lenas egna

Det är märkligt vad det är svårt att blogga nu för tiden – och jag verkar inte vara ensam om det heller. Många av mina favvobloggar, som vanligtvis uppdateras tämligen ofta, ligger i träda nu. Inte vet jag om man kan skylla på sommaren, har det varit så alla somrar? Ett tag kunde jag i alla fall skylla på det fantastiska sommarvädret, när det var som varmast slog jag inte ens på datorn om jag inte var absolut tvungen. Nu kan jag inte precis skylla på det, jag har suttit här mest hela dagaran och mycket av kvällarna också den senaste veckan. Ändå blir det inget bloggat.

Jag har haft (och har) mycket att göra, många saker som står i kö och som det är rätt bråttom med. Och litegrann beror det på det att jag inte bloggar, jag får liksom lite dåligt samvete för att jag tar mig tid för det när jag inte hunnit annat… Lite fånigt, men ändå. Den senaste veckan har jag brottats med ett bildspel, en såpass simpel grej som egentligen inte skulle behöva så mycket tid, men det bara tvärvägrade att fungera i Firefox. Men bara när det var inbäddat i WordPress, vilket det skulle vara. Hur jag än letade så hittade jag aldrig felet. Om jag bara hade varit lite mindre envis så hade jag gett upp efter första genomletningen, men inte då, jag fortsätter och fortsätter precis som om jag skulle kunna tjata mig till att det ska fungera. Men till slut fick även jag ge mig. Satte ihop ett script på egen hand, visserligen lite enklare men ändå fungerande. Det tog en och en halv dag, och då var det ändå en hel del jag inte kunde innan utan fick läsa mig fram till efterhand (javascript är inte min specialitet precis). Undrar om jag har lärt mig nåt av det här till nästa gång, när något inte fungerar och jag bara tjurigt envist fortsätter i samma spår?

Nåja. Nästa på schemat är att få ut bilder (och resultat) från våran inoff, det är synnerligen hög tid för det. Jag hade tänkt göra det idag, men nu ska vi visst åka till Göteborg… Det visste jag visserligen innan, men inte att det skulle ske idag på dagen. Fram till igår så velades det mellan ikväll och tidigt imorgon bitti. Jag kanske tar datorn med mig och grejar med det i bilen, så länge som batteriet räcker. Väl framme tänker jag bara vara mormor, sådeså.

Det är väl bäst att jag packar lite nu, antar jag… Anders kan komma hem och tycka att vi ska åka precis på direkten, när som helst mellan nu och 2-3 timmar.

PS. Bildspelet ifråga finns på tbhk.se om ni undrar.

Helt utan förvarning har jag plötsligt blivit en bulldog. Det var väl schysst att det var en hund jag blev i och för sig, det känns bättre än t ex bältdjur eller kackerlacka. Men varför just bulldog? Inget ont om dom, men kunde jag inte fått vara något mer… slankt och elegant liksom? En borzoi t ex. Det vill jag nog vara.

Men nej. Jag är en bulldog.

Överallt där jag varit runt och kommenterat på WordPressbloggar, och där avatar-funktionen är på, är jag plötsligt en bulldog. Det är inte mitt fel! Jag har inte gjort något!

För säkerhets skull har jag kontrollerat hur jag ser ut i spegeln. Och där ser jag fortfarande ut ungefär som i morse. Vi får väl se hur länge det varar.

Jag såg att Tobbe delat upp sin blogg i två. Jag har i några dagar faktiskt funderat på att göra detsamma. Jag gjorde ju faktiskt ett försök att ha två bloggar när vi fick Carrey, och ha en separat hundblogg. Men det funkade dåligt. Hundlivet är för mycket inblandat i hela livet liksom.

Delningen jag tänkt på nu känns mer naturlig. Jag är mycket väl medveten om att den övervägande delen av mina läsare är mest intresserade av livet med hundarna, och kanske lite av mitt liv i övrigt, och förmodligen inte alls av mina alltmer frekventa nördskriverier. Och att plocka ut det sistnämnda i en särskild blogg kanske vore en god idé. Så slipper ni läsa tjatet om det, kära hundvänner. Vem som ska läsa det istället har jag ingen aning om, men jag hittar allt oftare saker jag vill skriva om, som handlar om programmering, webbtekniker, IT i största allmänhet.

Ska fundera på saken.

Den här grejen ”I love your blog” har ju valsat runt ett tag nu bland hundbloggarna (åtminstone är det bara där jag sett den, och jag har redan tidigare haft en känsla av att hundbloggare håller sig strikt inom sin sfär, men det kanske är en fördom…), och jag har inte alls varit avundsjuk på de som fått den, tvärtom dragit en lättnadens suck varje gång jag ”sluppit”. Det ingår ju i konceptet att man då själv ska utse sina favoriter, och som bekant klarar jag ju inte ens av att göra en riktig länklista utan att få ångest, hur tusan ska jag då klara att utse favoriter?

Men nu åkte jag på det ändå. Agnetha, den rackarn, skriver så här: Jag har utnämnt Lena till ”Världens bästa mamma” flera gånger. Tyvärr är hon inte min mamma, utan Sandras… Jag vill också ha en mamma som är datanörd, som skriver en av de allra roligaste bloggar jag vet, som är superkunnig inom hunderiet och som dessutom lyckas med konststycket att få ett ”monster” att gå fint i koppel. )

Jamen självklart blir jag ju både glad och stolt och rörd över detta! Fattas bara! Och jag ska under dagen försöka fundera över det där med favoriter bland bloggare och återkommer i ämnet.