lenas egna

Ny design gav inspiration. Åtminstone till att läsa min egen blogg. Igår kväll blev jag sittande alldeles för länge, och så ett bra tag igen nu, och läste gamla inlägg. Jätteroligt att ha allt kvar ju! Det är nästan så jag sörjer hela det senaste året, att det liksom är försvunnet. På den punkten stupar Facebook tvärt vid en jämförelse. Nej, jag måste verkligen, verkligen hålla liv i bloggandet!

Det som är skrivet för länge sen läser jag liksom på ett annat sätt, som om någon annan än jag hade skrivit det, och då ser jag med en viss förvåning att jag stundom skriver ganska bra. Både välformulerat och fyndigt och ibland lite småroligt. Med en god svenska, åtminstone när jag korrat ordentligt. Och det är ju bra synd om jag skulle förvägra omvärlden min litterära begåvning, eller hur?

Så. Let’s blog!

Det hade ni inte trott, va?

Inte jag heller. Men plötsligt blev behovet påträngande. Inte av bloggskrivlust egentligen, man får nog ur sig det mesta av ordbajsnödigheten på FB (förbannade FB) kantänka. Det var mer själva bloggmekandet som drog. Den sista tidens webberier har bara handlat om WordPress, och lusten att prova på tekniker jag inte hunnit lära mig i kombination med alla nya möjligheter som kommit med WP 3.1 och nu häromdagen 3.2 har exploderat. Men eftersom man inte kan go crazy hur mycket som helst i experimenterandet på sajter som ska tjäna någon form av publikt syfte, tager man sin egen.

Så här är den nu, lenas egna i nya kläder. Ett färdigt tema den här gången, Oenology. Jag använde det till Rottis-SM-sajten, och blev förtjust i det dels för flexibiliteten – det är lätt att göra om på alla möjliga vis, dels för att det tar tillvara alla nya och lite webbnördiga features som WP numera har. Det klämmiga tilläggsnamnet jag la till; trial&error, känns för övrigt ganska passande. Det är ju det jag håller på med mest hela tiden.

Tja, vi får väl se om nya kläder och alla nördiga finesser gör att bloggeriet tar fart igen. Jag säger inget, så har jag ingenting sagt. Men 8, ÅTTA! blogginlägg på ett år är ju katastrof. Blir det inte en kraftig uppryckning kan jag ju lika gärna lägga ner.

Nej, vet ni. Jag tänker inte låta facebook stjäla mitt bloggande. På nåt sätt ska jag försöka få liv i bloggen igen. Jag trodde jag hade gjort paus sen strax före jul, och tyckte det var länge nog, men nu såg jag: 13 oktober. Fattar ni? 13 oktober?! Herrejisses.

Men nu då. Nu får det vara nog. Och jag kom på den briljanta(?) idén att eftersom det är facebooks fel att det blev så här, så kanske jag kan vända det och låta fb hjälpa till med återupplivningen. Därav den oerhört fyndiga rubriken.

24/1
Koncentration nu! Hurtigt utrop till mig själv. Minns inte om det hjälpte.

Vad sägs om kombinationen lite stabbig gubbe, glad och stark samojed, cykel, flexikoppel och ishalka? Ja, den skulle ni sett. Jag är tacksam att han inte befann sig på samma sida av vägen som vi gjorde, att lägga till två upphetsade (de blir alltid upphetsade när de ser andra hundar som får ”cykla”) aussiepojkar till den kombinationen hade nog blivit för spännande…

Kan man inte märka att det faktiskt är lite lite ljusare på kvällarna nu? Jag börjar sakta, mycket sakta, känna att energin och livsgnistan återvänder.

25/1
Behöver visst lära mig hantera WP:s Walker-klass. Dokumentationen är skral, så det lär bli trial&error. Tre alternativ: 1) kaffe nu och ett nattprojekt? 2) sova nu och ta det imorgon, men koncentrationen är aldrig densamma dagtid 3) lägga ner hela projektet och välja en enklare lösning istället för att var så tjurigt envis? Jaja. Jag skriver såna där haranger ibland, mest för att stila antar jag.

svär en lång ramsa. Slår igen locket på datorn och gör annat en stund. Det går inte så bra. Jag har gett mig fan på att göra en meny på ett visst sätt, men vet inte riktigt hur. Men det ska gå.

Jag tror mina hundar är understimulerade. Carrey springer omkring och larvar sig med en sko i munnen. En sko! Carrey? Ja, alltså han är dryga nio år, och har väl aldrig haft en sko i sin mun tidigare. Vilket jag inte kan veta om det är sant, men jag har i alla fall aldrig sett det under de 4½ åren han bott hos oss. Men han blir verkligen fjantigare och barnsligare ju äldre han blir…:) Och understimulerade är bara förnamnet.

kommer att missa semifinalen på fredag:( Handbollen var ju så förbaskat spännande, och det gick ju så bra för Sverige, och när jag insåg att semifinalen högst troligt skulle innebära slutet och att jag skulle missa den blev jag rätt besviken.

Behöver gå på toa, men har suttit så dumt så båda benen sover. Hårt. Kan man ringa efter ambulans tro? Avdelnigen för viktiga upplysningar. Intresseklubben antecknar.

26/1
nämen nu måste jag snart svära igen! Som sagt. Det går inget bra med den där menyn. Jag inser att jag borde ge upp och välja en annan lösning, men kan inte förmå mig.

har sparat ner recepten från hela menyn i gårdagens Halv åtta hos mig. (Här handlar det plötsligt om en meny med mat.) Alltså, såg ni det programmet? Det såg så nedrans gott ut, alltihop från början till slut. Nån gång ska jag laga alltihopa.

27/1
har äntligen löst det. Ibland är det jobbigt att vara så envis. Hahahaha… trodde jag.

Tyckte väl att det var lite kallt med vädringsfönstret öppet inatt…
-14!? What? Ja. Det var kallt.

Komplicerad algoritm och trött hjärna. Error. Kaffe? Jag fick ihop algoritmen som jag tänkte skulle lösa menyproblemet. Det gjorde den inte. Men algoritmer är kul. Ungefär som korsord, fast bättre.

har gått en LÅNG långpromenad, för första gången på jag vet inte hur länge. Och jag får väl erkänna (fast motvilligt) att trots alla minusgrader så var det rätt skönt i solen. Ja, jisses vad det har blivit dåligt med långpromenaderna den här vintern. Antingen har det varit enorma snömängder och oplogade gångvägar, eller också en fullständigt vansinnig ishalka. Eller också har jag varit sjuk.

har just tjänat 4 600 pengar på att inte anlita Mercedes-verkstan. Ja, inte jag precis. Men med lite hjälp som bara kostade några hundralappar och med delar som gick på en dryg tusing, gjorde Anders jobbet själv och blåste Mercedes på hela kalaset. Det är bra med en händig man!

Ut i alla minusgraderna nu, utan sol som förmildrande omständighet. Det blir ett väldigt kort varv. Ja, det var fortfarande jäkligt kallt.

28/1
Jag kom oavsiktligt åt webbläsarens ”översätt sidan till engelska”-funktion. Så märkligt det blev att alla plötsligt skrev på engelska! Först trodde jag att fb-inställningen ändrat sig till engelska, men sen såg jag att samtliga statusar också var på engelska, och blev fullständigt förvirrad. Trodde jag var utsatt för en komplott.

Solen försvann innan jag hann ut. Så dumt. Jaså.

laddar för lite firande ikväll. 6 år sen vi träffades, Anders och jag. Visserligen dagen efter, den 29, men det hampade sig så att vi hade biljetter till Kalmarsundsrevyn den här kvällen. Och eftersom vi i fjol glömde bort dagen båda två, var det kanske lika bra att vi firade medan vi kom ihåg… 6 år. Det känns som mycket längre. Det känns som om det alltid varit vi.

Jag tror jag tar en paus. Det blir ju ändå inget skrivet här… Så så får det bli.

Jag dyker nog upp igen, rätt som det är. När ni minst anar det.

Till dess… en bild på matvraket. Världens finaste Sam.

…man skulle ta och blogga lite kanske? Det är ju inte så att det inte hänt nåt sen sist, precis. Det har hänt en hel del, varav ”bortgiftet” av Sandra väl var det största. Men det där visste ni ju redan. Allt avhandlas ju på FB numera.

Jag tycker det är trist, det här att FB-effekten mer och mer ser ut att bli Stora Bloggdöden. Det är så enkelt att bara hoppa in och skriva något kort där, och man får ofta en mycket mer omedelbar respons än i bloggen. Och så känns det liksom inte så påträngande att blogga om mer eller mindre samma grejer också. Vilket är väldigt synd, för FB och andra sociala medier kan inte ersätta bloggen. Inte ersätta bloggskrivandet, inte de längre diskussioner som ibland uppstår i en blogg, och framför allt inte arkiveringen som det innebär.

Dessutom, även om FB är bra på det viset att ”alla” finns där, så är det väldigt slutet. Via FB har jag inte lärt känna en enda ny person. Via bloggandet, mitt eget och andras, har jag lärt känna många. Transparensen på FB är, tack vare de sekretessinställningar de flesta (ja, jag också) använder och som rekommenderas, är lika med noll. Andra sociala media fungerar annorlunda, men det är ju som sagt på FB ”alla” är.

Men jag kräver en skärpning på bloggfronten. Inte minst av mig själv. FB är kul (fast jag har massor med synpunkter på funktionaliteten förstås), men det räcker inte.

Så nu har jag bloggat. Och det krävdes givetvis att jag egentligen har en massa annat att göra nu, men inte riktigt orkar sätta fart och ta itu med…

Jag försöker verkligen få ur mig ett blogginlägg, men det går inget bra. Jag hade tänkt skriva om snön, om en oväntad bussresa igår, om spårträningsteorier, om mitt plötsliga anfall av extrem huslighet häromdagen, och jag har börjat. Först på det ena, sen på det andra. Men det blir liksom inget av det.

Så det får vara för tillfället. Snön har ju så många redan skrivit om, bussresan var totalt händelselös, spårträningsteorierna är ju just bara teorier och huslighetsanfallet gick över.

Om tre dagar är det 1 februari, och det var då vi kom överens om att vintern ska vara slut och våren börjar. Just nu ser det väl inte riktigt ut som om motparten kommer att hålla överenskommelsen. Men jag ger inte upp, för att hjälpa våren på traven och för att verkligen suga upp även de allra minsta vårtecknen, startar Dagens Vårtecken då. På måndag. 1 februari.

Har ni sett vad många solar jag har i väderrutan nu? Najs. Ännu najsare är det att det verkar som om det kommer att hålla i sig hela helgen, och att i stort sett samma väderläge gäller även Ronneby, där jag kommer att befinna mig. Visserligen innebär det att det kanske blir väl varmt för en del hundar, och vi kommer säkerligen att få höra Owes stämma i högtalarna en och annan gång, påtalande att det sitter hundar i varma bilar. Det sistnämnda är förstås väldigt tråkigt, men om jag bara ser till mig själv så vill jag gärna ha en utställning där man inte fryser eller blir blöt. Hellre varm än kall, det är min åsikt.

Jag ska jobba både lördag och söndag, men den här gången blir det inte hotellövernattning, utan jag ska köra emellan. På lördagen ska nämligen Dizzy och Monster ställas, så både Sandra och Anders åker med då. Sandra som handler och Anders som tälttekniker, bärare och sällskap. De får en lång dag, jag måste vara på plats klockan åtta, och för en gångs skull går aussie allra sist i sin ring, så det är antagligen inte dags förrän framåt 13-tiden. På söndagen ska även Sandra jobba, därav detta framochtillbakaåkande.

Sandra vill nog helst leja ut visningen av den röda championdamen, som vägrar uppföra sig med någon slags championvärdighet med matte i snöret. Möjligen hittar hon någon villig vid ringside, annars vore det kanske en möjlighet att Ullis testade, hon är ändå på plats vid briardringen (eller hur??? *slänger en uppfordrande blick mot Skyttelund*). Det skulle å andra sidan bli lite trixigt, eftersom hon är bannlyst vid ringside tills Monster är färdigbedömd. Om han får korn på sin favorittant så uppträder nämligen han allt annat än värdigt han också…

På tal om ingenting så är jag innerligt trött på min blogg. Inte på att skriva, men på att så mycket fattas. Det var ett ganska dumt beslut av mig att göra en ren ominstallation när något gick snett vid uppgraderingen förut. Det hjälper inte riktigt att man backupar alla inlägg, det är så mycket annat som blir fel och försvinner. Och jag har inte haft tid/lust/ork att ta itu med allt det felande. Jag vill göra ett nytt tema och få till allting från grunden igen. Men jag har flera lovade grejer som borde gå före. Å andra sidan, att göra något nytt åt mig själv brukar få fart på inspirationen att göra annat också, det har blivit lite väl stillastående sista tiden.

Lite sent ute, jag tänkte skriva om detta redan i onsdags men det kom ett par smörgåstårtor emellan…

Som jag skrivit tidigare har Henrik Rydström genom sin blogg slagit hål på min fördom om att idrottsmän är manliga bimbos. Han är nämligen både intelligent och klok (vilket inte nödvändigtvis alltid sammanfaller). Och jag har sedan i somras någon gång varit en trogen läsare av hans blogg. Han skriver inte bara – inte ens mest – om fotbollen, i så fall hade jag nog inte fastnat där.

Social media är något som diskuteras just nu lite överallt, och i onsdags skrev Henke mycket klokt om bland annat det, men också om media och moderna kommunikationsvägar över huvud taget. Läs det! Läs också kommentarerna, där Ellen Ekh som var ursprunget till Henrik Rydströms reflektioner, förklarar hur hon egentligen menar. När jag läste det var min första tanke: vad synd att inte Ellen också bloggar! För när en människa är tillräckligt intressant för att bli intervjuad av en tidning, så blir det förstås intressant att läsa hennes blogg! Där hon själv sätter rubriker, och själv formulerar texten. Det händer t ex att jag läser intervjuer med Henrik Rydström. Sedan läser jag hans blogg. Då får jag veta vad han tänker egentligen. Inte hur någon annan tolkar det han sagt.

Bloggarna är kanske inte en ersättning till gammelmedia. Men absolut ett komplement.

Man kan fira med ett nytt tema. Det var egentligen Sandra som skulle ha ett, och det fixade jag sent igår kväll. Men det hon valt visade sig vara inte så himla bra, det var inte särskilt välbyggt och kräver en hel del fix om hon ändå vill ha det. Jag avvaktar besked i frågan, och bytte tema åt mig själv istället. Det är gjort av Jonk, jag hittade det tack vare att han också finns på Bloggy. Och så ska ett tema vara byggt! Mycket välgjort, det enda pysslet jag haft med det var att göra en logga som skulle passa i headern, vilket i och för sig blev ett väldigt pysslande och experimenterande.

Det återstår en sak… jag måste leta rätt på inloggningen till Google AdSense och ändra på färgerna. Jag kan ju inte ha lila annonser nu!

Annars tycker jag att det är fasligt snyggt, hoppas ni tycker detsamma. Och nu har jag äntligen trådade kommentarer igen!

Ska jag eller ska jag inte? Beslutsångesten har egentligen gått över, den var som värst igår kväll, men efter ett par nattliga timmar när jag läste på och testade olika alternativ bestämde jag mig. I’ll give it a try.

Jag har länge (alltid, faktiskt) hårdnackat vägrat att använda mig av reklamfinansierade gratistjänster för mina hemsidor och bloggar. Inga gratiswebbhotell med obefintlig support, inte heller några riktiga lågprisalternativ med alltför dålig support. Inga gratisbloggar med olika brister och begränsningar. Inte Pixbox eller Flickr för bilder. Dels för reklamens egen skull, tanken på att inte ha någon kontroll över vilken reklam det handlar om och inte heller var någonstans den ska hamna på sidan gillar jag verkligen inte. Dels också lite grann (eller okej, ganska mycket) för mitt egos skull, jag har kunskaper nog att göra saker själv, jag behöver inte förlita mig på gratistjänsterna. Kan själv!

Men fler och fler som liksom jag driver sin egen blogg har börjat lägga in annonser på sin sida, och tydligen kan man faktiskt dra in några kronor på det. Så jag ska ge det en chans. Det kanske kan finansiera webbhotellskostnaden om inte annat?

Skillnaden på att lägga in reklam här, det som gör att jag faktiskt kan tänka mig det, är att jag har själv full kontroll på hur mycket det blir, var den ska ligga och i viss mån även över hur den ser ut. Dessutom, ju mer populär och välbesökt bloggen är, desto mer drar den förstås in i reklampengar. Och om min blogg skulle bli riktigt stor (vilket visserligen aldrig har varit och aldrig kommer att bli något självändamål, men ändå), så tillfaller de ökade annonsintäkterna mig, och inte någon annan.

Så får det bli.