Sakta (egentligen väldigt snabbt) men säkert har våren slagit till. Under ett par dagar med sol, blåst och många plusgrader gick det från minst tre decimeter snö till enbart små fläckar i skuggiga lägen och blommande snödroppar i soliga diton. Idag är det helt ljuvligt ute, efter ett par kalla dagar och regn och nollgradigt i morse är det nu strålande sol, hela 12 plusgrader och vind som är alldeles ljummen. Helst skulle jag bara sitta på min lilla förstukvist med en kopp kaffe hela dagen. Eller åtminstone så länge solen skiner där. Men det finns ju en del måsten….

Mycket sakta och ganska osäkert börjar jag komma ifatt med allt som kommit efter. Jag är alldeles för okoncentrerad för att det ska bli effektivt, jag hoppar hit och dit och gör lite på det ena och sen lite på det andra för att sen upptäcka att jag inte alls gör det jag borde utan sitter och ritar på mitt blivande kök istället. Samtidigt tar jag på mig fler uppgifter, blir mer stressad över det jag ligger efter med och ännu mer okoncentrerad. Inte så smart. Men. Snödropparna blommar som sagt, tulpanerna och de andra lökarna jag satte i höstas börjar sticka upp, i fönstret gror det i mina miniväxthus. Sånt blir man ju glad av, oavsett mängden ogjorda saker.

Även om den här vårvintertiden är härlig, så längtar jag intensivt efter vår ”på riktigt”. När vi kan börja med huset. Och så hoppas jag att hussen är inne på min linje att inhägna hela trädgården så snart det bara går. Visserligen har vi hundgården, men den är ju avsedd mer för förvaring av hundarna när man inte är hemma, eller inte kan ha uppsikt över dem. Men jag vill ju att hundarna ska kunna vara med när man är ute och grejar, eller när man börjar kunna sitta ute lite om kvällarna. Att de också ska kunna njuta av vår stora tomt, utan att man ska behöva vara rädd för att de går ut på vägen eller drar iväg, eller att de kanske anser att deras revir sträcker sig längre än tomtgränsen och surar till på förbipasserande hundar. Rejäla betongstolpar finns redan runt större delen av tomten, gunnebonät sitter uppe på ena sidan och mer ligger i uthuset. Längs vägen blir det nog ett spjälstaket, men det räknar jag med att kunna sätta upp själv med lite inledande hjälp från hussen och snickarn i huset. Så nog verkar väl det vara ett projekt jag kan få med honom på?

Här är resten av bilderna från min ölandsutflykt i förrgår. Jag har faktiskt gjort mig besvär med att ta reda på vad blommorna heter, sån expert är jag inte så vad visste vad det var jag fotograferade. Orkidéerna som jag var på jakt efter hittade jag i mängder, och tog för givet att det var Adam och Eva för jag vet att den är vanlig. Men där hade jag fel, det var St Pers nycklar, visade det sig.

[nggallery id=11 descr]

Nu är jag dimmig i blicken, pratar oavbrutet (men har ingen att prata med, A cyklade iväg för att se FF:s hemmamatch) och har nu bestämt mig för att jag ska ut och fotografera blomsterprakten på gården. I makroläge. Det blir säkert skitbra. Johohooorå. Ni ska få se resultatet. Promise.

Förresten. Grillningen påminde mig om att vi ska bjuda H&U på middag, och varför inte grillad sådan, vid tillfälle. De ska nämligen mutas. Jag har onda avsikter.