lenas egna

Igår kväll var det dags för en ny kulturomgång. Dock bara för oss tvåbenta den här gången. Vi såg föreställningen ”Svensson, Svensson” på Krusenstiernska gården. A köpte biljetterna redan i julas, och detta var den direkta anledningen till att jag inte kunde vara på plats i Eskilstuna igår.

Klassisk svensk förvecklingskomedi (eller säger man förväxlingskomedi? Strunt samma, vilket som passar bra i sammanhanget), men utan att vara buskis av mera tröttsamt slag. Kanske inte riktigt my cup of thea, men på det hela taget en rolig kväll. Det mest roande för min del var att se vissa, signifikanta likheter mellan A och Gustav Svensson…

Vi konstaterade att vi inte är några friluftsteaterproffs. För att vara det behöver man såväl sittdyna som regncape. A klagade över träsmak, men jag har liksom inbyggda sittdynor och klarade mig bra. Det mest besvärliga var kylan. Man var ju inte riktigt van vid måttliga 17 grader, och så lite blåst på det så satt jag förstås och huttrade ordentligt. I pausen blev det språngmarsch till bilen (som jag helt otippat lyckats hitta en parkering till alldeles i närheten, det stora problemet med evenemang på Krusenstiernska är just bristen på parkeringsplatser, varenda liten gränd och större gata mellan Slottsallén och lasarettet blir proppfull) för att hämta fleecefilten, sen gick andra halvlek bättre.

Det började falla stora regndroppar i pausen också och det var då vi insåg att alla, precis alla utom vi hade varsin regncape som man skyndsamt och prasslande draperade sig i. Det kom såpass många regndroppar att man kunde se att våra jeansben blev prickiga, sen gick det över. Så vi klarade oss med blotta förskräckelsen den här gången. Och nästa gång ska vi vara bättre förberedda.