Tja, jag tog liksom en paus. Först ofrivilligt, sedan frivilligt. Och sedan blev det väldigt mycket längre än det var tänkt. Men nu är jag nog här igen. Här alltså.

På fejan är jag fortfarande inte. Jag är detoxad. Faktiskt rätt skönt, och just nu känner jag inte för att återvända. Det kan tänkas att det bara är ett tecken på att det är ”den tiden på året”, då när jag brukar få en mer eller mindre allvarlig dipp. I år har inte dippen varit värre än att jag gått in i mitt ide och inte orkat vara social mer än nödvändigt. (Där inne i mitt ide har jag mått ganska förträffligt, så det är inget tycka-synd-om-läge.) Däremot blev dippen ganska lång, jag är inte säker på att den är över än. Långgrund som en badstrand på Öland ungefär.

Sådär, nu ser ni att både jag och bloggen lever. Jag återkommer. Kanske redan imorgon.

Men nu då. Nu får det vara nog. Och jag kom på den briljanta(?) idén att eftersom det är facebooks fel att det blev så här, så kanske jag kan vända det och låta fb hjälpa till med återupplivningen. Därav den oerhört fyndiga rubriken.

24/1
Koncentration nu! Hurtigt utrop till mig själv. Minns inte om det hjälpte.

Vad sägs om kombinationen lite stabbig gubbe, glad och stark samojed, cykel, flexikoppel och ishalka? Ja, den skulle ni sett. Jag är tacksam att han inte befann sig på samma sida av vägen som vi gjorde, att lägga till två upphetsade (de blir alltid upphetsade när de ser andra hundar som får ”cykla”) aussiepojkar till den kombinationen hade nog blivit för spännande…

Kan man inte märka att det faktiskt är lite lite ljusare på kvällarna nu? Jag börjar sakta, mycket sakta, känna att energin och livsgnistan återvänder.

25/1
Behöver visst lära mig hantera WP:s Walker-klass. Dokumentationen är skral, så det lär bli trial&error. Tre alternativ: 1) kaffe nu och ett nattprojekt? 2) sova nu och ta det imorgon, men koncentrationen är aldrig densamma dagtid 3) lägga ner hela projektet och välja en enklare lösning istället för att var så tjurigt envis? Jaja. Jag skriver såna där haranger ibland, mest för att stila antar jag.

svär en lång ramsa. Slår igen locket på datorn och gör annat en stund. Det går inte så bra. Jag har gett mig fan på att göra en meny på ett visst sätt, men vet inte riktigt hur. Men det ska gå.

Jag tror mina hundar är understimulerade. Carrey springer omkring och larvar sig med en sko i munnen. En sko! Carrey? Ja, alltså han är dryga nio år, och har väl aldrig haft en sko i sin mun tidigare. Vilket jag inte kan veta om det är sant, men jag har i alla fall aldrig sett det under de 4½ åren han bott hos oss. Men han blir verkligen fjantigare och barnsligare ju äldre han blir…:) Och understimulerade är bara förnamnet.

kommer att missa semifinalen på fredag:( Handbollen var ju så förbaskat spännande, och det gick ju så bra för Sverige, och när jag insåg att semifinalen högst troligt skulle innebära slutet och att jag skulle missa den blev jag rätt besviken.

Behöver gå på toa, men har suttit så dumt så båda benen sover. Hårt. Kan man ringa efter ambulans tro? Avdelnigen för viktiga upplysningar. Intresseklubben antecknar.

26/1
nämen nu måste jag snart svära igen! Som sagt. Det går inget bra med den där menyn. Jag inser att jag borde ge upp och välja en annan lösning, men kan inte förmå mig.

har sparat ner recepten från hela menyn i gårdagens Halv åtta hos mig. (Här handlar det plötsligt om en meny med mat.) Alltså, såg ni det programmet? Det såg så nedrans gott ut, alltihop från början till slut. Nån gång ska jag laga alltihopa.

27/1
har äntligen löst det. Ibland är det jobbigt att vara så envis. Hahahaha… trodde jag.

Tyckte väl att det var lite kallt med vädringsfönstret öppet inatt…
-14!? What? Ja. Det var kallt.

Komplicerad algoritm och trött hjärna. Error. Kaffe? Jag fick ihop algoritmen som jag tänkte skulle lösa menyproblemet. Det gjorde den inte. Men algoritmer är kul. Ungefär som korsord, fast bättre.

har gått en LÅNG långpromenad, för första gången på jag vet inte hur länge. Och jag får väl erkänna (fast motvilligt) att trots alla minusgrader så var det rätt skönt i solen. Ja, jisses vad det har blivit dåligt med långpromenaderna den här vintern. Antingen har det varit enorma snömängder och oplogade gångvägar, eller också en fullständigt vansinnig ishalka. Eller också har jag varit sjuk.

har just tjänat 4 600 pengar på att inte anlita Mercedes-verkstan. Ja, inte jag precis. Men med lite hjälp som bara kostade några hundralappar och med delar som gick på en dryg tusing, gjorde Anders jobbet själv och blåste Mercedes på hela kalaset. Det är bra med en händig man!

Ut i alla minusgraderna nu, utan sol som förmildrande omständighet. Det blir ett väldigt kort varv. Ja, det var fortfarande jäkligt kallt.

28/1
Jag kom oavsiktligt åt webbläsarens ”översätt sidan till engelska”-funktion. Så märkligt det blev att alla plötsligt skrev på engelska! Först trodde jag att fb-inställningen ändrat sig till engelska, men sen såg jag att samtliga statusar också var på engelska, och blev fullständigt förvirrad. Trodde jag var utsatt för en komplott.

Solen försvann innan jag hann ut. Så dumt. Jaså.

laddar för lite firande ikväll. 6 år sen vi träffades, Anders och jag. Visserligen dagen efter, den 29, men det hampade sig så att vi hade biljetter till Kalmarsundsrevyn den här kvällen. Och eftersom vi i fjol glömde bort dagen båda två, var det kanske lika bra att vi firade medan vi kom ihåg… 6 år. Det känns som mycket längre. Det känns som om det alltid varit vi.

Jag dyker nog upp igen, rätt som det är. När ni minst anar det.

Till dess… en bild på matvraket. Världens finaste Sam.

Igår påstod jag att jag skulle skriva ”sen”. Visserligen är det ett ganska tänjbart uttryck, fast jag menade egentligen någon gång under kvällen. Men så inföll en sån där extrem och akut trötthet i tevesoffan… två gånger dessutom. Först somnade jag, sen vaknade jag och gick ut med hundarna, sen tänkte jag börja skriva men skulle bara kolla nåt mer på teve och somnade igen. Bra jobbat.

Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om… Sist skrev jag om kursstart, och kursen har förstås fortsatt. Jag tränar relativt flitigt med monsterhunden mellan kurstillfällena också, men just nu tycker jag inte att det går framåt något vidare alls. Somliga saker går nog framåt, medan andra går bakåt. Så tränar jag Dizzy också. Först var det mest som aktivering, men så tyckte jag att hon gick så jädra bra (bortsett från att hon låter jäkligt illa både mellan och under momenten), så då fick jag för mig att anmäla henne till träningstävling. Well. Jag kan ju säga att det kändes rätt bra att kunna säga att det inte är min hund. Det var inte bara det att hon lät illa (ännu värre), det var nästan inget moment som funkade heller… Mycket lämpligt hade vi klubbens båda SM-förare som ”domare”. Det hade ju varit roligare att få visa upp en Dizzy när hon är som bäst, än den här monstersystern. Å andra sidan har man ingen nytta av expertisen om man inte visar upp problemen man har.

Tja, annars då….? Det har varit mycket att göra ett tag nu, det är åtminstone känslan jag haft. Dagarna har varit fulltecknade utan dötid, men om någon frågar mig om vad jag haft att göra mer exakt så får jag inte ihop mycket som låter något… Konstigt.

Men att ha tre hundar istället för två tar tid bara det. Det blir dubbla promenader hela tiden, jag fixar helt enkelt inte alla tre samtidigt. En kväll gjorde jag en chansning och tog alla tre från bilen och in, och bestämde raskt att det gör jag inte om. Jag har inte en chans i världen att klara dem om de samtidigt går igång på något. Inte nog med att de tillsammans givetvis är starkare än vad jag är, tendensen att gå igång på något (en annan hund, en katt, en igelkott eller vad som helst) adderas inte med varje hund, den multipliceras hos varje hund med totala antalet hundar och adderas därefter. Samtidigt ökar skärpa, olydnad och ovilja att lyssna på mig med kvadraten på antalet hundar gånger π. Jag ska göra en formel för detta så ni lättare förstår.

Men den matematiska beräkningen så här långt gav mig huvudvärk. Dags för mera kaffe och sedan få igång den här dagen. Har mycket att göra ju.

I så fall kanske jag skriver nåt. Sen. Nu blire mat. Stekt aborre.

Den var något större än en ordinär fotboll och syns knappt under gruset. Jag tror banne mig det är den sista snöresten i hela Kalmar.

Vi var en sväng till IKEA idag. Jag tror nästan att vi slog en sorts rekord i hur lite det kostade att gå ut därifrån… 119 pistoler bara. Egentligen skulle det inte kostat någonting, för A skulle bara in och kolla måtten på olika skåpdörrar, men klädrullar behövde vi kom jag på när vi passerade den korgen, och när vi gick genom köksavdelningen kom A ihåg att vi pratat länge om att vi behövde en ny pepparkvarn, och sen kom vi till sängkläderna och där fanns det påslakanset för 19 (nitton!) kronor. Och det kan åtminstone inte jag bara lämna.

Imorgon ska A jobba igen, efter att ha varit hemma för vård av förkylning i två dagar. Bra, så kanske jag kan få lite mer gjort. Ännu mer än idag, för jag har faktiskt betat av en del på mina listor. Och ändå hunnit med två(!) träningspass med Månsen.

Några dagars datorvila är dessutom rätt skönt då och då. Ibland blir mitt datoranvändande och därmed nätnärvaro så intensivt att jag nästan glömmer bort att jag lever ett liv i verkligheten också. Det kan nog vara bra att jag påminner mig själv om det. Men nu har det förstås samlat sig ett gäng mail som borde ha besvarats i förrgår eller så, och en del annat som ska göras har alltså inte blivit gjort. Nå, nu är datorn påslagen, mailen är nog inte så himla många och frånvaron har gjort att lite inspiration runnit till för resten.

———————————

*Jo, våren har alltså kommit. Det är visserligen minusgrader idag och en iskall vind, men himlen är blå och lite minusgrader kan inte hejda solen från att smälta snö i alla fall. Nu är det vår. Skulle det råka trilla ner mer snö nu, så är det inget som gills. Jag måste försöka få med kameran ut, eller åtminstone mobilen, för nu börjar det bli dags att få liv i Dagens Vårtecken-sidan!

Kan vi hoppas på en repris imorgon? Jag tar gärna de kalla nätterna om det blir såna här dagar.