rätt kul. Även om jag fortfarande har mÃ¥nga synpunkter pÃ¥ applikationen som sÃ¥dan, det finns sÃ¥ mycket onödigt krafs som skymmer sikten för de viktigare funktionerna. Och de viktigare funktionerna fungerar inte alltid som det är tänkt.

Och det där som sÃ¥ ofta dras som ett argument för FB – att det är sÃ¥ bra för att hitta folk man tappat kontakten med – ser jag fortfarande som väldigt dubbel. Det finns ju en massa människor jag genom Ã¥ren släppt kontakten med av en anledning, inte vill jag Ã¥teruppta den dÃ¥? Inte vill jag bli hittad av dessa och fÃ¥ en friend request som jag mÃ¥ste ta ställning till? Men samtidigt, att t ex bli upphittad av min första stora kärlek (jag var väl sisÃ¥där en tio, elva Ã¥r dÃ¥) var ju rätt kul. Och en släkting dök oväntat upp, kanske kanske kan det bli en öppning till ny kontakt med de som jag faktiskt saknar men inte vet hur jag ska kunna börja om med?

Hur som helst. Som en äkta facebook addicted lägger jag naturligtvis mina bilder där och inte här. 100103cÅtminstone den här gången, kanske blev det så för att det krånglade så inihelsike att skapa ett fotoalbum där (Ubuntu och Firefox var inte den ultimata plattformen tydligen), och den utmaningen kunde jag inte släppa utan var tvungen att lyckas. Så vill ni se mina bilder från den iskalla skogsturen vi tog häromdagen, får ni ta er dit. Om jag gjort rätt ska alla kunna se, även Sandra som ännu inte fallit i FB-träsket.