lenas egna

Jahapp. Bloggen ja. Lite försummad och lite bortglömd. Minst sagt.

Vad har hänt sen sist? Allt möjligt faktiskt.

Samma kväll som jag bloggade senast (länge sen alltså) var vi till Äleklinta och grillade i solnedgången. Något jag försöker genomföra varje år, i år blev det i sällskap av Ullis och Håkan. Jag tyckte det blev en riktigt riktigt bra kväll, och att döma av kommentarerna från sällskapet så tyckte övriga det också. Trots att de missade en eller annan VM-match. Och min nya baddräkt blev invigd.

Kvällen efter var vi till Öland igen, den här gången för att genomföra uppdraget att inhandla en begagnad barnvagn. Vi passade på att äta i Borgholm, men på grund av hunger orkade vi inte välja ställe med särskilt stor omsorg, så vi hamnade på en av stadens mer tveksamma uteserveringar. Inte så att vi blev dåliga, men gott kan man väl kanske inte kalla det…

Så har vi varit i Eskilstuna, aussiespecial och övernattning i campingstuga som Nadia ordnat med. 6 vuxna (Nadia och Mattias, Sandra och Andreas och så Anders och jag), två bebisar och 6 hundar i en stuga. Och vilken stuga! Det var då rakt inte vad man förväntar sig av en campingstuga, särskilt inte läget… Hade vi vetat i förväg hur bra det var hade vi nog bokat en eller ett par nätter extra för en minisemester där. Skog på två sidor, fantastisk utstikt över Mälaren från uteplatsen och själva campingen ”bakom ryggen”, med en bit skog emellan. Baddräkten blev använd igen. Utställningen gick helt ok. Monster blev 4 i bhkl, men däremot fick Carrey klara sig utan hp i veteranklass. A-L Munkvall som dömde gjorde det bra, jag är inte helt överens om allt, men det är så det är i den här sporten. Det finns utrymme för en del eget tyckande, och framför allt lägger var och en olika mycket vikt vid olika detaljer.

Nu i helgen var vi hos Sandra och Andreas i Mölndal. Jag jobbade på Tvååkersutställningen fred-lörd, men vi hann också med att umgås en hel del. Framför allt fick jag en rejäl barnbarnsdos. Dessutom var Sandra och jag in till stan på torsdag em, av skäl som jag inte riktigt minns fick jag köra deras bil med manuell växellåda, och min ovana vid det i kombination med min ovana vid storstadstrafik i rusningstid och mitt obefintliga lokalsinne och Sandras något bristande köranvisningar gjorde att vi hamnade fel. Dubbelt upp. Och jag fick kärringstopp på Göta Älvs-bron (heter den väl?). Men annars gick det bra. Och så hann vi med ett hund- och människobad på lördagskvällen vid Sisjön också, så baddräkten blev använd igen. Nu har den nästan gjort skäl för sitt pris.

Hemma igen har vi gjort… ingenting. Eller åtminstone så lite som möjligt. Temperaturen håller sig stadigt på dryga 30 grader, och eftersom jag INTE tänker klaga på värmen så gäller det att anpassa sig. Dvs göra så lite som möjligt, så sakta som möjligt. Just nu är det mulet, det skulle visst passera en liten åskfront inatt, och efter det skulle vi få lite svalare väder. Bara runt 27 grader eller så. Brrr!

Sandra och jag pratade innan vi åkte hem i söndags om när vi skulle ses härnäst. Jag tycker att det blir alldeles för lång tid att vänta till bröllopet sista helgen i augusti, så eventuellt skulle de komma hit ett par dagar i slutet på juli. Men när vi kom hem kollade Anders KFF:s spelschema, och det är bortamatch i Gbg 1/8 så den helgen åker vi tydligen dit ändå….:)

Nu funderar jag på om jag kanske skulle tömma kameran och se vad den kan tänkas innehålla, det var länge sen jag gjorde det… Men jag börjar sitta fasligt obekvämt där jag sitter på balkongen med datorn i knät. Kanske senare. Istället ska jag gå och göra ytterligare en flaska bubbelvatten. Och sen göra ingenting en stund igen.

Och då menar jag inte dagen igår, som var en födelsedag helt i min smak. Dvs ungefär som en vanlig dag, fast med tårta. Visserligen bestod tårtan i det här fallet av varsin bakelse, men det var den bästa Budapest jag ätit på mycket länge. Lite otippat är det därmed ICA Maxi som nu leder mitt Budapest-test i Kalmar. Fast jag har nog rätt många ställen kvar att testa.

Nej, det var dagen idag som blev av det sämre slaget. Jag vaknade med huvudvärk som inte kändes ett dugg bättre efter ett par koppar kaffe, och eftersom det bara fanns två magnecyl i huset ville jag inte chansa med det utan tog till de tyngre drogerna med en gång. Och det finns ju en anledning till att jag oftast försöker undvika min migränmedicin så länge som möjligt, för sen skulle jag bara ”ligga och blunda” lite, medan tabletten gjorde sitt jobb.

Klockan var halv tre när jag slog upp ögonen igen, yr och förvirrad och visste inte riktigt om det var dag eller natt, tom i magen och med grav koffein- och nikotinbrist. Hundarna hade inte varit ute sedan före sex någon gång, men jag var tvungen att sätta på kaffe och hälla i mig först. Det verkade dock inte gå någon nöd på dogsen, de låg i hallen och sov och inte ens när jag började röra på mig blev det någon vidare fart på dem. Det ösregnade ute, vilket nog var en bidragande orsak, de blir alltid slöare av regnväder.

Jag tyckte i alla fall att de var värda en rejäl promenad vid det laget, men funderade över hur jag skulle göra. Om jag tog båda samtidigt misstänkte jag att jag i mitt fortfarande lite yra och avtrubbade tillstånd nog skulle ge upp efter en ganska kort sträcka, men om jag tog dem en i taget och gick långt, skulle ju hund nr 2 få vänta extremt länge. Så lösningen blev att jag först tog u Monster på en kort rastningsrunda, sedan bytte till Carrey och gick en lång runda, och så bytte jag till Monster igen som också fick en lång runda. Alltsammans i ösregn.

Ja, sen var ju den dan över. Jag hatar den sortens dagar som bokstavligt talat bara försvinner till ingen nytta alls.

Vitsippa

Originally uploaded by lenathorning

Kolla kolla! Kolla vad jag hittade! Lite dammig och lite skamfilad, men ändå!

edit: Jag skulle ju ha skrivit Anemone Nemorosa också. För att stila lite. Det är det ena av två latinska namn jag kan. Det andra är Potentilla Fruticosa. Men den blommar inte än.

…som svar till C, som undrade hur det är. Bra med mig alltså. Det är värre med husets husse, som drabbats av förkylning, kanske rent av influensa. I tre dagar nu har han varit hemma med feber. Och ni vet hur det är…. say no more.

De senaste dagarna har jag sjunkit in i java-världen. Jag har nämligen konstruerat en övningsuppgift åt mig, jag har nästan inte gjort något i Java sen jag slutade plugga och kände att jag höll på att glömma mycket. Och jösses vad svårt det var att komma igång! Jag satt som ett ufo de första timmarna innan det lossnade. Programmet jag gör får ett extremt smalt användningsområde, och det är knappast något jag kommer att bli varken rik eller berömd för, men lite kul nytta kan det ändå komma att göra.

Ikväll har jag varit på möte med tävlingssektorn. Två tävlingar föll på min tävlingssekreterarlott. Jag hade bråttom med att laga och äta middag innan jag skulle ge mig iväg, bara för att upptäcka att vi bjöds på jättelika baguetter till fikat… Typiskt, så många gånger som jag inte hunnit äta innan jag åkt till klubben,  just idag hann jag.

Nu har jag avaktiverat alla plugins, tagit bort allt som inte är standard i sidebaren och testar igen.

Jag tyckte möjligen att det gick något snabbare att kommentera nu, men det vore bra om nån mer vill testa. Om det är så att det går snabbare nu ska jag återställa saker och ting igen, och ta en grej i taget för att försöka hitta var problemet finns. För så här kan det ju ändå inte få se ut, eller hur?

Grattis till alla O’Mullan’s-valparna, som samtliga fick HP på utställningar på olika håll i Sverige idag!

Grattis till Sandra (och mig då, SKK har ju bestämt att jag är mer inblandad än jag visste om) till en mycket lovande första kull, och till bästa tänkbara valpköpare!

Grattis till Ullis, vars Bugsy blev BIR-valp idag!

Och mest av allt (det är första och troligen sista gången jag sätter fotbollsresultat högre än utställningsresultat på det viset): GRATTIS KALMAR FF TILL SM-GULD!

Det var faktiskt ganska mäktigt att var på plats och uppleva detta. Det var mäktigt att så småningom köra hem, passera den speciallackerade spelarbussen i rondellen i Växjö, och därifrån och ända hem dök det i mörkret efter vägkanten här och var upp supportrar med skyltar, flaggor, marshaller.

Bilder? Jodå, jag har tagit massor. Dock bara två med min egen kamera (Andreas tog visst några också, men jag orkar inte kolla nu). Sen använde jag Ullis kamera på utställningen och på fotbollen, ända tills den dog. Och vad som blev i den vet jag ingenting om, än så länge.

Jo just ja. Jag har ju en nakenbild på Henrik Rydström också. I mobilen. Men jag är för trött för att just nu ens kolla om den är användbar, min mobilkamera är nog rätt värdelös.

Det var jag som körde hem, och väl framme i Kalmar svängde jag med tjutande däck in framför Blå Bunkern, Ullis tog sina minneskort och rusade iväg så det rök om det. Det verkar vara stressigt att vara sportfotograf… Själv var jag ju bara högst tillfällig assistent, och kunde lugnt glida hem och slappa ett par timmar i fåtöljen, innan jag nu kryper ner mellan lakanen. Ullis har väl en eller ett par timmars jobb kvar, skulle jag tippa. Jag är inte avundsjuk.

Fast det var ju lite coolt att hänga med Staffan Lindeborg och Peter Jihde i pressrummet, det var det.

Det gick bra igår, tack för alla grattisar! Jag har migrän idag. Återkommer.

Provfilmningen igår gick oväntat bra. I åtminstone två bemärkelser. För det första var A duktigare än jag väntat mig på att sköta kameran. Han lyckades både med att ha motivet någorlunda mitt i bild och att zooma åt rätt håll. Samtidigt. (Förlåt älskling, jag trodde inte att det skulle gå så bra…) Rent teknisk är filmen fullt acceptabel.

För det andra så kunde Monster vara uppbunden, och tyst(!) nästan hela tiden, medan jag körde några moment med Carrey. Det hade jag absolut inte förväntat mig!

Innehållsmässigt är väl filmen sådär… Största problemet är att jag går som en gravid anka eller nåt. Men jag är ju bara birollsinnehavare, så filmen kan nog efter viss redigering visas upp för omvärlden. Bara den kommer in i datorn. Och huvudsyftet med hela provfilmningen var ju att hussen skulle vara lite bekant med kameran tills på lördag. Det är han nu.

Jaja. Det gick väl inte hela vägen då. En sak bara innan vi lägger den här fotbollsmatchen åt sidan.

Kalmar vann i Rotterdam (bortamatch) med 1-0. Feyenoord vann i Borås (bortamatch) med 2-1. Summa båda matcherna: 2-2, men eftersom mål på bortaplan räknas högre så vann Feyenoord. Men egentligen spelade faktiskt Kalmar borta dom också. Visst låter det som en bortförklaring, och det är det väl kanske, men eftersom regeln finns att bortamål räknas som så mycket bättre, så måste det väl anses som vedertaget att det är en stor fördel att spela hemma?

Så egentligen blev det oavgjort.

Och egentligen är jag inte ens intresserad av fotboll. Jag tycker det är tråkigt. Jag tittade på matchen, men kom på mig själv med att jag ägnade mer tid åt att försöka se Anders på läktaren eller Ullis bland pressfotograferna, än jag tittade på själva spelet. Jag såg ingen av dom.

(I dessa tider av politisk korrekthet in absurdum är det väl bäst att se till att rubriksättningen inte gynnar det ena könet.)

Det där med missad anmälan till MH var fel. Jag hade räknat fel på en vecka, och har nu anmält med flera dagar tillgodo. Återstår bara att se om jag kommer med, hemmaklubbens egna var överfullt så jag har istället försökt med Rottweilerklubben, och där kan jag ju bli bortprioriterad. Det fanns som sagt platser kvar förra veckan, men det finns kanske fler än jag som inte får tummen ur och anmäler i god tid. Även bland rottweilerfolk…

När jag ändå var inne på tävlingskalendern så tänkte jag att jag kunde kolla efter appelltävlingar till våren. Men de finns ju inte där än. När kommer tävlingskalendern ut egentligen? Och borde inte nästa års tävlingar kunna finnas på webben, är inte de redan beslutade?

Jaja. Vi är ju inte riktigt tävlingsklara än. Det finns lite att slipa på, om man säger så. Och alla dagar går absolut inte lika mycket framåt som det gjorde häromdagen, när jag för ett ögonblick faktiskt tydligt kunde se en tävlingskarriär framför mig. Men totalt sett går det väldigt mycket bättre än det gjorde för bara någon vecka sen. Både min och Månsens motivation till träning har ökat med flera hundra procent. Det är t o m så att jag försöker hålla igen lite, jag vill hinna läsa mer i boken innan jag går för långt, så att jag verkligen ska veta vad jag gör.

Och det är mycket att hålla reda på. Det är ingen lätt träningsmetod på det viset! Man vill så gärna göra det lite enklare för sig, fuska lite och snabba på genom att hoppa över vissa saker och slå ihop andra, och dessutom lägga till hjälper som är ajabaja. Och boken är bra på det viset, den säger inte bara ”gör så och så, så blir det så här”, den förklarar noggrant ur ett beteendevetenskapligt perspektiv varför varje litet steg är nödvändigt, varför man inte bör slå ihop saker, och vad man riskerar om man gör det. Samtidigt gör det ju boken ganska ”tung”, man kan nog lätt frestas till att gå direkt till själva momentträningen på slutet. Och därmed ännu mer frestas till genvägarna i träningen om man inte har orsak och verkan i beteenden klart för sig. Själv tycker jag den här teoridelen är fasligt intressant och spännande!

Och jag tror jag vet vad Sandra önskar sig i julklapp…