Någon gång före jul såg jag att webbkontot var fyllt till väldigt nära bristningsgränsen, trots att jag till ordinare 1GB fått 0.5GB i extra tilldelning som ”plåster på såret” efter en (mycket liten) miss webbhotellet gjort tidigare. Det finns en liten indikator i adminpanelen, som såg ut ungefär så här:
Jag tänkte att jag måste städa och rensa ut en massa. Sen. Efter jul eller så.
Nu i helgen (i fredags?) satte jag igång. Först bort med en himla massa filer via ftp-programmet. Därefter skulle en hög gamla databaser bort, och då måste jag in i admin-panelen. Jag la märke till att den lilla indikatorn blivit grön, och tänkte att det var värst vilken skillnad det gjort med de radera filerna, men det var lika bra att ta bort databaser som inte används och inte behövs ändå.
Jag reflekterade inte närmare över att det var extremt lite utrymme använt, inte heller läste jag siffrorna intill som mer i klartext talade om hur mycket ledigt utrymme som fanns, utan jag satte raskt igång med att radera databaser.
I lördags började Ullis klaga över att hon inte kom in på min blogg, den klagade över databas-error. När hon aldrig slutade klaga, och när jag till slut igår kväll kollade lite närmare på orsaken, upptäckte jag mitt fatala misstag: jag hade raderat fel databas, den som hörde till min blogg var borta, puts väck! (Orsaken var att jag bytt namn på den när det blev en massa fel efter uppgraderingen i somras, men det hade jag glömt.) Att göra ett sånt misstag är oförlåtligt klantigt och så pinsamt så jag höll på att avlida.
Jag skickade ett mail till supporten och bad en stilla bön om att det skulle finnas en backup (varje webbhotell med självaktning ska förstås ha det, men ändå…), och började sen leta runt för att se om det fanns någon möjlighet för mig att göra något själv. Det var då jag upptäckte vad det stod intill den gröna (men mest vita) indikatorn: 976.75/10000 MB. 10 000 MB, det betyder ju 10 GB!? Vidare efterforskningar (som t ex att läsa tidigare olästa nyhetsbrev) visade att webbhotellet som en julklapp uppgraderat alla konton från 1GB till 10. Jag hade alltså inte behövt radera ett enda dugg, jag hade kunnat fortsätta att fylla på i några år till! Det gjorde inte mitt misstag mindre pinsamt precis.
Men nu har supporten återställt databasen, det enda som gick förlorat var det senaste inlägget samt några kommentarer i inlägget innan. Det känns som en rimlig bestraffning för min oerhörda klantigthet.
Förresten, världens bästa webbhotell heter Oderland. Det har jag sagt förut, och kommer säkert att få anledning att säga det igen.
Efter att nu ha testat Ubuntu några dagar på garderobsdatorn har jag blivit lite förälskad. Det är roligt, snabbt och okomplicerat att jobba med. Inget krångel och inte en massa dumma frågor som Windows alltid ställer. Såpass förälskad har jag blivit att jag nu bestämt mig för att övergå till Ubuntu på min egen dator också. Det passar ju bra nu, när jag ändå bränt ner alla bilder och onlinelagrat andra viktiga filer och alla avslutade och pågående projekt.
Det är bara det att det är fredagen den trettonde idag…. Jag är visserligen inte skrockfull, och har aldrig lagt märke till att jag haft någon särskilt otur när det inträffat tidigare, men ändå. Lite försiktighet skadar inte. Så nu håller jag på och gör recovery-skivor, som enligt uppgift ska återställa datorn i leveransskick om saker och ting skiter sig. Det är ju för övrigt en sak som jag borde ha gjort när den var ny, så det var väl bra att det blir gjort nu då.
Sen blir jag nörd på riktigt. Linux-nörd. Om inte annat så är ju pingvinen söt, eller hur?
Nästan så man inte minns hur det känns med sommar. Förrän man hittar en sån här bild.
Då kommer man ihåg igen. Värmen, ljuset, lukten, surret i luften. Det bästa är att det kommer tillbaka. Fast det dröjer rätt länge, det gör det.
Min dator var redan före helgen ganska välfylld och i stort behov av en rensning, och när den sen helt oplanerat blev mellanlagringsstation för alla återfunna bilder, ja då blev den proppfull. Behovet av rensning gick från stort till överhängande. Så jag har börjat gå igenom alla bilder. Och det är precis som förr, då när man hade pappersbilder och satte sig för att sortera och eventuellt klistra in i album, man fastnar. Börjar fundera över nästan varenda bild, var när hur varför?
Jag har hittills fått ihop en CD, det går inte fort det här. Ibland försöker jag vara lite sträng när jag går igenom en mapp, radera helt misslyckade eller meningslösa bilder och när jag tagit många på samma motiv bara spara den bästa. Men ofta slinker allting med ändå. Och egentligen skulle jag ju lika gärna kunna bränna rubb och stubb då, rakt av. Men det gör jag inte. Det vore väl för enkelt.
Jag uppgraderade min wp-version häromdagen, och sen dess är inget sig likt. Till att börja med var hela admindelen försvunnen, bara blanka vita sidor. Den lyckades jag dock efter lite trixande få tillbaka. Men hipp som happ och lite här och där dyker det upp felmeddelanden om att det inte finns minne så det räcker, vilket jag inte tror riktigt på. Det var helt enkelt något som gick snett när jag uppgraderade.
Och jag erkänner. Jag fuskade och tog ingen backup på varken databas eller filer innan, det ska man göra (men va fasen, jag har alltid gjort det förut, och har aldrig behövt använda det). Jag avaktiverade inte heller alla plugins innan. Det ska man också göra. Och det fusket var antagligen allvarligare, där orskades nog en del konflikter när databasen uppdaterades.
Nu är det mycket som inte fungerar. Lägga in bilder t ex. Jo, bilder direkt i inläggen går nog, för löjliga familjen-bilderna har jag för mig att jag la in efteråt. Eller kanske inte. Men lägga till i galleriet går inte.
Det lutar åt att jag får göra en helt ren installation och hoppas att det trasiga felet försvinner. Sen. Nån gång.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.