En annan taktikidé jag har är att medföra en skojig leksak att kampa med under väntan innan vi går in i ringen, och eventuellt lite i ringen också, när man står still och väntar på sin tur. Detta för att om möjligt undvika skällande, genom att hålla honom sysselsatt, och dessutom åtminstone för en stund mer fokuserad på mig än på omgivningen när leksaken försvinner ner i fickan. Nu måste ju denna kampleksak vara av måttlig storlek om jag snabbt och lätt ska få ner den i bakfickan, vilket ytteligare ökar risken för mina fingrar, men lite får man ju offra, eller hur?

Jag börjar känna mig lite taggad nu (vilket troligen betyder att jag är frisk). Som vanligt är jag övertygad om vår överlägsenhet, och ser framför mig hur vi inte bara mottar ett CK och senare ett cert, utan dessutom blir både bästa hane och BIR… Och som vanligt kommer jag imorgon med förvåning konstatera att det inte alls blev så. Dålig förlorare är jag inte, och jag brukar inte bli särskilt ledsen eller ens besviken när det går käpprätt åt andra hållet, utan just förvånad. Att jag kunde ha så fel, liksom.

För egentligen är jag ganska medveten om hur stora eller små chanserna är. Varför jag ändå har den här segersynen framför mig vet jag verkligen inte. För att jag över huvud taget ska ge mig ut och försöka kanske?

Sen ringde jag instruktören. Jag var ju inte där förra gången och missade kanske därmed någon viktig information. Det visade sig att hon var sjuk. Och hon hade lyckats meddela alla utom just mig, hon hade inget telefonnummer.  Det är ju inte så lätt att slå upp när det står på A…

Nåja, ingen större skada skedd. Med risk för att få en stämpel som utställningstönt tog jag istället tillfället i akt och utnyttjade störningen av andra hundar och körde lite utställningsträning med Monster. Det gick över förväntan faktiskt, visst blir det en hel del hoppande och försök att bita mig i armen när vi springer, men det är ändå mig han ägnar sitt intresse och inte de andra hundarna, därmed är det också lättre att rätta till. Störningsobjekten befann sig visserligen på ganska långt avstånd, det var inte precis som i en utställningsring, men ändå. De tränade framåtsändande i grupp med frikostigt belönande med kastade bollar, något som Monster har ruskigt svårt att stå ut med. Vilket också visade sig när jag (delvis för att bättra på mitt rykte lite) försökte träna lite läggande och ligg-stanna-kvar. Då fanns jag inte längre, då var det bara de (i hans ögon) fritt springade hundarna som fick jaga boll som gällde…

Efter 20 minuter var jag helt slut och genomsvettig, jag är nog fortfarande lite febrig och det var nog lika bra att det inte var någon kurs.

I tisdags var jag nere och skulle installera mina grejer (försök två, försök ett i fredags gick inget vidare), och sittande i en äckligt varmt serverrum började jag plötsligt frysa så det riste i mig. Armarna kändes som vid kraftig träningsvärk och jag orkade knappt lyfta dom. Huvudet började bulta och när det började bli jobbigt att fokusera blicken gav jag upp, packade ihop och åkte hem. Förbaskat olägligt som sagt, jag hade just inringat problemet med min installation, fick den att fungera fast det orsakade en konflikt i nätverket. Nya problem alltså, men nu lättare att identifiera och gå vidare. Men precis där fick jag alltså bryta.

Nu har jag tillbringat närmare två dygn i sängen, febrig och dan, och sovit mesta tiden. Man kan säga att jag är utsövd nu. Men knappast pigg, jag blir svettig och darrig efter bara en liten stund på benen. Jag hoppas att jag orkar jobba lite hemifrån idag iaf. Och jag både vill och behöver åka på kursen ikväll, vi missade förra gången för att jag inte hade tid, det vore väldigt dumt att missa en gång till.

Men man väljer ju inte hur och när man ska bli sjuk.

Att fylla fyra och få en rosa cykel, det är lycka.

Fy fabian vad det här var trist! Bara ligga still i gräset och glo. Matte påstår att det är bra för mig att göra ingenting ibland. Hon är ju inte riktigt klok.

Det är fullt möjligt, i den stora Open Source-världen finns allt man kan tänkas behöva, lika bra och ibland bättre program än betalvarianterna.

Jag har tagit hem och installerat följande:

• Firefox. Det var det allra första jag gjorde, så att jag kvickt kan skrota IE. Tyvärr kan jag ju inte skrota det helt och hållet, jag måste väl använda det för gransking av webbgrejer jag gör… Ff har fått några tillägg: FireFTP, Firebug och Colorzilla, oumbärliga “Web Development Tools”.
• Izarc. Packar upp och komprimerar i alla kända format.
• Thunderbird. Utmärkt mailklient.
• Wamp. Apache, PHP, MySQL och phpMyAdmin i ett enda självinstallerande paket. En nödvändighet för mig och sånt jag sysslar med.
• Gimp. Alternativet till Photoshop, sägs vara minst lika bra, men har väldigt annorlunda gränssnitt och är därför lite svårt att komma underfund med.
• Eclipse. Min absoluta favoriteditor, från början framtagen för Java och är helt suverän där, men så upptäckte jag att det fanns ett tillägg för php också, så nu använder jag den för allting, även ren html och css.
• Open Office. Vare sig jag vill det eller ej, så är jag ibland tvungen att öppna ett word-dokument eller (ve och fasa!) en PowerPoint-fil. Men man behöver inte betala en MS Office-licens för det… Open Office har allt som MS Office har (och lite till tror jag) och är fullt kompatibelt med alla MS Office-filer. Dvs detta har jag läst mig till, har inte testat så mcyket än. officeprogram är tråkiga. Med undantag av Excel möjligen. Som förresten heter Calc i OO.

Återstår virusprogrammet. På datorn fanns en 60-dagars Norton installerat, så den får väl gå ett tag då. Men just Norton skulle jag aldrig använda även om jag skulle betala för det. Jag har inga goda erfarenheter av det programmet…

Det tar tid att leka inredare. Först ta hem alla programmen, sen installera och så ska diverse inställningar göras och konton skapas. Jag tror jag har fått till det mesta nu. Nu kan jag börja använda härligheten.

Jo, så har jag lagt världens finaste hundar som skrivbordsbakgrund också.

edit: En av anledningarna till att jag räknar upp programmen jag installerat (ifall du tyckte det var ett ointressant och ganska onödigt inlägg), är att jag är så fascinerad av hela den här open source-världen. Den är ett fenomen i sig. Och eftersom man faktist får alla de här programmen (alldeles gratis!), så tycker jag att lite reklam är det minsta jag kan göra.

En ny familjemedlem/arbetskamrat.

*viftar med pekfingret åt mig själv och säger: -Det skulle du ha tänkt på innan!*

Visst är det lite tomt här hemma utan Carrey. Framför allt är det väldigt tyst. Visserligen är Monster en gapig typ, men det visar sig att utan Carreys hjälp (konkurrens? sällskap?) skäller han praktiskt taget aldrig här hemma. Carrey skäller inte mycket, men har allehanda andra ljud för sig mest hela tiden, alltifrån stillsamt knorrande till högljutt glädjeylande. Och så tror jag det är rätt nyttigt för monsterhunden att vara ensamhund ett tag, det är en oerhörd hjälp att ha en vuxen hund som på ett tydligt sätt sätter en uppstudsig unghund på plats, men samtidigt finns ju risken att den yngre hunden blir alltför beroende av den äldres sällskap och trygghet hela tiden. Och det kan nog ske ganska omärkligt.

Och så kan jag koncentrera mig på att få fason på monsterhunden ett tag framöver, och slipper ha dåligt samvete för att Carrey får för lite tid och stimulans. Carrey är ju glad och nöjd även med bara medelmåttiga promenader, så det är lätt hänt att det bara blir just medelmåttiga promenader när Monster kräver så mycket mer.

Ställtid, ni vet.

Nu handlar det ju inte om tentaplugg, men mitt tillstånd är detsamma. Ett gäng filer ska vara klara imorgon, så det finns tidsmarginal att testa och eventuellt felsöka fram till imorgon eftermiddag, då eller möjligen fredag morgon ska jag installera och sen blir det skarp testkörning av hela applikationen. Äntligen, måste jag säga. Det har gått trögt på slutet, med ett stillestånd som var helt i onödan. Vi väntade på en person som vi behövde för att få ihop min applikation med det redan befintliga affärssystemet, men svaren vi fick var så svävande och jag fick känslan av ovilja mot att göra något från det hållet, så det slutade med att jag gjorde en egen lösning för bryggningen. Bra på sätt och vis, för då blir det mer som jag ville, och dessutom flexibelt för framtida ändringar. Det är den bryggningen jag håller på (eller borde hålla på) att skriva i kod nu. Och varför det går så himla trögt har jag ingen aning om… Jag vet hur och vad jag ska göra, men det tar sin lilla tid.

Kanske har jag drabbats av separationsångest? Snart är projektet klart, och jag måste släppa mitt barn ifrån mig…