Jag skrev en lista. Den blev  rätt lång. Flera av punkterna på listan var att göra andra listor. Och åtminstone en av dessa listor kommer att innehålla ytterligare en lista. Hur listigt som helst. Jag funderade på att använda mig av mindmappingteknik istället, men jag har inget så stort papper.

Hussen i huset är förkyld, och det är jag också. Hussen snorar och snörvlar och hostar och nyser, och pratar med en ynklig och väldigt nästäppt röst. Ingen kan missta sig på att han verkligen är jätteförkyld. Och det är klart att det är synd om honom. Jag däremot har ont i halsen, högt tryck i bihålorna, stel i musklerna och antagligen en gnutta feber att döma av orkeslösheten. Men det varken hörs eller syns på mig, jag är inte det minsta nästäppt eller snorig eller hes. Så mig är det inte särskilt synd om.

Visst är det lite orättvist, jag kan väl också få vara förkyld så det hörs? Eller ännu hellre helt icke-förkyld.

Vår router har inte fungerat sådär jättebra nånsin. Ibland har den gått snällt en hel vecka i sträck, ibland har den krävt några omstarter per dag. Men jag har liksom vant mig. Det mest irriterande har varit att den tenderat att blockera vissa protokoll, särskilt ftp vid stora filöverföringar. Eftersom jag ganska ofta sysslar med just det, så blir det kännbart. På senare tid har den allt oftare också tyckt att två datorer i hushållet är väldigt onödigt, och bara släppt ut en i taget på internätet. Inte kul det heller, men A:s tid vid datorn är ju ganska begränsad, så jag har tålmodigt funnit mig i det också.

Men så har den ännu mer börjat blockera protokoll, jag har sällan eller aldrig kunnat både surfa, maila och ftp:a samtidigt. En sak i taget. Om jag har tur är det just den saken jag behöver just då. Eftersom den här försämringen har kommit smygande så tog det rätt länge innan jag (ja, jag är tålmodig sa jag ju. Eller kanske bara trög) reagerade. Samtidigt har jag alltmer tappat lust och inspiration för allt datorrelaterat. Haft riktig motvilja mot att slå på datorn, och tänkt att det är ju lite underligt, det symptomet brukar uppträda under mitt höst-vinter-sjunk. Och nu mår jag ju bra!?

Men så blev det äntligen klart med bytet av internetleverantör. (Vilket är en historia i sig. Vi hade inget att klaga på hos den förra, men så fick vi ett erbjudande som egentligen var felaktigt, men väldigt bra för vår del eftersom kostnaden skulle bli halverad och en nytt modem/router ingick. Det tog dock några månader, leverantören ville inte kännas vid detta avtal eftersom det var felaktigt, men vi hade ju påskrivna papper och till slut fick vi som vi ville.) Idag har jag installerat och konfigurerat och det ser ut att fungera snällt på båda datorerna. Samtidigt. Och det slog mig att det är ju fasen inte konstigt att jag tappat lust och inspiration när inget fungerar!

Några dagars datorvila är dessutom rätt skönt då och då. Ibland blir mitt datoranvändande och därmed nätnärvaro så intensivt att jag nästan glömmer bort att jag lever ett liv i verkligheten också. Det kan nog vara bra att jag påminner mig själv om det. Men nu har det förstås samlat sig ett gäng mail som borde ha besvarats i förrgår eller så, och en del annat som ska göras har alltså inte blivit gjort. Nå, nu är datorn påslagen, mailen är nog inte så himla många och frånvaron har gjort att lite inspiration runnit till för resten.

———————————

*Jo, våren har alltså kommit. Det är visserligen minusgrader idag och en iskall vind, men himlen är blå och lite minusgrader kan inte hejda solen från att smälta snö i alla fall. Nu är det vår. Skulle det råka trilla ner mer snö nu, så är det inget som gills. Jag måste försöka få med kameran ut, eller åtminstone mobilen, för nu börjar det bli dags att få liv i Dagens Vårtecken-sidan!

Karlshamn, juni -04

]]> http://lena.smuligt.com/2010/02/24/inte-mycket/feed/ 3 http://lena.smuligt.com/2010/02/22/if-you-cant-beat-them-join-them/ http://lena.smuligt.com/2010/02/22/if-you-cant-beat-them-join-them/#comments Mon, 22 Feb 2010 11:36:20 +0000 Lena http://lena.smuligt.com/?p=2201 Lotta fick för sig att ha en snöfri bild i varje blogginlägg, för att förneka vintern eller nåt. De där snöfria bilderna har hittills varit så inihoppsan somriga, så jag tyckte mest det liknade tortyr. Så jag tänkte jag skulle bojkotta hennes blogg (fast jag läste lite i smyg ändå). Men så hakade Sandra på hennes grej. Och risken finns väl att fler gör det, och jag kan inte bojkotta hur mycket som helst. Dessutom tyckte Lotta att min Vårtecken-sida var tortyr den med. Och min veckans driva är väl om inte tortyr, så i alla fall inte särskilt upplyftande så länge den vägrar smälta.

Så jag ger mig och bidrar med snöfria bilder jag också. Blekinge skärgård maj -04. Jag tror ön heter Tärnö.

Bilden är tagen igår. Sedan dess har det fallit ytterligare en dm eller så. Dock känner jag mig nästan snuvad på den ruskiga snöstormen som det varnats för i flera dagar. Jag vet inte hur jag är funtad, för trots att jag avskyr vintern, så gillar jag på något sätt oväder? Om jag rannsakar mig själv ordentligt, så är det nog egentligen kylan som jag avskyr mest. Kylan och så mörkret. Snön är mig nog mera likgiltig, så länge den inte ställer till rent praktiska problem (bor man i lägenhet behöver man t ex inte bekymra sig om snöskottning, men snön är helt klart ett problem när det gäller spårträning). Och lika lite som någon annan gillar jag slask och skitiga hundar, så visst föralldel, snön har sina fördelar. Det är bara det att ju mer snö nu, desto längre slaskperiod sen, så jag tror inte det blir någon vinst med den ändå.

Men oväder alltså. Jag är av någon anledning fascinerad av alla sorters oväder, rejäla åskväder, stormar, skyfall. Inte att vara ute i, men att betrakta. Och nu skulle vi alltså få en ordentlig snöstorm, klass 2-varning var utfärdad, och jag var beredd. Vad blev det? Lite fjantigt snöfall! Så vindstilla som vi haft idag vet jag inte om vi haft på hela vintern, och visserligen snöade det rätt så tätt på förmiddagen, men sedan slutade det helt. Jag har förstått att ovädret nog blev ungefär så häftigt som det varnats för, men det smet förbi oss på något sätt.

Istället har vi haft en halv plusgrad idag, och när den blöta snön väl slutat falla var det rentav ganska behagligt ute. Allting är ju relativt, så efter flera veckor med många minusgrader kändes det plötsligt som om det kan bli en vår i år också.

Vi fick en anledning att fira. En ganska udda, och på sätt och vis lite tveksam anledning att fira.

I höstas hjälpte A vännerna Ullis och Håkan att bygga nytt badrum. Och då blev han så himla sugen på att återuppta snickeriet igen. Han höll på med det ett par år för länge sen, innan vi träffades, han kan det mesta inom byggeri och vet vad det innebär. Denna sugenhet i kombination med en osäkerhet om vad som skulle hända på jobbet, där varslen duggat tätt det senaste året, gjorde att han bestämde sig för att satsa på att köra lite byggverksamhet vid sidan av åtminstone tills vidare, för att kanske övergå helt till det om det visade sig finnas jobb så det räcker. Anders är inte precis av den sorten som kan hia sig*, så innan jag visste ordet av hade han införskaffat både firmabil och en hel del verktyg och maskiner (jag trodde han hade allt redan, men där hade jag visst fel).

Enda problemet var hur övergången skulle gå till. Det är svårt att ta större jobb om man bara har fritiden att tillgå, svårt att säga upp sig från en fast, om än aningen oviss anställning om man inte vet att man har jobb nog. Men så kom ytterligare ett varsel. A tog chansen, erbjöd sig att gå mot ett tämligen fördelaktigt avtal, och efter en del förhandlingar fick han precis som han ville. Idag skrevs papperen på.

Det innebär att han jobbar kvar i två månader till, och har sedan gott om tid att få sin firma i rullning. Skulle det visa sig att det inte går när avtalet slutar, så är det inte så himla långt kvar till pensionen sen.

Visst var det värt att fira? Men ändå lite som att man skulle ha dåligt samvete, det är ju många som blir uppsagda utan förmånliga avtal. Men ändå. Vi är glada, och vi firar ikväll.

*hia sig är småländska och betyder hejda sig.

Vi har tragglat detta hur mycket som helst, utan att komma någon vart. Jag har bytt metoder, börjat från början, fått mängder med goda råd och tips och testat dem alla. Vi hade kommit såpass långt att han tog apporten i munnen, men jag fick aldrig till ett riktigt gripande. Han kunde också bära den om jag gav honom den medan vi gick, men så fort jag gjorde en ansats att sträcka fram handen så spottade han ut den. Nu gjorde han alltså i princip en LklI-apportering, utan vidare!?

Jag upprepade det ett par gånger för att kontrollera att det inte bara var ett ”olycksfall”, men det verkade fungera. Jag provade att lägga ner apporten på golvet… Han tog upp den! Och gav mig den i handen! Vi upprepade det också några gånger, sedan skickade jag iväg apportbocken någon meter på golvet. Jaaaa! Tamejtusan! Monster apporterar!

Visst föralldel, han provade med lite diverse trix när apportbocken var en bit ifrån mig och det inte var jag som kontrollerade den. Trampa på den, bära den åt andra hållet, lägga sig ner och tugga lite, tvätta den(!) mycket noggrant osv. Men i nuläget valde jag att inte lägga mig i det, utan låta honom fundera ut själv vad som var mest lönsamt. Och han övergick varje gång till att göra rätt, han t o m sökte upp min hand! Nu hade jag bara torrgodis inom räckhåll, träningen var ju väldigt oplanerad, men med bättre godis tror jag han kommer att välja att göra rätt ganska snabbt, nu när poletten trillat ner.

Vågar man hoppas på att det här verkligen var ett genombrott?

Det har snöat hela dagen, men det är ett lätt och stilla snöfall som inte bygger på något. Och på cykelvägarna är det slaskigt. Tänk att slask kan vara så efterlängtat och nästan trivsamt? Trots konsekvenserna det kommer att föra med sig i form av skitiga hundar och därmed skitiga golv.

Vågar man hoppas på att det är en försiktig inledning på snösmältningen?

Och kaffe på sängen.

]]> http://lena.smuligt.com/2010/02/14/hjarta/feed/ 1 http://lena.smuligt.com/2010/02/12/sugen/ http://lena.smuligt.com/2010/02/12/sugen/#comments Fri, 12 Feb 2010 17:42:59 +0000 Lena http://lena.smuligt.com/?p=2185 Jag blev plötsligt extremt sugen på ostbågar, eller godis. Eller varför inte både-och? Eller kanske nån sorts kaffebröd, eller både ostbågar, godis och kaffebröd? Jag menar, det är ju fredag!

Men ute är det snöstorm. Med betoning på både snö och storm. Senaste rundan jag gjorde med hundarna var rent obehaglig, snön piskade så man knappt såg vart man gick. Och med tanke på att jag måste ta en liten sväng till senare ikväll så vill jag verkligen inte gå ut nu. Undrar om jag kan övertala han som sitter i fåtöljen mittemot? Visserligen hamnade han tydligen i nån svårartad paltkoma och har somnat, men han kanske tycker att det är en jättebra idé om jag väcker honom och frågar? Han kan t o m få välja själv om han vill gå till Pressbyrån eller Konsum.

Jag häller upp ett glas vin och funderar lite på saken.