Eftersom veckan som gått egentligen inte går att beskriva, så tror jag att jag skiter i det. Ni får några bilder på underverket Sam istället. På den första är han väl ca 5 minuter gammal, på de andra är han 4 dagar fyllda.

Samtidigt snurrar det runt tankar och idéer rörande tre-fyra projekt till, som jag ska ta itu med efter detta. Om det nu inte dyker upp något som ger en inkomst förstås. För samtliga projekt är ”inom familjen”, och alltså inget som genererar mer än erfarenheter. Inte så illa det heller, men något inkomstbringande snarast vore välkommet. Typ vad som helst från webbprogrammering till trappstädning.

Ett av de planerade projekten ska jag i alla fall sjösätta senast 1 februari, det snor jag nog ihop på en kväll eller två. Det bygger på idén som jag berättade om i inlägget som försvann pga min klantighet. Arbetsnamnet är Dagens Vårtecken, det kommer att handla om bilder och tanken är att alla ska kunna vara med i precis den utsträckning man känner för. Och jag hoppas att någon mer än jag själv vill vara med!

Men det känns nästan lite taskigt att berätta om ett projekt som handlar om bilder samma dag som Ullis har haft inbrott och blivit av med alla sina kameror och objektiv och en massa annat. Jag lider med er!

Så nu har jag fått ett återfall i facebookberoendet.  Jag erkänner – det är rätt kul. Även om jag fortfarande har många synpunkter på applikationen som sådan, det finns så mycket onödigt krafs som skymmer sikten för de viktigare funktionerna. Och de viktigare funktionerna fungerar inte alltid som det är tänkt.

Och det där som så ofta dras som ett argument för FB – att det är så bra för att hitta folk man tappat kontakten med – ser jag fortfarande som väldigt dubbel. Det finns ju en massa människor jag genom åren släppt kontakten med av en anledning, inte vill jag återuppta den då? Inte vill jag bli hittad av dessa och få en friend request som jag måste ta ställning till? Men samtidigt, att t ex bli upphittad av min första stora kärlek (jag var väl sisådär en tio, elva år då) var ju rätt kul. Och en släkting dök oväntat upp, kanske kanske kan det bli en öppning till ny kontakt med de som jag faktiskt saknar men inte vet hur jag ska kunna börja om med?

Hur som helst. Som en äkta facebook addicted lägger jag naturligtvis mina bilder där och inte här. Åtminstone den här gången, kanske blev det så för att det krånglade så inihelsike att skapa ett fotoalbum där (Ubuntu och Firefox var inte den ultimata plattformen tydligen), och den utmaningen kunde jag inte släppa utan var tvungen att lyckas. Så vill ni se mina bilder från den iskalla skogsturen vi tog häromdagen, får ni ta er dit. Om jag gjort rätt ska alla kunna se, även Sandra som ännu inte fallit i FB-träsket.

Då kommer man ihåg igen. Värmen, ljuset, lukten, surret i luften. Det bästa är att det kommer tillbaka. Fast det dröjer rätt länge, det gör det.

Min dator var redan före helgen ganska välfylld och i stort behov av en rensning, och när den sen helt oplanerat blev mellanlagringsstation för alla återfunna bilder, ja då blev den proppfull. Behovet av rensning gick från stort till överhängande. Så jag har börjat gå igenom alla bilder. Och det är precis som förr, då när man hade pappersbilder och satte sig för att sortera och eventuellt klistra in i album, man fastnar. Börjar fundera över nästan varenda bild, var när hur varför?

Jag har hittills fått ihop en CD, det går inte fort det här. Ibland försöker jag vara lite sträng när jag går igenom en mapp, radera helt misslyckade eller meningslösa bilder och när jag tagit många på samma motiv bara spara den bästa. Men ofta slinker allting med ändå. Och egentligen skulle jag ju lika gärna kunna bränna rubb och stubb då, rakt av. Men det gör jag inte. Det vore väl för enkelt.

Vet ni vilken bild jag tycker är bäst? Bild #6. Inte foto-kvalité-mässigt, men som bild. Trots att domaren blev skalperad. Och det skulle jag hemskt gärna vilja ha synpunkter på av er som är kunniga.

Edit: Det är faktiskt Ullis som tagit bilderna #1 och #2. Dessutom har hon fixat till efterbehandligen på #6, så nu blev den ännu bättre! Tack!

Det är förra helgens turné det handlar om, och här kommer del ett, kvällen i stugan på Malmö Camping. Det är Ullis som tagit alla bilderna, därför finns hon inte med någonstans. Men hon kommer i kommande avsnitt, när jag fick ta hand om hennes kamera, hehe.

Det har blivit lite mer juligt här iaf. Städat och fint och julejus och glögg och apelsiner och skinka och nötter. Men inga kakor! Inte en endaste kaka har jag bakat i år, inte rullat en endaste köttbulle, inte lagt in så mycket som en sillstjärt. Allt är färdigköpt. Utom gravlaxen.

Jag har jobbat mycket, kanske en hel del mer än jag måste, men jag vill komma dithän att jag känner att jag har god marginal inför första deadlinen. Och att jag får lite sammanhängande tid över så att jag kan få klart det nya systemet för SASK-sidan. Det fick jag ju lov att lägga on hold ett tag när jag började jobba.

Eftersom det länge efterlysts Monster-bilder, så tog jag äntligen med mig kameran ut idag. Släppte hundarna lösa, och knäppte många och långa sekvenser. Resultatet blev en massa bilder, precis alla med en massa oskärpa, men också med en massa action. Jag har faktiskt inte orkat sortera så noga, utan slängde ut de flesta i albumet bara. (Använd länken däruppe till höger eller klicka på bilden i högerspalten.)

Ha nu en himla god jul allihopa! (Meddelas endast på detta sätt, jag orkar inte gå runt och skriva hos alla jag vill säga det till, jag är en lat och dålig människa…)

Men. Det blir nog bra. Det är faktiskt rätt spännande.

Nationaldagen har firats bl a med glass på Larmtorget och korvgrillning på stranden, det känns väldigt svenskt och somrigt och lagom liksom.

Jag experimenterar vidare med kameran, och jag inser att jag har massor att lära. Kameran skulle ju bli min, men inte förrän nästa månad skulle det finnas pengar tillräckligt så något motvilligt lämnade jag den ifrån mig i måndags. Men när A skulle överlämna den till ägaren/säljaren och sa att vi bestämt oss men att det inte kunde bli köp förrän nästa månad, tycke han att vi kunde ta den direkt ändå. Så den kom hem igen, och nu får jag ha den med på lägret iaf, vilket jag inte trodde!

Nu ska jag kolla igenom dagens och gårdages bildskörd, så får vi se om det finns något publicerbart.