lenas egna

Nu har jag sett, hört, läst och hört talas om folk som gärna använder naturpinnar i spårträningen, istället för ”riktiga” spårapporter. Och nu måste jag få veta: vad är grejen? Jag har försökt lista ut om det är nån särskild fördel med att träna med naturpinnar, men har inte på egen hand kommit på nån. Den enda fördel jag kommer att tänka på är att man av en eller annan anledning har svårt att få tag på apportliknande träbitar, och måste köpa. Det är väl inte alla förunnat att ha lämpliga spillbitar av virke, och dessutom en lämplig karl försedd med lämplig såg som kan tillverka en hög pinnar vid behov. Och att köpa färdiga är löjligt dyrt, det har jag ju sett.

Men annars? Är det ur ren träningssynpunkt någon smart grej med naturpinnar som jag inte fattat? Upplys mig!

Själv har jag spårapporter så det kommer att räcka i flera år (tillgången på spillvirke var god under och efter lägenhetsrenoveringen!), jag har dessutom en egenkomponerad spårträningsplan som bygger dels på vad jag lärde mig på spårkursen jag gick ihop med Carrey, dels på vad jag lärde mig i spårgruppen på aussielägret förra året, och sist men inte minst vad jag lärt mig om baklängeskedjning i ”bibeln”. Och så lite egna funderingar och insikter i Monsters sätt att vara. I den planen ingår just spårapporter, så naturpinnarna är nog inte aktuella för mig. Men jag vill ändå veta!