lenas egna

Content-Type: text/html; charset=”utf-8″

Ok. Om det h=C3=A4r funkar s=C3=A5 blir det j=C3=A4ttebra. Men =C3=A5=C3=A4=
=C3=B6 ska visst inte bli s=C3=A5 bra, efter vad jag h=C3=B6rt…

Jag visste att det fanns ett fint ord för fenomenet. Efter lite letande hittade jag på wikipedia:

Prokrastinering är en term inom psykologin. Den innebär ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift. För personen som prokrastinerar kan detta leda till stress, skuldkänslor, produktionsbortfall och krismaximering.

Och själva denna handling, att jag tog mig tid till att leta efter ordet och dess exakta betydelse, är ju ett strålande exempel på just det. Prokrastinering. Men det känns bra att ha ett fint ord på det jag gör.

Blogga oftare var det ja. Just det. Ofta men kort, det får bli min nya melodi.

Arbetsdagarna flyter på. Projektet närmar sig slutet, fast jag vet inte exakt när slutet kommer att inträffa. Det beror på hur fort jag löser uppkomna problem, och ett par av dom är verkliga hårslitar-problem.

Ikväll ska jag på möte. Jag hade ingen aning om att min nyvunna status som auktoriserad tävlingssekreterare skulle innebära att min närvaro förväntades vid tävlingsmöten, men så är det tydligen. Det på posten tillskickade beviset för min kompetens skulle medtagas för påskrift. Det är så formellt så det är inte sant. Och formuleringen på det lilla papperskortet sen: “BEVIS för ådagalagd kompetens såsom tävlingssekreterare” Nog märks det lite att det är en halvmilitär organisation fortfarande? Jag blir bara så fnissig av det hela…

Tog en mycket snabb och kort bloggrunda mellan hundpromenader och jobb. När Carrey flyttade hit klagade jag lite över att det var så få av alla hans barn som bloggade, eller ens hade hemsidor. Nu har jag upptäckt att en hel del av hans barnbarn finns i bloggvärlden, och dessutom ett helt gäng av Monsters kullsyskon. Jag borde gå igenom det där ordentligt och göra något åt min länklista som bitvis är helt inaktuell. Jag borde göra något åt hela den här bloggen förresten, jag är aptrött på den. Men det är så himla mycket annat jag både måste och borde innan jag kan ta den tiden, så jag får dåligt samvete bara av att tänka tanken.

En sak är iaf klar. Jag ska banne mig blogga oftare. Det är faktiskt, särskilt när man är stressad och tycker att man är fullständigt överhopad, ett rätt så bra sätt att samla ihop sig själv och alla tankar man knappt hinner tänka.

Mår bra, dessutom. Men Sandra undrade i en kommentar om jag inte gör något annat än jobbar, och ska jag vara ärlig så… nej. Det gör jag inte.

Fast den här dagen fick ändå börja med annat, så jag kan väl passa på att blogga lite också då. Jag har inte kollat mail på några dagar. Det gör jag nämligen bara på A:s dator, eftersom jobbdatorn jag har bara är tillfällig och jag inte vill ta ner mail där och jag dessutom aldrig kommer överens med webbmailen. Och med ont om tid och dessutom för att inte skaffa mig några onödiga distraktioner (det är ju så lätt att ta en bloggrunda också t ex…) så har jag inte öht taget varit på A:s sida av skrivbordet. Jobbdatorn kopplar jag bara upp vid behov (nätverkskabeln måste flyttas, hur jobbigt som helst) och då besöker jag mycket disciplinerat enbart sidor som php.net och liknande. Men idag var jag ändå tvungen att kolla mailen, och de där “några dagarna” jag trodde hade gått visade sig vara över en vecka, och det väntade en hel del brådskande sask-side-grejer. Brådskande = skulle varit gjorda förra veckan. Så det var bara att ta sig tid till det nu, bättre sent än aldrig, typ. Antagligen har jag orsakat en del irritation under tiden, å andra sidan har jag funnits nära telefonen, denna gamla beprövade kommunikationsteknik, praktiskt taget hela tiden.

Hundarna är just nu typiska pain-in-the-ass-hundar, båda två. Monster förmodligen (och förhoppningsvis) med rätt av sin ålder, snart 8 månader. Carrey pga ett tydligen ganska stort antal löptikar i omgivningen. Han har lättare att klara att hålla sig i skinnet med en löptik på nära håll, en som han kan ha “under kontroll”, än alla dessa som han aldrig träffar, bara känner spåren av. Det resulterar i att han blir värsta porrkungen, och tycker att allting, oavsett kön eller djurslag bara det har fyra ben, duger att visa sin kärlek. Så nu ligger den tidigare inte särskilt uppskattade lillebrodern väldigt bra till. Monster fattar ingenting, han tycker bara det är jättelajbans att Carrey äntligen vill göra nåt med honom öht…

Monters träning verkar gå käpprätt åt något annat håll än det önskvärda. Skithunden har inte minsta lust att samarbeta. Jag skylle på åldern, men vet att jag inte kan skylla hur mycket som helst på den. Så jag känner mig rätt värdelös, det måste ju bero på mig, jag gör fel på ett eller annat (eller troligen flera) sätt. Men jag pratade i telefon med Chess-Player-Marie igår kväll, och fick ett tips som jag aldrig skulle kommit att tänka på själv, och som verkar smart och vettigt. Tipset är dock inte av det slag som kan provas under tre-minuters-pass i köket, och med nuvarande tidsbrist så dröjer det…

Vad gäller det mera vardagliga uppfostran av Monster, så känner jag trots att han är uppkäftig och testar gränser och säger emot hela tiden, att jag har läget mer under kontroll. Jag känner ingen oro över att han ska bli en problemhund bara för att jag inte klarar av honom, och det är väl gott så. En ständigt pågående träning är möten; med människor, cyklar, barnvagnar, mopeder, andra hundar osv. Det går bättre och bättre, ibland uppför han sig strålande, för det mesta okej, ibland ballar han hur. Förstås. När det gäller människomöten, det här med att han inte får kasta sig över alla han möter, har vi dock numera ett undantag: Jobbarkillar i reflexgula arbetskläder. Det kommer aldrig att gå. Dom kan man slänga sig över och hälsa på hur brutalt som helst.

Och nu jädrar måsta jag jobba.

Nu har jag fått flera stycken, och människor menar väl, det vet jag. Men jag gör inte som det uppmanas i mailet, jag skickar inte vidare till alla som jag känner. Istället kanske jag kan bidra till att upplysa lite… För sisådär en tio-tolv år sen var hoaxer väldigt vanliga, det kom olika varningar om hemska virus stup i kvarten i mailen som man uppmanades att skicka vidare. Då hade det väl större effekt med detta massmailande, när mailservrarna inte hade samma kapacitet som nu, och framför allt: när man hade modemuppkoppling och varje enskilt mail tog sin lilla tid att få hem. Nu är det på sin höjd lite irriterande. Och förvånande, att folk fortfarande går på det. Vilket kanske beror på att det är såpass ovanligt nu, inte pratas om så mycket, och många inte var med på internet på nittitalet.

Hoaxen det handlar om nu härstammar från 2003, och har tydligen vaknat upp från de döda. På symantec.se kan man läsa följande:

VIKTIGT!
KOPIERA DETTA SÅ ALLA FÅR VETA!
Om du får ett mail från Powerpoint presentation “Welcome to the matrix Pps.” så ska du ABSOLUT INTE öppna det! Det visas en bild I ca 10 sek och sen kommer en text “You´re hard Drive is over” och sen är allt för sent!
Alla adresser,allt sparat har Suddats ut. Det är ett helt nytt virus som är programmerat av en franskpirat, som kallar sig Nwin2. Sänd detta till ALLA dina kontakter =========================================
Please ignore any messages regarding this hoax and do not pass on messages. Passing on messages about the hoax only serves to further propagate it.

…är jag nedrans sugen på en ny layout här. Jag har ett par färdiga (eller åtminstone nästan färdiga) och hittills oanvända liggande, så jag skulle inte ens behöva lägga mycket tid på det. Jag kollade just, och jo, dom ligger faktiskt på servern också. Hmm.

 Fast nu skulle jag ju städa, snart är mina fritimmar över.

Är det nån som kommer ihåg mig?

Tja, är det inte det ena, så är det det andra, sa kärringen som blödde näsblod. Efter att min mentala status, som under sommaren och början på hösten varit tämligen låg (ja, jag vet, jag har inte sagt något, inte bett om hjälp, och hållit masken duktigt, inget bra sätt att tackla problemet men det tycks vara så jag gör) och bl a gjort att jag varit fullständigt energilös, nu sedan några veckor sakta börjat stiga mot normala nivåer, så har jag hela förra veckan varit så vansinnigt och obegripligt trött. Jag har velat göra saker, men inte orkat. Så fort det blivit lite lugnt och tyst (och det händer ju trots allt då och då även om man har ett Monster) så har jag bara velat sova. Samtidigt har jag varje morgon vaknat med hemsk värk i bihålorna, och resten av dygnet har jag haft det där typiska trycket från samma ställe. Inte förrän i slutet av veckan gjorde jag den naturliga kopplingen: ont och tryck i bihålorna = infektion. Alltså inte ett dugg konstigt att jag varit trött. Och det är egentligen inte bättre nu heller, men liksom lättare att handskas med tröttheten när man vet vad den beror på.

Och nu det det VERKLIGA problemet upp. Jag kan inte logga in på min egen dator! Jag har ju Anders dator att ta till, men alla viktiga program jag använder, för att inte tala om lösenord till mail och olika webbkonton ligger ju på min! Jag vete sjutton hur jag ska komma tillrätta med det problemet. Det här är allvarligt. Riktigt allvarligt.

Annars lunkar livet på. Lunkar är kanske inte rätt ord, livet med Monster går inte i nån stillsam takt precis. Han växer och utvecklas ungefär som han ska, antar jag, och han är inte direkt någon lätt hund att handskas med. Enormt mycket vilja och envishet och tuffhet. Vilket iofs är egenskaper som om jag bara klarar av att fånga in det, borde innebära att han kan bli en riktigt, riktigt bra hund med tiden. Han lär sig nya saker varje dag, tyvärr är det bara ett fåtal av hans färdigheter som jag lärt honom och som kan räknas in i någon av kategorierna vardags- eller tävlingslydnad, det allra mesta har han hunnit lära sig alldeles på egen hand och det är för det mesta inte särskilt bra saker…

Nå. Nu ska jag se om jag åtminstone kan lista ut vad jag har för lösenord till webbmailen, det vore ett litet steg på väg. Och sen ge mig på min egen dator igen och försöka övertala den att släppa in mig…

Tillägg: Fantastiskt. Jag hade åtminstone en del lösenord sparade “på ett säkert ställe”, som visade sig vara såpass bra att jag hittade det! Och förhoppningsvis kan dessa lösenord med lite pyssel och pussel och ev mailande leda mig vidare så jag så småningom har vad jag behöver. Det är värre med programmen. Men vid närmare eftertanke… de allra flesta jag använder är faktiskt open source och “bara” att ta hem och installera. Och tangentbordet på Anders dator är bra mycket bättre än mitt. Jag kommer nog att överleva det här också.

…så är det inte helt lätt att hitta datortid med ett Monster i huset. Ska försöka senare idag…

…jag veeeet. För det första: jag ligger lite efter med en del måste-sysslor, som bara måste prioriteras nu. För det andra: det har faktiskt varit sommar några dagar nu ju (om ni inte märkt det). För det tredje: vissa planer har tagit mycket tid i anspråk, trots att planerna än så länge bara bearbetas i huvudet på mig och med hjälp av bollande med ett fåtal personer. När (och om, jag kan mycket väl fega ur i sista stund trots att andra försöker peppa mig) planerna ska börja realiseras lär det komma att ta ännu mycket mera av min tid.

Så har jag fått en utmaning av Sandra. En väldigt speciell utmaning, och med en motvation som jag nästan har svårt att hantera. Själv uttrycker jag mig nämligen aldrig så känslosamt, även om det är så jag menar. Inte vet jag hur jag ska klara utmaningen heller, den var svår! Och just nu har jag inte tid ändå.

 Men: Lite bilder kan jag iaf bjuda på. Jag var förstås tvungen att testa det där nya albumsystemet en natt, och det verkar lovande, väldigt mycket enklare att administrera. Så det får nog bli det sen. Jag har inte gjort något åt utseendet där, det vara ju bara en testinstallation och det börjar ändå bli dags för en ny design här. Men bilderna kan ni ju titta på så länge!