Sådärja. Jag har lyckats över förväntan med installationen av Ubuntu och några av programmen jag behöver. Det som varit trixigast har varit att installera Apache/PHP/MySQL, men det kan vara ganska trixigt att få till i Windows också.
En del saker känns lite konstiga och ovana. Man får använda terminalkommandon (typ som DOS-prompten) en hel del så länge man håller på och installerar och konfigurerar, och det känns lite läskigt. En del saker har jag inte riktigt fattat, andra fungerar precis som man är van vid från Windows, men en hel del har jag blivit positivt överraskad av. Framför allt att det går så snabbt. T o m uppkopplingen verkar snabbare, men det vet jag inte om det är inbillning.
Jag har dock inte slängt ut Windows, det ligger i ett hörn (ett väldigt stort hörn faktiskt, hur jag än raderade och packade ihop fick jag det inte mindre än 30 GB, och det känns irriterande) och skäms. Det kan finnas tillfällen när jag kommer att behöva det, så det får stanna tills vidare.
Det känns i alla fall väldigt rent och nytt och fräscht. Ungefär som det brukar göra när man har en helt ny dator. Innan man hunnit samla på sig en massa onödigt skräp, som sprids ut överallt och som man inte kommer sig för med att slänga. Ja, ungefär sådär som det är i det verkliga livet.
Och man får inspiration av en ny och fräsch och ren arbetsmiljö. Det ska bli roligt att komma igång när jag är klar med programinstallationerna.
Efter att nu ha testat Ubuntu några dagar på garderobsdatorn har jag blivit lite förälskad. Det är roligt, snabbt och okomplicerat att jobba med. Inget krångel och inte en massa dumma frågor som Windows alltid ställer. Såpass förälskad har jag blivit att jag nu bestämt mig för att övergå till Ubuntu på min egen dator också. Det passar ju bra nu, när jag ändå bränt ner alla bilder och onlinelagrat andra viktiga filer och alla avslutade och pågående projekt.
Det är bara det att det är fredagen den trettonde idag…. Jag är visserligen inte skrockfull, och har aldrig lagt märke till att jag haft någon särskilt otur när det inträffat tidigare, men ändå. Lite försiktighet skadar inte. Så nu håller jag på och gör recovery-skivor, som enligt uppgift ska återställa datorn i leveransskick om saker och ting skiter sig. Det är ju för övrigt en sak som jag borde ha gjort när den var ny, så det var väl bra att det blir gjort nu då.
Sen blir jag nörd på riktigt. Linux-nörd. Om inte annat så är ju pingvinen söt, eller hur?
Nästan så man inte minns hur det känns med sommar. Förrän man hittar en sån här bild.
Då kommer man ihåg igen. Värmen, ljuset, lukten, surret i luften. Det bästa är att det kommer tillbaka. Fast det dröjer rätt länge, det gör det.
Min dator var redan före helgen ganska välfylld och i stort behov av en rensning, och när den sen helt oplanerat blev mellanlagringsstation för alla återfunna bilder, ja då blev den proppfull. Behovet av rensning gick från stort till överhängande. Så jag har börjat gå igenom alla bilder. Och det är precis som förr, då när man hade pappersbilder och satte sig för att sortera och eventuellt klistra in i album, man fastnar. Börjar fundera över nästan varenda bild, var när hur varför?
Jag har hittills fått ihop en CD, det går inte fort det här. Ibland försöker jag vara lite sträng när jag går igenom en mapp, radera helt misslyckade eller meningslösa bilder och när jag tagit många på samma motiv bara spara den bästa. Men ofta slinker allting med ändå. Och egentligen skulle jag ju lika gärna kunna bränna rubb och stubb då, rakt av. Men det gör jag inte. Det vore väl för enkelt.
Jag löste det. Efter mycket om och men så fick jag tag i bilderna på garderobsdatorn. Det fanns fler än jag kunde ana, bilder från maj 2004 till september 2007. Inget av programmen jag hittade löste egentligen problemet med att Windows inte ville släppa in mig, inte ens det avancerade extranördiga som jag kämpade länge med. Men sen kom jag på den ljusa idén att installera ett operativsystem till, och si, därigenom kunde jag komma åt filsystemet och hitta alla bilder. Väl där hade jag ju tänkt att jag skulle bränna ner allt av värde på cd-skivor, men ett nytt problem dök genast upp. Jag kunde bara starta det nya operativet från en start-CD, och då kunde jag ju inte bränna samtidigt…
Många bilder fanns det... roliga att återse även om inte så många var bra.
Efter visst trixande fick jag igång en uppkoppling med hjälp av det mobila bredbandet (se där, nu kom det till nytta också), trots att USB-modemet enligt manualen endast skulle fungera ihop med Windows. Och så påbörjade jag förflyttningen av bilder till Microsoft Skydrive för mellanlagring. Om det var bredbandet som inte var så himla brett eller om det var webbplatsen som var trög vet jag inte, men när jag hade lyckats prångla ut 10 bilder av 1 855 på en kvart insåg jag att jag måste komma på något snabbare. Vid det laget var klockan bortåt halv fyra söndag morgon, och min tankeförmåga var väl kanske lite nedsatt. För efter några timmars sömn (och en hint på ett forum) satte jag istället igång att flytta filerna till min dator med hjälp av ett USB-minne. Det tog bara halva dagen.
En biverkning av hela operationen blev att jag plötsligt hade en fungerande dator till. Nästan fungerande i alla fall, den gick ju fortfarande bara att starta med hjälp av en CD, men eftersom jag gett upp hoppet om Windows så bestämde jag mig för att installera om Ubuntu (ja, det är så det heter, operativsystemet som räddade mig och som är en Linux-distribution) och låta det radera Windows och ta hela hårddisken. Och därefter fungerar datorn finfint. Så nu ska den få flytta till Sandra, så att hon kan blogga och lägga upp bilder på mage och hundar hur ofta som helst.
Det återstår bara ett problem att lösa nu. Internet Explorer samarbetar inte så bra med Ubuntu. Faktiskt nästan inte alls. Och det finns fortfarande vissa sidor som enbart fungerar i IE. Själv skiter jag oftast i sådana sidor, men det finns sidor och bloggar(?) som Sandra brukar besöka som är sådana. Möjligen kan jag ha överseende med privata hemsidor som inte funkar, folk sitter hemma på kammaren och pysslar med detta som en hobby, och missar man besökare för att sidorna inte följer standard så är det väl inte hela världen, men SKK:s avelsdata??? Hallå? Hur tänkte man där då?
Jaha. Jag trodde att jag snubblat över Det Perfekta Programmet. Det som skulle lösa alla mina problem och plågor. Nästan. Det skulle i alla fall plättlätt kunna lösa problemet med den bortglömda (förträngda) datorn i garderoben. Jag visste inte ens att något sådant program fanns, som liksom skulle låta mig komma in i datorn ”bakvägen”, utan att behöva kunna en massa DOS-kommandon (som jag inte kan) eller riskera att radera några filer. Garderobsdatorn har stått där ett par år eller så nu, har ibland gett mig lite dåligt samvete för att jag inte försökt göra något åt det, men mest har den varit bortglömd.
Men nu fick jag alltså lösningen serverad. Ladda ner och installera. Öh…?? Sådant brukar väl inte precis vara några bekymmer med, men jag fick minsann krångla och läsa och försöka och försöka igen flera gånger. Sen skulle det installerade brännas på en CD, som garderobsdatorn skulle startas från. Och det är nåt med mig och cd-skivor alltså… Jag har väl aldrig övat tillräckligt, antar, jag. För jag lyckas alltid göra nåt fel, och får kassera ett par skivor minst, innan jag får det rätt (jag är förresten osams med hela proceduren redan när jag ska öppna den där idiotiska plastförseglingen, dra-här-remsan har ju aldrig någon ände att dra i, och det brukar behövas både knivar och plåster innan jag kommer så långt att jag ens har en skiva utanför förpackningen). Men tredje cd-skivan blev faktiskt riktig.
Fram med den tämligen dammiga garderobsdatorn. Efter visst klurande och många många många omstarter lyckades jag få den att boota från cd:n. Lycka! En liten stund. För inte kom jag in inte. Programmet fungerar säkert utmärkt, fast inte just på min garderobsdator.
Och jag kom att tänka på den gamla sanningen: Om något verkar vara för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant. Den gäller här också.
Men skam den som ger sig. Jag har redan hittat ett annat program som kanske, kanske kan lösa mitt problem. Jag har bara ett (eller två eller fem) problem att lösa först: det här programmet är betydligt mer avancerat och omfattande och kräver en hel del riktigt nördiga kunskaper som jag inte sitter inne med. Inte just nu, men kanske framåt morgonkvisten. För nu har jag liksom fått för mig att jag ska lösa det här med garderobsdatorn….
Jamensådärdå. Äntligen tycks jag ha en fungerande mobilblogg.
Jag har fått en ny mobil med en rätt skaplig kamera. Ingen jättebra som kan ersätta min riktiga kamera, men helt okej. Den vill jag kunna utnyttja till att direktposta till bloggen. Oplanerat fotograferande, när det plötsligt dyker upp något jag kan tänkas vilja fånga på bild och inte har kameran med mig, sånt vill jag också kunna förmedla på direkten.
Tidigare mobiler har haft mera mediokra kameror, och jag har bara gjort halvhjärtade försök att få bloggen att samarbeta. Men nu var det värt lite energi att få det att fungera tyckte jag. Och jag har upptäckt (och det är inte bara min åsikt märkte jag när jag sökte efter en lösning på problemet) att finns det någon svaghet WP har, så är det just mobilbloggning.
Men så av en slump hittade jag det som verkar vara den optimala lösningen, det är en liten omväg men när inställningarna väl är riktiga så märks den inte: Man skickar bilden via mail till sitt flickr-konto, som i sin tur uppdaterar bloggen automatiskt. (Man kan skicka bilden som mms till flickr också, men då försvinner åäö. Åtminstone med min mobil och min operatör, det kanske inte alltid är så.) Det krävdes först epostinställningar i mobilen, och redan där höll jag på att få krupp, innan jag kom på självklarheten att jag måste använda operatörens smtp-server. Sedan var det inställningarna på flickr, som visserligen inte var särskilt konstiga, men svåra att hitta. Sen är det bara att tuta och köra. Eller fota och skicka.
Så nu kan ni förvänta er en massa mer eller mindre ointressanta bilder av skiftande kvalitet här. Åtminstone tills nyhetens behag lagt sig. En fördel kanske är att det inte blir så mycket text. En annan att jag faktiskt tar mobilen med mig när jag går ut…
Hos Raz blev jag påmind om att det är en efit-dag idag. Ni vet, när man tar Ett Foto I Timmen. Efter som det var år och dar sen jag var med sist, tänkte jag att det kunde vara kul igen. Nu började visserligen min dag för länge sen, men jag kan ju köra ett dygn från nu. Med reservation för att jag säkert kommer att glömma av det hela rätt som det är.
Så nu kör vi. Jag tänker lägga alla bilderna i samma inlägg, så du som håller koll via rss får snällt maka dig hit för uppdateringar.
11-tiden. Jag har handlat inför kvällens middag. Hade förvånansvärt många av ingredienserna hemma redan.
12-tiden. Röjer. Golvet var färdigröjt, men hundarna är som treåriga människobarn och har redan dragit ut minst 14 leksaker ur lådan.
13-tiden. Min nya, fina dammsugare. Den var visserligen klar för en halvtimme sen, men golvmoppen gjorde sig inte så bra på bild.
14-tiden. Måste erkänna en viss skepticism. Jag tror att storleken på formen var ett misstag.
Med hela fem dagar tillgodo har jag nu migrerat tillbaka till Thunderbird, efter ett halvår med Postbox. Flytten gick halvbra, kan man väl säga. Och utan en god portion tålamod och envishet och så hade den inte ens gjort det. Nu är jag i alla fall tillbaka, och det känns hemvant och bra. Dessutom har Thunderbird under min frånvaro utvecklats en del, bl a har funktionen med trådade meddelanden tillkommit, vilket var en av finnesserna jag föll för hos Postbox.
Nu ska jag nog inte krångla med att byta igen. Inte på ett bra tag.
Ett fel (som kanske ingen annan ens såg) höll på att driva mig till vansinne. Enklaste sättet att åtgärda skulle vara att byta tema, att lite snabbt hitta ett färdigt tema som är kompatibelt med nyare wp-versioner, och ett som jag skulle kunna leva med ett tag tills jag utan dåligt samvete kunde fixa ett eget.
Då slog det mig att det ju finns ett färdigt tema att ladda ner, som är gjort av mig! Och det vore det ju konstigt om jag inte kan tänka mig att leva med det ett tag. Det är faktiskt nedladdat mer än 2 000 gånger, såpass många har varit åtminstone intresserade av att titta närmare på det. Hur många som sedan verkligen använder det vet jag inte, men det finns både här och där.
Litegrann behöver det anpassas, men det verkar som om jag gjort temat såpass väl så det räcker med att lägga till olika widgets, jag ska inte behöva ändra i filerna. Duktigt av mig, om jag får säga det själv.
Nu en sen frukost. Jag tror det blir kanelbullar idag.
…hemsidor, särskilt officiella (men jag har aldrig sett fenomenet på en privat sida), där all information bara läggs upp som word- eller pdf-filer. Jag vill kunna läsa direkt, utan att ladda ner filer i diverse format! Hur funkar det för de som surfar med mobilen? Om jag klickar på en länk där det står ”Medlemsmöte” så vill jag komma till en sida med information om detta möte, jag vill inte ladda ner en pdf-fil som gjorts för affisch-utskrift!
Orsaken till mitt plötsliga utbrott är hemsidan tillhörande en brukshundklubb nära mig.
Nu är jag irriterad. Jag går ut.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
