Bihåleinflammationen, som funnits till och från ända sen oktober och aldrig varit helt bra, har slagit till med full styrka igen. Den här gången även med feber, det får jag inte så ofta.
Nu ger jag nog upp. Är det inte bättre imorgon så får det bli ett doktorsbesök.
Over and out. Tillbaka till soffan.
Det är som att luften gick ur mig het efter gårdagens redovisning. Jag jobbade länge natten innan för det var ”bara en grej till” som jag ville hinna få klar… Redovisningen i sig var inget jag var direkt nervös för men det är ändå en viss anspänning, jag ville ju göra så bra ifrån mig som möjligt. När jag kom hem var jag helt slut, och idag tycks jag inte få något gjort, jag kommer ingenvart.
Det gör inte saken bättre att jag har en (ganska lindrig) huvudvärk, att ryggen protesterar mot för mycket datorarbete, att solen skiner ute…
Idag började A tidigare än vanligt, eftersom han måste sluta tidigare för att kunna hjälpa J på bygget ett tag i eftermiddag. Själv hade jag tänkt hinna med mycket idag. Städa, något lite mer än den nästan dagliga dammsugningen, kamma ur pälsen på Carrey, han fäller nåt förskräckligt och och ser ut som en gammal maläten nalle (kamningen utförs lämpligen före städningen), skriva en matsedel för kommande vecka och en inköpslista för densamma. När A kommer hem, skjutsa honom till J så att jag får bilen, åka och handla inte bara det som hör till veckomatsedeln, i stort sett alla basvaror är också slut, dessutom behöver jag gå inom djuraffären, det är slut på typ allting från kattsand till hundkex, hitta en lämplig doppresent, ev köpa något att ha på mig på nämnda dop imorgon (behovet av det bör lämpligen inventeras innan jag åker och handlar), sedan hämta A hos J, packa upp och in allting som inhandlats… Däremellan se till att hundarna får sitt i form av varsin rejäl promenad innehållandes helst både träning, lek med mig och ”fritt spring”. Och helt ärligt, så hade jag faktiskt trott att jag skulle hinna jobba åtminstone en halvdag mitt i alltihopa.
Vad händer? Ja, eftersom A som sagt åkte tidigare än vanligt hade han inte som han brukar tagit hundarna på morgonpromenad, bara Monster för en snabb kissning. Själv tyckte jag att 5 var lite väl tidigt att börja min dag, så jag skulle sova vidare en timme till. Well. Tjugo över nio vaknade jag… Jag borde ha förstått att det var så det skulle bli. Nu har hundarna äntligen fått en (minimal) morgonpromenad och frukost, och jag ska försöka börja i någon ände. Vad ska jag prioritera bort? Det enklaste vore jobbtimmarna, då skulle det gå ihop sig, men nästa deadline är på tisdag och jag ligger inte alls lika bra till tidsmässigt den här gången.
Å andra sidan, när jag nu sovit så länge är det förmodligen inget större problem att jobba till midnatt eller ett par timmar efter det ikväll… Nu är det väl bara att börja i någon lämplig ände. Fast mer kaffe först. Jag är extremt tung i huvudet när jag sovit så här länge.
Jag har sett blommande vintergäck. Nu hoppas jag att vintern håller sig borta helt och hållet, så här sent är det allt bra onödigt att den börjar. Desto tidigare får vi riktig vår.
Det är inte alls ovanligt med helt, eller nästan helt gröna vintrar här. När ungarna gick i skolan hände flera gånger att det var snöfritt ända fram till sportlovet, precis då kom det rejält med snö som hann smälta bort lagom till lovet var slut. Märkligt men mycket praktiskt.
Fasen också, det tog mig hela förmiddagen att lista ut hur jag skulle kunna importera data till MySql från en Accessfil. Men metoderna trial&error och learning-by-doing är inte att förakta, till slut så fick jag till så pass att även å ä ö följde med, det var mest på det hängde upp sig.
Sandra har tydligen återhämtat sig från sin megainsats för klubben i helgen, och rensat sin webbmail. Nu har vi återigen behagliga 491MB ledigt utrymme.
Detta var dagens viktigase information jag hade att delge er, tror jag. Nu tar jag lunch och går ut med dogsen.
Imorgon 09.00 har jag min första delredovisning. Det känns helt overkligt. Så overkligt att jag inte ens känner mig stressad över det faktum att jag inte fått ihop varken klassdiagram eller flödesschema än. Att jag inte har det låter egentligen värre än det är. Dom finns, bara inte renskrivna (-ritade?), mera i form av lösa lappar med kladdar och pilar kors och tvärs. Och det tar väl inte så himla lång tid att fixa till det heller. Men klockan börjar bli mycket…
Anledningen till att jag inte satt igång (eller satt igång har jag, säkert 50 gånger idag) är att jag från och till får lite panik över hur klassdiagrammet ”ser ut i verkligheten”, dvs hur jag satt ihop mina klasser i kodform, med superklasser och arv och två olika design patterns och… Hjälp liksom. Det såg väldigt strukturerat och fint ut tidigare i veckan och jag var riktigt nöjd med mig själv. Nu känns det mest tillkrånglat och rörigt.
Å andra sidan… det är förmodligen ingen som vet vad jag pratar om om jag inte förklarar det, så jag kanske kan ljuga lite? Inte för att det blir bättre, för jag vet ändå inte om det är bra som det är, eller om jag ska ändra…
Nä. Jag får väl ta och rita lite nu.
Jag sitter här i godan ro och jobbar på med SASK-sidan idag. Den nya version ligger under uppbyggnaden här på smuligt-servern. Plötsligt börjar det dyka upp märkliga felmeddelanden som inte verkar relevanta. Inte förrän jag försöker skapa en ny katalog får jag ett fel som ger mig en begriplig ledtråd. ”550 Can’t create directory: Disk quota exceeded” säger ftp-programmet. I röd fetstil. What? När jag kollade så sent som igår låg vi på lite drygt 500 MB av den GB vi har till förfogande. Men jag loggade in till cPanel och kollade. Jodå, den lilla stapel som visar disc-qouta, den som annars brukar vara grön och halvfylld, var nu ilsket röd. Och vi har kommit upp i 1 004 MB. En närmare efterforskning visade mer axakt var alla dessa nytillkomna MB befann sig. I Sandras webmail!
Eftersom jag läste hennes blog igår kväll förstod jag hur det gått till. Hjälpsamma människor hade fortsatt skicka bilder till henne, stora rejäla, högupplösta bilder, långt efter att hon gått och lagt sig. Nu innehöll hennes mailbox lika mycket som resten av hela smuligt.com tillsammans, inklusive nästa version av sask-sidan (som enbart den är på dryga 130 MB) och diverse andra tester och projekt jag har bakom kulisserna.
Nåja, är man både admin och mamma så är man. Man ska inte gå in i andras mailboxar, men vad skulle jag göra? Jag har raderat en del, och sedan skickat en massa mail vidare till Andreas jobbmail. Ett tidsödande sysselsättning att göra via webbmailen, så det är säkert hälften kvar, men nu har vi iaf fått en marginal på 250MB att leva med.
Snart dags att gå ut. Det är svidande, bittert kallt. Nog för att det är bättre med två minusgrader än två plus, då slipper man åtminstone den ständiga, blöta smutsen. Men när dessa två minusgrader kombineras med halv storm, och något som påstås vara snö men känns som små vassa isbitar, då är det väldigt o-skönt.
Midnatt råder. Eller rådde, för drygt två och en halv timme sen. Vadå vänt på dygnet? Jag?
Efter att julafton blev precis sådär slapp och vilsam och behaglig som jag tänkt mig (vilsam och slapp innebär att jag sovit soffa i flera omgångar, började redan efter frukost, sen en vända till under Kalle Anka och sen en längre stund på kvällen tills Sandra ringde och väckte mig) är jag förstås pigg när människor med normala sovrutiner tycker att det är läggdags. A, som även han tagit flera tupplurar under dagen, var vaken ända till halv tolv, han som annars är det mest kvällströtta som gått i ett par skor och somnar utan saga vid 21.
Själv satte jag mig vid datorn då. Jag har inte gjort något produktivt, men jag har läst en del jobbrelaterat, om design patterns och funderat lite om jag ska tillämpa det och i så fall vilket. För sådär en timme sen blev jag kaffesugen, och gjorde ett stort glas med latte. Det var gott. Fast jag blev förstås inte mera mogen för sängen av det. Känner mig fortfarande inte sömnig. Frågan är om jag ska försöka göra något produktivt när jag ändå sitter här?
Eller kanske inte. Jag är nog rätt trött ändå. För jag har för mig att det var nåt särskilt jag skulle skriva om när jag började, och det har jag glömt nu. Kan det vara så att jag är övertrött?
Oj, nu gäspade jag faktiskt. Ska nog ge sängen en chans ändå.
När man ger sig in i projekt som är enbart hobbyprojekt behöver man aldrig göra någon tidsplanering. Det blir som det blir, och det blir klart när det blir klart. Om det nånsin blir klart.
Ideella projekt som man åtar sig åt någon annan ställer lite större krav. Åtminstone krävs det att det blir klart. Nån gång. Helst nyss, men ändå kan man knappast göra någon tidsplanering, eftersom arbetet sker på fritid, på fritiden har man även annat att göra och det är oftast omöjligt att på förhand avgöra hur mycket tid man kan lägga på projektet. Åtminstone när det gäller lite större saker, som inte blir klara på en kväll eller så. Alltså tänker man inte så mycket på tidsplanering där heller, även det blir klart när det blir klart.
Men projekt som man får betalt för… det är en annan femma. Då krävs det en tidsplanering, redan från start. Även om den kommer att revideras under tiden bör man kunna tala om för sin uppdragsgivare när man räknar med att projektet ska vara klart. Ruggigt svårt om ni frågar mig. Jag inser att jag för att det ska bli någorlunda realistiskt måste sätta några punkter i min tidsplan, där den fortsatta tidsplanen ska revideras.
Just den här delen av ett projekt är inte den roligaste. Just nu känns det också som den svåraste, fast det kanske jag inte tycker sen…
Lördag förmiddag. Det är mörkt, kallt och regnigt ute. A är på bygget som han varit varje ledig dag sen mitten på september. Jag ska gå till tvättstugan.
Vad farao ska man med lördagar till? Hur kul är dom?