lenas egna

Det finns fler språkpoliser än jag, även i andra länder. Det känns bra att veta.

Det har inte varit särskilt produktivt idag. Inte nog med att jag har glömt det mesta jag en gång lärt mig om Access, så jag har lite problem med att få ut det jag vill. Det verkar som om de som en gång byggt databasen möjligen kunde något om Access, men däremot absolut ingenting om effektiv databasmodellering. Jag kan inte påstå att det är det värsta jag sett, för mina första stapplande försök en gång i tiden var nog ungefär i den stilen, men jag hade ärligt talat aldrig trott att jag skulle få se något liknande som är gjort av någon som kallar sig proffs, som ett företag betalat pengar för och är beroende av. Bedrövligt.

Fårn det ena till det andra: Monster är ganska billig idag för hugade spekulanter. Man behöver nog inte ge honom någon mat, det duger bra med soffkuddar. Fast nu är han söt. Nu sover han.

Vilket jag också ska göra.

Det heter ”tjänstetecken” och inte ”tjänstetäcke”. Faktiskt. Det är ett tecken på att hunden är i tjänst. Som täcke vore det ganska värdelöst. Visst har jag rätt? Jag vet att jag har rätt.

Undrar varför jag kom att tänka på det just nu? Som om jag inte har annat att tänka på… Det var faktiskt rätt länge sen nu som jag läste det felaktiga ”tjänstetäcke” nånstans, och retade mig på det.

Nu känns det som om vi är på banan igen, som han Wille i Bygglov skulle ha sagt. Vi träffade vår handledare i morse, och trots att vi inte precis hade något skrivet att visa upp så var han nöjd med vad hade att berätta om vad vi gjort hittills och om vad vi planerat. Och vi ljög inte mycket alls….:roll:

Sen har vi jobbat på med en PP-presentation till mittseminariet som är imorgon redan. Det känns okej, och vi har faktiskt rentav fått ihop en problemformulering! Yeahh! En teorikoppling har vi också numera, inte illa alls.

Teorin är HCI, närmare bestämt usability. Och snackar man usability går det inte att komma undan Jakob Nielsen, pionjären och gurun på det området. Han har skrivit en himla massa böcker och artiklar och alla andra böcker och artiklar refererar ständigt till honom. Jag googlade och hittade den här sidan. Märk väl, att det karln ägnat sig mest åt är usability på webbsidor…

Mja, jag är inte särskilt imponerad. Det här är faktiskt ett område där det som var sanningar för 10 år sedan inte är det idag. Jag vet inte om jag håller med om att det är optimal användbarhet att inte ha en sammanhållen meny? Och inte gör det något om sidan är åtminstone pyttelite snygg också? Och så skriver han under länken ”Why this site has almost no graphics” följande:

Download times rule the Web, and since most users have access speeds on the order of 28.8 kbps, Web pages can be no more than 3 KB…

Är det verkligen sant? 28.8??? Jag tror att han är en gammal surgubbe som inte vill ändra på nånting, ”det här dög åt oss -95, och det duger fortfarande”. Typ.

Jag behandlar väl inte språket sådär hiskeligt korrekt alla gånger, det kan jag inte påstå (och då menar jag inte feltramp på tangentbordet och rena slarvfel). Jag skriver gärna som jag pratar och använder knäppa små tilläggsord som typ. Typ. Icke desto mindre kan jag irritera mig på andras språkliga missar. En sådan sak är användandet av de resp dem. Jag kan inte begripa varför man när man tydligen vill försöka vara ordentlig och duktig och inte använda talspråkets dom, isf inte kan sätta de och dem på rätt ställe?

Det är alltid dem som hamnar fel. Kanske för att det mest liknar dom, kanske tror man att det alltid är dem som blivit dom i tal? Men det är jättefel hörni! ”Dem är hemma”. Men höööör ni inte hur fel det låter? ”DE är hemma” heter det!

Alldeles nyss läste jag (och tvärtemot god bloggarsed kan jag inte länka till källan, för jag har glömt var det var…) en smart regel för hur man ska hålla isär begreppen om man inte har ”öra” för det: De motsvarar vi och dem motsvarar oss. Alltså, där du kan sätta ordet vi i meningen utan att det blir fel ska det vara de (två bokstäver!) och där du kan sätta in oss ska det vara dem (just det, tre bokstäver!).

Och blir det för jobbigt eller svårt och du fortfarande är tveksam: använd dom rakt av då! Det är faktiskt mer okej att vara lite informell och skriva talspråk än att försöka vara korrekt och göra fel.

Så. Nu känns det bättre.