Nu kom det äntligen ett sms! Monster blev tvåa i bhkl med cert! Slagen endast av Boom. Han vann alltså den stora öppenklassen!
Det är bara 4 dagar sen han fyllde två år. I Borås frågade Tina om han hade sitt SBK-cert, ”näe, men det tar han på rasspecialen” svarade jag. Kaxigt och på skämt, han är ju anmäld till Öland nästa helg också, och där hade chansen varit lite rimligare. Men så gjorde han det! Det var nog kanske möjligen inte en tillfällighet att domaren i Borås gillade honom, han är nog jäkligt bra!
Ryktet har spridit sig, så det är ju inte mycket till nyhet längre, men nu är det bevisat, det jag redan visste: Monster är den finaste hunden i världen! (Eller åtminstone den finaste hunden i Borås. Av den rasen. Den dagen. Och enligt just den domaren.) Men ärligt talat, även om jag visste att han är finast, så visste jag också att min bedömning av saken är tämligen partisk, och inte särskilt saklig. Mina förhoppningar låg på nivån ”det kan bli ett cert om det går riktigt, riktigt bra”, och med det skulle jag ha varit skitnöjd. Men bästa hane, och sedan BIR, det hade jag verkligen inte väntat mig! Och det var nog lite av en skrällvinst, konkurrensen var inte dålig!
Sen blev det inte mer än så i finalen, men det är inte lätt att hävda sig i gruppen, och då var han rejält trött i värmen efter att dessutom ha varit med i Door Keepers avels- och uppfödargrupper (som blev placerade 3:a resp 2:a om jag minns rätt). Men ändå. Min hund var med i finalen! Bara en sån sak!
Bäst I Rasen!
BIR och BIM - Monster och Miranda
I väntan på finalen. Visst är han väl finast?
Nu är vi hemma igen. Med ”fel” hundar. Våra pojkar är kvar hos Sandra, i utbyte har vi Dizzy och Stella-Mella med oss. Det är på sätt och vis lugnare, men ändå inte. Det är iaf annorlunda.
Jag har en massa fler bilder, bl a från dagens bad- och tårtkalas, men jag glömde en väldigt viktig grej hos Sandra: Datorsladden. Och nu har jag redan förbrukat halva batteritiden.
Och hörni: TACK för alla gratulationer! Och tack Sandra för att du är så duktig att visa monstret (jag har fött upp en bra handler, som någon sa…)
Jag har i många, många år alltid jobbat på Växjö-utställningen, den som alltid går första helgen i november. Långt innan den var i Växjö för den delen, redan på Elmia-tiden. Jag har därför inte skaffat mig någon relation till det här Halloween-firandet, för det började nog växa till sig i Sverige under den tiden. Jag har inte ens haft någon koll på att det är röd dag på lördagen, men lever liksom isolerad i en annan värld därinne under ett par hektiska dagar…
Men nu har jag alltså istället varit i Växjö som utställare, för allra första gången. Med en monsterhund. På en halloween-utställning. Ja, ni fattar väl? Det kan inte gärna bli annat än bra, eller hur? Fast jag gjorde inte den kopplingen förrän efteråt, det ska erkännas. Först var jag bara så himla glad över att Månsen kunde gå ett varv med mig runt i lokalen för att känna lite på miljön, i slakt koppel och tyst! Sen blev jag ännu gladare över att se hans uppförande i ringen ihop med Sandra, alla som såg honom på Malmö Valp för ganska precis ett år sedan skulle knappast känna igen honom nu. Även domarens hantering gick hur fint som helst, man skulle rent av kunna tro att vi övat på det…. Och sen fick han en etta (nåja, det får jag väl erkänna att hade han inte fått det hade jag nog blivit aningen… förvånad), och så blev han placerad först i unghundsklassen och först såg jag inte om det var ett HP eller ett CK han fick men det var ju ett CK och då höll jag på att få en nervkollaps… och sen var det bara han och juniorkusinen Nemo mot championhanen i bhkl och min lille skrutt blev tvåa och fick cert och R-CACIB och det är bara inte riktigt klokt!
Men allra gladast är jag nog ändå över att han börjar komma till sans, och visar tydliga tecken på att det nog kommer att bli folk av honom också så småningom. Fast det gör ju inte precis ont att han är snygg också. Nu hoppas jag bara att jag kan förvalta den kapacitet som jag är övertygad om att han har som brukshund också. Där hänger det ju betydligt mycket mer på mig…
Tack till Tina och Johan för förtroendet jag fått att ta hand om denne vackre vilde till aussie, och tack till Linda och Jojje som fraktade Sandra till Växjö, annars hade det kanske inte alls gått så här bra!
Och så grattis till alla andra som fick fina framgångar, ingen nämnd och ingen glömd, och tack alla för gratulationer vi fått medan mitt huvud blev återställt!
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
Men nu har jag alltså istället varit i Växjö som utställare, för allra första gången. Med en monsterhund. På en halloween-utställning. Ja, ni fattar väl? Det kan inte gärna bli annat än bra, eller hur? Fast jag gjorde inte den kopplingen förrän efteråt, det ska erkännas. Först var jag bara så himla glad över att Månsen kunde gå ett varv med mig runt i lokalen för att känna lite på miljön, i slakt koppel och tyst! Sen blev jag ännu gladare över att se hans uppförande i ringen ihop med Sandra, alla som såg honom på Malmö Valp för ganska precis ett år sedan skulle knappast känna igen honom nu. Även domarens hantering gick hur fint som helst, man skulle rent av kunna tro att vi övat på det…. Och sen fick han en etta (nåja, det får jag väl erkänna att hade han inte fått det hade jag nog blivit aningen… förvånad), och så blev han placerad först i unghundsklassen och först såg jag inte om det var ett HP eller ett CK han fick men det var ju ett CK och då höll jag på att få en nervkollaps… och sen var det bara han och juniorkusinen Nemo mot championhanen i bhkl och min lille skrutt blev tvåa och fick cert och R-CACIB och det är bara inte riktigt klokt!