lenas egna

Jomen jodå. Jag är här. Har haft en period av kan/vill/törs/orkar inte. Nånting. Tappad sug liksom.

Annars är det väl okej. Förutom att sommaren börjar ta slut. Och att mina bihålor gör sig påminda igen. Vilket faktiskt var väldigt länge sen sist nu. Och det är inte så mycket nu så att det ens är värt att klaga över egentligen. Men ändå.

Jag konstaterar att dagarna rasslar på i samma takt oavsett om jag hänger med eller inte. Och eftersom de inte kommer tillbaka, och eftersom varje försvunnen dag som jag inte hängt med alls är ett stort slöseri, så får jag väl ta mig i kragen och försöka delta i livet igen.

Jomen. Nu har jag ju i alla fall bloggat. Alltid nåt.

Har ni sett vad många solar jag har i väderrutan nu? Najs. Ännu najsare är det att det verkar som om det kommer att hålla i sig hela helgen, och att i stort sett samma väderläge gäller även Ronneby, där jag kommer att befinna mig. Visserligen innebär det att det kanske blir väl varmt för en del hundar, och vi kommer säkerligen att få höra Owes stämma i högtalarna en och annan gång, påtalande att det sitter hundar i varma bilar. Det sistnämnda är förstås väldigt tråkigt, men om jag bara ser till mig själv så vill jag gärna ha en utställning där man inte fryser eller blir blöt. Hellre varm än kall, det är min åsikt.

Jag ska jobba både lördag och söndag, men den här gången blir det inte hotellövernattning, utan jag ska köra emellan. På lördagen ska nämligen Dizzy och Monster ställas, så både Sandra och Anders åker med då. Sandra som handler och Anders som tälttekniker, bärare och sällskap. De får en lång dag, jag måste vara på plats klockan åtta, och för en gångs skull går aussie allra sist i sin ring, så det är antagligen inte dags förrän framåt 13-tiden. På söndagen ska även Sandra jobba, därav detta framochtillbakaåkande.

Sandra vill nog helst leja ut visningen av den röda championdamen, som vägrar uppföra sig med någon slags championvärdighet med matte i snöret. Möjligen hittar hon någon villig vid ringside, annars vore det kanske en möjlighet att Ullis testade, hon är ändå på plats vid briardringen (eller hur??? *slänger en uppfordrande blick mot Skyttelund*). Det skulle å andra sidan bli lite trixigt, eftersom hon är bannlyst vid ringside tills Monster är färdigbedömd. Om han får korn på sin favorittant så uppträder nämligen han allt annat än värdigt han också…

På tal om ingenting så är jag innerligt trött på min blogg. Inte på att skriva, men på att så mycket fattas. Det var ett ganska dumt beslut av mig att göra en ren ominstallation när något gick snett vid uppgraderingen förut. Det hjälper inte riktigt att man backupar alla inlägg, det är så mycket annat som blir fel och försvinner. Och jag har inte haft tid/lust/ork att ta itu med allt det felande. Jag vill göra ett nytt tema och få till allting från grunden igen. Men jag har flera lovade grejer som borde gå före. Å andra sidan, att göra något nytt åt mig själv brukar få fart på inspirationen att göra annat också, det har blivit lite väl stillastående sista tiden.

Jamen alltså. Det är ju sommar. Och semester. Typ.

Datorn har över huvud taget inte varit påslagen på tio dagar eller så. Men nu så. Nu blir det nog lite vardag i det här hushållet igen. Hussen har visserligen semester fortfarande, men delar av återstoden kommer tydligen att tillbringas på det där bygget som aldrig tycks bli klart (tredje semestern i rad nu, men nu är det visst ”bara” garaget kvar…), så jag återgår väl till mitt så smått.

Jag återkommer troligen (förhoppningsvis) ikväll med lite uppdatering över veckan som varit.

Plötsligt sjönk temperaturen med fem grader eller så, på en liten stund bara. Och solen försvann bakom tjocka blågrå moln i sydväst. Och plötsligt var inte korsdraget här inne skönt längre. Månntro om den där åskan är på ingående nu då?

Samtidigt blev det ju plötsligt läge för en längre promenad än de vi flåsat oss runt igår och tidigare idag. Och ni ska se att då om inte förr, då brakar det lös!

Antalet hemlösa, förvirrade och deprimerade getingar på balkongen har äntligen minskat spåpass så att det inte känns obehagligt att ha balkongdörren öppen. Nu går det att andas igen.

Jag klagar inte gärna på värmen. Jag tycker att när man hör till de som klagar på kylan från september till maj, så ska man bara vara tacksam, ju varmare desto mer. Klagar man är det stor risk att det slår om och blir sån där skitsommar med 12 plusgrader och regn istället.

Nädå. Jag gillar läget med värmebölja. Idag håller sig temperaturen under 25 grader och det är dessutom ganska mulet, så man skulle ju kunna tro att det var lite svalare, men istället har luftfuktigheten skjutit i höjden och lägg därtill att jag inte kunde ha balkongdörren öppen på hela förmiddagen, och det blev ganska… svettigt. Svårt att andas faktiskt. Promenaden som igår blev lång i betydligt högre temperatur och gassande sol, blev idag betydligt kortare, ingen av oss orkade mer. Så länge vi var ute erkände Mella visserligen ingen trötthet utan skuttade på som vanligt, men när hon kom in var hon minst lika slut som Dizzy.

Nu har vi bestämt – jag och tjejerna – att vi vill åka och bada ikväll. Frågan är vart, antalet ställen där man är tillåten att ha med hund är minimalt. Och lägger man därtill kravet att man vill kunna bada själv också utan att bryta benen, så minskar antalet till ungefär noll.

Mitt tunga huvud igår blev så småningom framåt kvällen en smygande huvudvärk och en rent sjuklig trötthet. Jag satt här och skulle fixa en del grejer (t ex min ofärdiga blogg), men orkade inte, ville bara blunda. Bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt istället, men orkade inte det heller, så jag blev sittande i soffan ända till midnatt med datorn framför mig (liksom beredd ifall jag skulle få ett plötsligt anfall av pigghet), mestadels blundande utan att orka ta mig härifrån. När jag äntligen reste på mig för att fortsätta blundandet i sängen, bestämde jag mig faktiskt för att ta en migräntablett.

Det verkade inte ha hjälpt, huvudvärken sitter där den sitter. Inte så svår att den är handikappande, inte än. Men jag känner liksom igen typen.

Visserligen är det ganska vanligt att både besök hos Sandra och utställningshelger och framför allt kombinationer av detta, brukar ge migränanfall (utan att vi för den sakens skull behöver dra några slutsatser om umgänget med S&A, mina migränattacker har inte alltid helt logiska orsaker), men den här gången verkar det som om anfallet kommer redan i förväg. Det vore ju en ny variant, en riktigt höjdare måste jag säga.

Nu har jag lite drygt 4 timmar på mig att få allt färdigt för avfärd, då måste jag vara så klar att jag kan last in hundar och packning i bilen och ge mig av för att hämta A på jobbet. Sen väntar ca fem timmars bilresa. Här finns faktiskt inte utrymme eller tid för några migränattacker.

Sådeså!

Det är tungt idag. I huvvet. Jag misstänker att det är åska på G, det är varmt, blåsigt och ganska mulet. Framför allt tungt. I huvvet.

Det där med att WP klagade på att minnet inte räckte till, kanske inte var helt fel ändå. Det har visat sig att jag inte var ensam om det problemet. Och det är inte alltid det är ett stort antal mer eller mindre nödvändiga plugins som är boven heller. Åtminstone inte direkt. Däremot, ju fler plugins man har, desto mer minnesförbrukning kan man spara in på att – hör och häpna – avinstallera den svenska språkfilen! Det är översättningen som slukar minne, och numera har de flesta av de mer populära pluginsen också svenska språkfiler. Så jag kommer antagligen att ta bort översättningen.

Tungt som sagt. I huvvet. Jag funderar på om ytterligare en magnecyl kommer att göra susen? Eller ytterligare en kopp kaffe? Eller kanske en kombination? Fast helst skulle jag och mitt huvve vilja lägga ner oss på kudden ett tag.

Och jag vill att det där åskvädret, om det nu ska komma, kommer snart.

Orkar faktiskt inte blogga och rapportera om Lydnads-SM. Det har varit två långa dagar och jag är fullständigt slut. Och då har jag ändå bara varit publik, inte funktionär och framför allt inte tävlat… Monster har inte heller tävlat (nej, han är inte riktigt på SM-nivå än…), men han är minst lika trött, trots att han bara gjort en SM-dag.

Det får bli nån sorts sammanfattning imorgon istället. Och lite bilder. Nu är det sängen som gäller.

Jag skulle ju kunna inleda med att säga att jag fallit för trycket att äntligen ta mig för att blogga. Men det har faktiskt varit ganska tryckfritt den här gången, inget tjat och inget gnäll. Antingen betyder det att mina läsare plötsligt begåvats med ett större tålamod, eller också att de (ni) fullständigt tappat detsamma och övergett mig.

Däremot föll jag till slut för facebook-trycket. Jag har länge strävat emot, men till slut ville jag åtminstone ta reda på what’s all the fuzz was about. Och det är så finurligt (eller inte) anordnat, att man inte ser någonting just, om man inte har ett konto och är inloggad. Väl där så hittades jag snabbt av ett par bekanta, och det var ju kul, så hittades jag av några fler och jag själv hittade ett par stycken. Ja, så var jag lite aktiv där några dagar. Men… näe. Hela konceptet känns så rörigt och grötigt med en miljon funktioner som jag inte behöver och inte vill ha.

Det brukar sägas att det som framför allt gör facebook så fantastiskt är att man kan hitta gamla klasskompisar och andra som man tappat kontakten med för länge sen. Ja, det är möjligt. Men jag har inget sånt behov. Alls. De personer jag tappat men skulle vilja återuppta kontakten med är mycket lätt räknade. Och jag behöver inte facebook för att hitta dessa. Nu har jag inte varit inne på facebook på någon vecka, och jag har en bunt vän-förfrågningar liggande obesvarade. Med ett par undantag är det folk jag känner tidigare, och hade jag tänkt fortsätta med facebook så hade jag svarat ja på förfrågningarna. Det är bara det att jag inte tänker hänga där. Vill ni något så finns jag på andra ställen, där jag trivs. Här t ex. Och på Bloggy (även om jag gör långa pauser där också ibland). Ja, så har jag ju telefon också. Och mail.

Ett annat tryck jag föll för är foppa-tofflorna. Jag har sagt sen de dök upp att aldrig, never ever, skulle jag ta på mig något så fult. Det spelar ingen roll hur bekväma de sägs vara. Men så, under värmeböljan i somras (ja, lördag-söndag måndag som var alltså, det kan ha varit all sommar vi fick, jag tror det är höst nu) så ökade behovet av något sandal-aktigt. Något lite svalare än mina rejäla street-walking-kängor, men stadigt nog att kunna gå med hundarna i. Och så hittade jag foppa-tofflorna. De är diskret matt-svarta och liksom inte så omfångsrika, liknar mer ett par trätofflor än de där färgglada Kalle Anka-fötterna jag sett hittills.

Sommaren tog ju som sagt slut, så mina foppisar har fått göra inomhustjänst. Och jädrans så sköna de är…