Min allra kortaste variant på hundpromenad är ett varv runt cykelförrådet som finns omedelbart utanför porten. Jag skulle tippa att det blir sammanlagt ca 25 meter, men båda hundarna hinner pinka två gånger var på den biten, och när jag somnat vid teven och går ut halv tre på natten verkar dom fullständigt nöjda med det, och med att få komma in och sova vidare direkt.
Nu ska det bli en något längre promenad, tänkte jag. Jag har muttrat en del över all snö som kommit under förmiddagen, men det var väl på sätt och vis bra ändå. De gula spåren efter vår nattliga och förbjudna rastning inne på gården är gömda.
Idag är det ju en sån där dag när man ska se tillbaka och summera. På det gångna året, och den här dagen just det här året ska man tydligen summera hela det gångna seklet också. Den där se-tillbaka-grejen tänker jag inte ägna mig åt särskilt mycket, och att summera seklet i år är ett principiellt matematiskt fel. Titta på en linjal. Den första decimetern består av centimetrarna 1-10. Nästa decimeter börjar med 11. Samma princip gäller för allting annat, en hundralapp består av 100 kronor, först på den hundraförsta kronan börjar man på nästa hundralapp. Alltså börjar vi inte på nästa decennium förrän 2011. Okej? (Enligt samma princip firade hela mänskligheten millenieskiftet fel år, i själva verket var det nog just det som var den stora milleniebuggen.)
En snabb titt, utan att gå tillbaka och kolla i bloggen, på året som gått ger mig känslan av att det inte var ett särskilt bra år. Inte jättedåligt, inga stora katastrofer eller så, men det känns som om det framför allt präglats av en stor energilöshet. Vilket nog kan stämma, det var väl alldeles i början på året jag drabbades av insikten att jag blivit tant, med alla tillhörande symptom…
Det känns bättre att se framåt. Nästa år minsann, då ska jag…. Nej. Inga nyårslöften. Men jag tror att nästa år blir bättre. På många plan. Nästa år blir t ex året när vi äntligen tävlingsdebuterar, Månsen och jag. Och om det nu inte blir det, så kommer det nog aldrig att ske. Nästa år blir också året när jag blir mormor. Ordet ”mormor” känns än så länge bara som just ett ord, och det ska bli väldigt spännande att se om Kurts ankomst verkligen förvandlar mig till en mormor också. 2010 kommer hur som helst att bli ett spännande år!
På tal om tävling, så skulle vi någon gång råka ut för en tävling i snö, så kan jag nog glömma det där med platsliggning. Dagen före julafton beordrade Sandra ut mig för att fotografera hundarna i snön för julkortet Andreas skulle göra. Sagt och gjort, jag tog några bilder med sittande hundar och skapligt resultat. Så tänkte jag att det kunde bli fint att ha dem liggande i snön också, så jag la dem ner prydligt och fint intill varandra, tog ett par steg bakåt, men jag hann inte ens höja kameran…
Det är så förbaskat rörigt just nu. I hemmet förvisso, men det är nog inte värre än vanligt. Det är värre i mitt huvud.
Förra veckan blev en konstig vecka. Jag hade rätt mycket att göra, fast jag tyckte att det inte var det. Det var mest små grejer, men många och viktiga. Och jag hattade fram och tillbaka och fick ingen ordning på nånting och kom just ingenvart och ett par av de små grejerna körde ihop sig rejält och tog en massa tid och det blev bara mer och mer rörigt. och känslan är att jag inte hinner.
Många mindre grejer, som inte hänger ihop med varandra och på det viset ger en naturlig ordningsföljd, det är inte min pryl. På något vis tror jag att jag då kan göra alla samtidigt, och det kan jag inte. Det blir bara en enda röra och jag får inget gjort. Jag ska ha stora, rejäla saker att bita i, såna där jag kan börja i ena änden och jobba sig framåt, det spelar ingen roll om andra änden ligger långt fram i tiden, då kan jag koncentrera mig och stänga ute omvärlden och verkligen komma framåt.
Den här veckan ser ut att bli likadan. Nu har jag skrivit en lista på det jag ska göra, kanske kan det hjälpa, listor brukar ju vara bra? Men det är fortfarande många (men ganska små) grejer, och det gör att listan ser hemskt lång ut. Och jag får känslan av att jag inte kommer att hinna, om jag inte gör flera saker samtidigt, och det vet jag ju hur bra det går. Dessutom gick i stort sett hela förmiddagen åt att besvara en massa viktiga mail som blev kvar sen förra veckan.
Och dessutom ska veckan innehålla tvätt och packning, och borstning, kloklippning, badning och borstning igen av två hundar. Och ett styrelsemöte.
Styrelsemötet, ja. Vi hade lite diskussioner om hur vi skulle lösa logistiken iḱväll, A behöver jobba över om han ska kunna vara ledig på fredag, och mötet börjar 18 så jag behöver bilen en kvart innan. Logistikproblemet löste sig, jag har tillgång till bilen hela dagen idag och nyss kom jag på att styrelsmötet är imorgon…
Det är kallt. Ute och inne. Det är mössa, vantar och långkalsonger som gäller ute. Men hur mycket kläder ska man behöva inne egentligen? Elementen är svagt fisljumma, och gör nog varken till eller från. De är försedda med termostatvred, men det är ju meningslöst om maxvärme är fisljummet.
Jag får väl ta och baka så jag får lite värme. Dra på varmluftsugnen och öppna luckan, kanske.
Och onsdagen den kom och gick. Jodå, jag fick lite gjort, men det blev helt andra saker än vad jag hade tänkt mig. Det är inget fel i att planera, man måste bara vara beredd att planera om ibland, som någon vis människa sagt. Och den här gången var det i alla fall inte helt fel saker som blev gjorda (ni vet som när man plötsligt får för sig att man måste städa köksskåpen dagen innan en tenta), bara andra saker. Så jag gör väl en ny plan för morgondagen.
————————————–
Ibland förstår jag inte hur människor tänker. När man säger en sak och sedan gör något som går stick i stäv med det man sagt (och det alltså handlar om viktiga saker, som i förlängningen på olika sätt kommer att ha stor betydelse för andra människor), och det man gör så uppenbart kommer att slå tillbaka på en, då fattar jag inte alls hur man tänker. Hur ska man kunna försvara sin handling i efterhand då?
Och nej, det handlar inte om en politiker. Då hade jag kanske inte varit så förvånad.
————————————–
Jag körde en favorit i repris och somnade i soffan, nån gång strax efter nio tror jag. Vaknade vid midnatt och nu har hundarna fått sin nattrastning. Jag har huvudvärk, jag har inte druckit kaffe ikväll. Det verkar lite dumt att göra det nu, och jag hade tänkt försöka låta bli, men jag tror jag måste. Koffeintabletterna är slut, och jag är hellre vaken ett par timmar nu än har migrän imorgon.
Nu var det inte riktigt så här illa när det snöade nyss, det var mera av typen ”enstaka stora blöta flingor i regnet”, men ändå… Jag vill inte! Inte än. Ge oss lite mer tid. Okej, jag tar hösten då, jag accepterar den om jag måste, men låt mig för fan slippa vintern ett par månader till!
Varför i helskotta måste SAS ha reda på om jag är fru eller fröken för att jag ska få boka en biljett? Okej för att dom vill ha reda på om jag är man eller kvinna, det kanske finns någon vits med det, men om jag är gift eller inte? För män spelar det ju ingen roll, en man är Hr rakt av bara.
Och är jag egentligen Fru eller Frk? Jag känner mig väl mera som fru, om jag tänker och känner efter, men tekniskt sett är jag nog fröken. Tror jag. Eller är det en gång fru, alltid fru som gäller? Dvs om man en gång har förvärvat fru-titeln, så kanske man aldrig blir av med den, inte ens vid skilsmässa?
Fasen. Tänk om jag har fyllt i fel nu då, och inte får komma ombord på planet. Inget avbeställningsskydd tog jag heller.
———————————————-
För att förekomma nyfikna frågor om vart jag ska resa: En veckoslutskurs för utställningsansvariga i SBK:s regi. Inte så himla glamouröst precis.
Solen skiner och himlen är blå. En fin dag. Men vi har ramlat in i oktober, det blåser illvilligt och temperaturen är inte speciellt imponerande. Dags att gå ut med hundarna.
Hur mycket ska jag klä på mig? Blåsten, termometern och instinkten säger varma kläder. Solen i kombination med vetskapen om att ett svettanfall per tvåhundra meter (oavsett temperatur) under en promenad är ganska vanligt säger något helt annat.
Ytterligare en faktor i detta svåra val är huruvida jag tänker gå med en hund i taget eller båda tillsammans. Hund gånger två ger ungefär halva promenadtiden, men femdubbla svettmängden jämfört med hund plus hund. (Jag förstår om du inte hänger med här, men jag är skitduktig på matte, det kanske inte du är?)
Upptäckte precis just nu att anmälningstiden till Växjö gick ut igår! Jag var helt säker på att jag hade den här veckan på mig också, och var ute i god tid för en gångs skull… Förbannade skit!
Don’t try this at home. Åtminstone inte på hunden. Och åtminstone inte om du tänker tävla eller ställa ut. Det måste vara doping i dess hemskaste form. Men Henrik Rydström och andra fotbollsspelare är ju inte hundar.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
