Man kan undra lite vad som tagit åt mig plötsligt. Först klagar jag över att jag inte hinner nånting, inte träna hund och inte ägna mig åt husliga lustar. Och sen igår kväll satte jag igång och gjorde pannbiffar på ett och ett halvt kilo köttfärs!
Och sen idag… Jag insåg att eftersom jag nästan aldrig går ut för att enbart träna, och numera tar båda hundarna gemensamt på nästan varje promenad, så blir det inget tränat. Konstigt va? Så nu ikväll tog jag Monster ensam. Vi tränade inte särskilt länge, jag har bestämt mig för att huvudsaken nu ska vara att vi tränar tills jag sätter stopp, punkt slut. Monsters ovana att ”ta rast” för varje godis han inkasserar och skutta iväg till närmsta buskage eller så måste brytas. Har jag bestämt att vi ska träna, då gör vi det. Och vi gör det tills jag bestämmer att det räcker. Jag märker att jag kan vara ganska tuff i det här kravet, han är inte precis den som blir nedslagen eller uttråkad, det handlar mest om att han hela tiden testar om hur mycket han kan få bestämma själv. Och det ska minskas till det minimala hädanefter om vi ska få någon ordning på torpet.
Men hursomhelst, för att lyckas med detta, att få honom att så småningom frivilligt fortsätta så länge som jag vill, så måste jag nog ta det i ganska korta stunder till att börja med. Momenten vi gav oss på var ”det gamla vanliga”, position med kontakt (går sådär, ibland bra och ibland rätt dåligt, och jag tycks aldrig lära mig att belöna rätt!), halter (går rätt okej), lägganden (samma problem här, om jag kunde lära mig att enbart belöna de gånger det går riktigt bra skulle vi snart ha ett kanonsnabbt läggande, men icke), lite platsliggning (30-45 sekunder på tio meters avstånd går bra) och sist men inte minst inkallning. Idag som först klarade han att sitta kvar tillräckligt länge och med mig på tillräckligt avstånd för att det ens skulle bli någon försök till inkallning. Och först fattade han inte alls vad jag menade, men sen… Det kan bli hans paradgren. Skitkul, tyckte Monster! Tyvärr hade jag ingen leksak med att belöna med, utan fick agera leksak själv, så jag har nog fjorton blåmärken eller så på armarna nu. Och ett rejält i baken.
Men mellan varje belöningstillfälle var det alltså idel (handgripliga) påminnelser om vad det var vi egentligen sysslade med…
Anders har semester. De mest oväntade saker kan inträffa när han blir sysslolös. T ex åkte han igår på eget initiativ och på egen hand till djuraffären och inhandlade en rejäl borste och en karda av en typ jag inte sett tidigare (den verkar riktigt bra!) och gick sen ut med Carrey och borstade ur några kilo päls. Konstaterade sen att Monster nog behöver en omgång han med. Mina gamla kammar som jag haft till terriertanterna och av ohejdad vana även använt till pojkarna tyckte han inte var så bra… Jag hade aldrig varken trott eller förväntat mig att han skulle ta så aktiv del i pälsvården!
Själv har jag ingen semester, jag är ju egen företagare nu ju. Då har man inte semester. Och det där var ingen klagan. Det enda jag klagar över är att jag inte riktigt tänkte mig för innan. Jag tyckte det var så bra att jag inte behövde investera just någonting i förväg, men vad jag borde tänkt på var att jag hade behövt investera i tid. Förberedelserna kräver både tid och omsorg, och att klara det samtidigt som jag ska klara avlönat arbete blev förstås ganska trassligt och stressigt.
En annan klagan gäller Morden i Midsomer. Jag älskar serien, men somnar nästan alltid ifrån och missar därmed vem som är mördaren. Förra veckan missade jag även själva morden. Igår hann jag iaf se ett par tre mord, men vaknade sen i fåtöljen när klockan var halv fem. Lite stel och lite frusen, men tämligen utsövd. Ingen idé att gå och lägga sig då, så jag satte på kaffe och satte mig och började jobba istället. Ingen rast och ingen ro.
Apropå ingenting alls, igår var sista anmälningsdag till Ronneby. Och jag anmälde inte. En översyn över vår ekonomi framöver, med de större utgifter kommande utgifter vi vet om, och med min kommande inkomst som vi inte vet något alls om, så måste vi hålla igen nu. Det är ganska osäkert hur vi ska göra med Norrköping/Nyköping också, som vi egentligen tänkt anmäla till. Anmälningsavgifterna är ju en sak, men resorna blir dyra numera (vem kunde tro för två år sen när vi köpte bilen att det skulle komma att krävas en smärre förmögenhet för att tanka diesel?), och vi vill förstås prioritera en resa till Sandra så vi får se valparna innan de flyttar.
Jag är tacksam att Sandra skrivit en rätt så skaplig rapport om helgen, och hänvisar till henne. I stora drag stämmer den även för mig.
Jag hade också varit ytterst tacksam för ett par slappardagar och tid att låta allt sjunka in för att sen kunna skriva om det, och dessutom lägga ut en del av alla bilderna jag har. Och så få klart kennelsidan, som det nu fattas så lite på, men det som fattas är ändå för viktigt för att jag ska kunna lägga ut den som den är. Istället fick jag ett par buggrapporter som bara måste åtgärdas, och det känns som om jag stångar pannan blodig med dom utan att komma någon vart.
Nu är det dessutom dags att börja packa igen för Tvååkershelgen. Jag har ju inte ens packat upp riktigt än… Och en del behöver nog tvättas. Vad ska det bli för väder?
Ja, alltså den där direktbloggningen var ju en ganska ambitiös tanke. För ambitiös egentligen, med tanke på hur trött man är om kvällarna. Men idag har jag iaf haft tid att fotografera lite. Sandra och jag var placerade som reserver på Stäket, Sandra fick jobb i shiba-ringen medan jag hade lite springjobb på förmiddagen. Inte mycket att göra alls, och på eftermiddagen tyckte jag det var lite tråkigt så jag placerade mig själv i det kombinerade sekretariatet och ring-dito och styrde upp en del. Nån måste ju ta tag i saker och ting…:)
Nu hade jag ju tänkt lägga in dagens bilder men det vill inte fungera. Och jag orkar verkligen inte forska i problemet nu. Ni får se mina alster senare.
23.05, en red-merle-kille till! Den här gången en trekvarts-svansad. Sandra och jag sa efter den första att det var ju skoj att det blev en red merle, det har inte blivit många efter Carrey trots hans ganska många barn. Sandra visste bara en… Om nu är vi uppe i tre! Alla tre har helt olika merle-teckning.
Nja, inte blev eftermiddagen så särskilt kreativ inte, det kan jag väl inte påstå. Inget mailskrivande blev det heller. Istället har jag testat några olika bokföringsprogram, läst på om bokföringsskyldigheter för enskild näringsidkare och försökt friska upp mina något dammiga kunskaper om debet och kredit. Även detta måstesaker, och dessutom var det synnerligen hög tid att ta tag i det. Om jag snart ska skriva min första faktura så bör jag väl bokföra densamma också. Enligt god redovisningssed, eller vad det nu var det hette.
Det kom ett sms från Sandra redan tidigt i morse. ”Idag är nog dagen D!” (Jag skulle förstås kalla det dagen V. V som i valpar.) Ett telefonsamtal senare var vi ganska överens om att det Sandra såg som eventuella tecken på förestående valpning, lika gärna, och kanske troligare, kunde tolkas som det-är-jobbigt-att-vara-så-himla-högdräktig-symptom.
Så dagen D var kanske det rätta uttrycket ändå. D som i Dräktig.
Själv tycker jag att jag varit väldigt oföretagsam idag. Men när jag tänker rätt på saken är det inte så farligt med det. Jag har skrivit ett par ”besvärliga” mail, såna där som man drar sig för litegrann (och när jag gjrode det kom jag på att jag har ett annat, inte alls besvärligt mail som jag glömt besvara, det ska jag göra efter lunchen som är sen idag), jag har förhandlat fram ett pris på ett jobb (och kanske fegade jag lite för mycket där, men det kanske lönar sig i längden att jag gjorde det), och jag har tagit mig tid att sitta och ta reda på en massa saker som jag måste ta reda på förr eller senare. Det har faktiskt varit idel måstesaker, och det är väl ganska duktigt?
Men i eftermiddag ska det bli mera kreativa sysslor.
Jag visste att det fanns ett fint ord för fenomenet. Efter lite letande hittade jag på wikipedia:
Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall och krismaximering.
Och själva denna handling, att jag tog mig tid till att leta efter ordet och dess exakta betydelse, är ju ett strålande exempel på just det. Prokrastinering. Men det känns bra att ha ett fint ord på det jag gör.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.