Ikväll kommer jag att offra Cityakuten, för jag ska se på fotbollsgalan. Vi har två teveapparater, så jag har inget att skylla på. Men efter det har jag uppfyllt min fotbollskvot med råge. För i år.

Vi får väl se hur stort mitt intresse är till våren, när allsvenskan startar igen. Det kanske bara var som en förvirrad flirt, det här som varit nu. Men javisstja, det blir sånt där Champions League-spel också nu va? När börjar det?

Fotbollsgalan ikväll i alla fall. Det finns KFF:are nominerade i tre kategorier. Klart man måste se.

Det är bara det att det var en annan grej jag hade tänkt göra ikväll också. Och dessutom får jag en CD med bilderna jag tog med Ullis kamera förra helgen snart. Den måste ju också luppgranskas fram- och baklänges. Jag får nog ta med datorn till teven och vara lite simultan.

Nu ska jag gå och duscha. Måste ju vara fin till galan.

Nu jädrar spökar det. Nu blev jag av en välbekant och entonig men mycket tydlig röst beordrad att korsa rondellen om fyrahundra meter.

Under förra helgens turné hade Ullis och jag våran GPS med oss. Den har legat kvar i min väska sedan dess. Avstängd. Nu var den definitivt inte avstängd. Dessutom har det aldrig hänt tidigare att den hittat några satelliter inomhus. Och nu när jag lätt chockad halade upp den ur väskan för att stänga av den, såg jag att kartbilden dessutom rörde sig, så som den gör när man förflyttar sig framåt. Jag hörde början av anvisningen att det nu var dags att korsa rondellen, vilket skulle betyda att jag förflyttat mig de fyrahundra meterna.

Jag undar hur långt det är härifrån till närmsta rondell? Någon kilometer åtminstone.

Lotta tyckte att jag skulle ta mig an utmaningen som gäller att berätta sju saker om sig själv. Så då gör jag väl det då. Reglerna lyder som följer:

Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

1. Jag tuggar aldrig tuggummi, det kliar så hemskt i öronen då.
2. Jag köper eller lagar aldrig mat med argumentet att det skulle vara nyttigt. Det handlar enbart om hur det smakar. Sen kan det falla sig så att det råkar bli både näringsriktigt och gott emellanåt, men jag skulle aldrig välja bort kött, grädde, vitt bröd och andra sk onyttigheter. Jag tror det är nyttigt att njuta av det man äter utan dåligt samvete. Sådeså.
3. Fast av vitt bröd får jag nästan alltid hicka.
4. Jag har inte koskräck, trots att jag en gång fick en tand utslagen och så många stygn i överläppen att det fortfarande ser ut som fläskläpp av en sparkande ko. Däremot är hästar otäcka och opålitliga djur som jag inte gärna går nära.
5. Jag har bloggat lika länge som begreppet funnits på svenska. Innan dess skrev jag nätdagbok, så hette det då. Och allra först kallades det av någon anledning för reload. Jodå, jag var med redan då. 1997.
6. Jag är skitduktig på huvudräkning. Kanske är det samma talang som gör att jag har lätt för algoritmer, och tycker programmering är så kul.
7. Jag antar inte alltid den här sortens utmaningar, och när jag gör det så följer jag praktiskt taget aldrig regeln om att skicka den vidare.

Tillagt i efterhand: Jag hade en annan sanning på en av punkterna från början, men bytte ut den för det blev för gråtmilt. Nu vill jag ha den med i alla fall. Det var att jag fortfarande saknar min mamma och tänker på henne i stort sett varje dag. Hon är fortfarande bara 40 år i mina tankar, fast hon skulle vara snart 70 om hon levt. Det är verkligen jättekonstigt, det var ju längesen jag passerade 40.

Den där favoritlistan jag gjorde häromdagen var ett lyckat pÃ¥hitt. Särskilt när man har världens bästa sambo som brukar smygläsa ens blogg. Det har nämligen jag. När han kom hem frÃ¥n affären idag hade han, förutom det som stod pÃ¥ inköpslistan, köpt marmelad. Grapefruktmarmelad. Han brukar oftast välja nÃ¥n sort med röda bär… En stor pÃ¥se smÃ¥godis hade han ocksÃ¥ köpt. Som förutom hans egna favoriter innehöll bÃ¥de söt lakrits och violpastiller.

Dessutom, på inköpslistan fanns bl a matbröd. Vad köpte han? Sörens Ölandslimpa. Såklart.

Världens bästa. Puss!

Det var väl egentligen guldläge för ett spÃ¥r idag, men motivationen var verkligen inte pÃ¥ topp. Till slut tog jag mig dock samman och skivade upp en korv och gick ut med MÃ¥nsen. Den sista tiden har jag haft bÃ¥da hundarna med ut när jag tränat, dels för att Monster ska fÃ¥ uppbindningsträning, dels för att jag tror pÃ¥ konkurrenseffekten. Men idag tog jag som sagt Monster ensam, och jag tror att han blir lite mallig av det, för idag var det full fokus pÃ¥ mig hela tiden! Eller ocksÃ¥ var det bara en tillfällighet…

Linförigheten går sådär. Han har emellanåt extremt bra kontakt och följsamhet, men släpper ofta. Även om jag inte kör några sträckor alls, utan det bara handlar om några steg i taget. Det konstiga är att under promenad kan han gå perfekt hur länge som helst, när han själv valt det. Jag måste nog lägga ner promenadbelönandet, och begränsa det till svåra situationer som hundmöten istället. Kanske han möjligen fattar att det är jag som avgör när det lönar sig då?

Vi har börjat med läggande under gÃ¥ng. Det gÃ¥r rätt bra, men jag ger ganska mycket hjälper. Där sitter det för mycket i ryggmärgen, jag kan bara inte rÃ¥ för det. Och jag är Ã¥tminstone medveten om problemet, och eftersom det verkar gÃ¥ in i monsterhjärnan vad som förväntas av honom kan jag nog börja ta bort det ganska snart. Innan det fastnar och jag har ett Peggy-problem…

Vi körde också lite fjärrdirigering, fast i formen närdirigering precis framför fötterna på mig. Jag använde kommandon för första gången idag, och det funkar rätt bra. Jag är för vimsig när jag håller på, så jag vet inte om jag fick med alla kombinationer av positionsväxlingar, men jag vet att ligg från stå var med, och nu äntligen börjar Monster fatta att det går att lägga sig utan att sätta sig först. Han har varit snabb ändå, men det är ju en onödig omväg.

Intressant är också att han utan att jag gjort något åt det, plötsligt kan stanna i position efter klicket och invänta belöningen, vid ligg t ex. Jag har funderat över hur man skulle göra, och tänkt att jag måste kolla i boken vad det står där, men idag gjorde han det ändå, alldeles av sig själv! Det underlättar ju en hel del.

Och så platsliggning då. Det går dåligt. Det är visserligen fem månader till april, men från där vi befinner oss nu till en riktig och pålitlig platsliggning bland andra, kanske inte platssäkra hundar, är det ljusår.

Nadia undrade om “den där köttfärsgrejen” jag gjorde hos henne i somras. Och jag började skriva receptet som svar i kommentarerna. Men sÃ¥ tänkte jag att jag kan ta det i ett inlägg istället, det kan vara fler som vill ha… Och jag har ju ändÃ¥ inte bloggat nÃ¥t innan idag.

Jag har inget exakt recept, så det blir inte lika från gång till gång, men ingredienserna är:
Köttfärs
Purjo (har jag för mig? Eller brukar jag ha vanlig lök?)
Vitlök
Mango Chutney (rätt mycket)
Curry
Grädde
Salt o peppar

Puttra ihop allt utom grädden som man har i på slutet, så den inte kokar ihop för mycket. Det kan ev behövas en gnutta vatten i början, så det finns någon vätska att puttra med.

Spagetti eller annan valfri pasta till.

Smaklig spis!

Det finns en sak som är bra med november. Det är att koloniområdet på andra sidan gatan är avfolkat, så jag kan få tillbaka min bästa appellplan. En stor och rejäl gräsmatta där jag kan få träna ifred, men ändå med lite lagom störning i form av en cykelväg på andra sidan staketet. Planen är dessutom rejält kryddad med kaninbajs, så det är precis som på klubben vad det beträffar.

Nackdelen med kaninbajs är dock att det är godare än torrgodis. IgÃ¥r hade jag bara torrgodis. När Monster hade inkasserat sin första belöning sa han bara “lägg av” och ägnade sig istället Ã¥t kaninbajsarna. Jag lyckades fÃ¥ honom med mig nÃ¥gra gÃ¥nger till, men tappade förstÃ¥s tÃ¥lamodet och surnade till pÃ¥ honom, varpÃ¥ han tydligt sa Ã¥t mig att han faktiskt inte hade minsta lust till samarbete om jag varken hade nÃ¥gon belöning värd namnet eller ens var vidare trevlig. Inte sÃ¥ att han blev nedstämd pÃ¥ nÃ¥got vis, nejdÃ¥, han bara sket i mig i största allmänhet.

Så. Gårdagens (försök till) träning kan vi glömma.

Och. Idag har jag korv. Korv är godare än kaninbajs. Jag har övertaget.

Nu blir det en sån däringa lista igen, och den här gången är jag banne mig först! Jag hittar nämligen på den själv, just nu. Det handlar om ätbara favoriter, och som förmodligen framgår av mina egna svar (på mina egna frågor) är reglerna ganska svävande. Ibland kan man t ex inte bestämma sig, då kan man ge flera svar. Och vill du ha med andra kategorier av ätbara ting, så lägg till föralldel!

Listan uppdaterad 14/11 10:10 med några kategorier från Stellan. Och en till som jag kom på.

Kaffe: Latte.
Husmanskost: Stekt strömming. Raggmunkar. Lufsa (det var länge sen, det får det banne mig bli imorgon!). Stekt fläsk med löksås. (Å, det finns mycket.)
Te: Earl Grey.
Senap: Västerviks. (Eller Edvins, men jag tror det är samma.)
Glass: Pistage.
Godis (utom choklad): Jordnötsdragéer (kallas även Ädelstenar). Eller söt lakrits. Eller sånt som har violsmak.
Mat - ursprungsland: Indien.
TÃ¥rta/bakelse: Budapest.
Choklad: Lindts 70% med körsbär och chili.
Marmelad: Citrus av lite bittrare slag och Lemon Curd.
Dessert: Nästan allting, huvudsaken det är mycket!
Snacks: Salt&vinägerchips of course. Och ostkrokar.
Julbordskomponent: Sill.
Dryck, alkohol: Vin, oftast rött. Men i rätt sammanhang blir det istället a pint of bitter.
Salladsdressing: Vinägrett. Med mycket vinäger.
Matbröd: Sörens Ölandslimpa. Man tröttnar aldrig.
Dryck, alkoholfri: Beror på sammanhanget, mjölk är nödvändigt till viss mat, annars bubbelvatten med citrus.
Maträtt alla kategorier: Det kommer jag aldrig att kunna bestämma, och det varierar i perioder. Just nu är det nog Chicken Korma som skulle få mig att jubla mest. Annars kan pasta i någon form aldrig nånsin bli fel.

Stellans kategorier:

Frukost: En stor kopp nybryggt kaffe, inte latte i det här fallet, men med varm mjölk. MÃ¥ste jag äta nÃ¥got till sÃ¥ är kaffebröd att föredra. Eller helst en nygräddad croissant…
Nostalgigodis: Gammaldags Nickel. Men det finns väl knappast längre?
Nostalgimat: Surstek som farmor gjorde den. Med kokta ärter&morötter, syltlök och lingon till.
Bästa kulinariska minne: Första gången jag åt indiskt i London. Det var då jag blev frälst på riktigt.
Näst bästa kulinariska minne: En riktig gourmetmÃ¥ltid pÃ¥ Halltorps Gästgiveri. Inbakad fasan (jag fick ett par hagel i min portion) med en sÃ¥s som var sÃ¥ fantastisk att kyparen till slut (oombedd) kom och gav mig en sked…

Och så en till jag kom på:
Bästa nöd-godis: Nutella. Från början köpt för någon bak-idé, men när suget blir för stort kan man äta det med sked.

Vilka är dina ätbara favoriter?

På svenskafans.com pågår omröstning om Årets Sportbloggare, något som borde lämna mig fullständigt oberörd. Men nu är Henrik Rydström en av de nominerade, och eftersom hans blogg blivit en av mina favoriter, inte som sportblogg, utan som blogg över huvud taget, så då måste jag förstås rösta.

4 gånger har jag röstat hittills. Svenskafans.com tyckte tydligen att dom var smarta, för att undvika röstfusk måste man ange en mailadress, till den skickas en länk för att aktivera sin röst. Tja, om varje person garanterat hade bara en mailadress så hade det varit rätt tänkt, men jag har mååånga.

Dessutom hade det ju varit tusan så smart om länken man får i mailet inte varit felaktig. Jag listade ut hur man skulle ändra den för att den ska fungera, men hur många tänker på det? Riktigt dåligt av en stor sajt som svenskafans.com, både ett feltänk i fuskfrågan och ett rejält tekniskt klavertramp.

Men rösta du ocksÃ¥! I mailet du fÃ¥r sedan mÃ¥ste du kopiera hela den lÃ¥nga länken, klistra in den i adressfältet i webbläsaren, ta sedan bort “mÃ¥svingarna” pÃ¥ var sida om sifferraden innan du trycker pÃ¥ enter eller uppdatera. Om du kommer till en sida där det stÃ¥r att din röst har aktiverats en bit ner fungerade det, annars inte. Det gÃ¥r alltsÃ¥ inte att bara klicka pÃ¥ länken direkt!

Det fanns förresten en massa annat, som årets sportjournalist osv, att rösta på också för den hugade. Men jag nöjer mig med Henke jag.