lenas egna

A har lagat dubbelpunkan på min cykel! Så vi har premiärcyklat idag, Månsen och jag. Ingen särskilt lång runda, dryga 3 km bara, mest beroende på att cykelvägarna fortfarande inte är sopade, allt grus är både slirigt och dessutom så vasst att det faktiskt är en punkteringsrisk. Och så var det kallare än jag trodde, det är stor skillnad på att gå och cykla, och mössa och vantar hade verkligen inte varit i vägen.

Monster var i alla fall jätteduktig. Första sträckan hade vi visserligen lite diskussioner om gångart och tempo, men sedan sprang han så lätt och fint i höjd med bakhjulet att jag ett par gånger fick lov att titta ner för att kolla om han fortfarande var med mig. Det hade ju verkat dumt om jag cyklade omkring med ett tomt koppel i näven. Och inte ett enda tjyvstopp gjorde han, det har vi haft lite problem med tidigare. Fast när jag tänker efter så är det nog Carrey som är värst på den punkten.

Nu ska jag kolla Eniro efter alternativa vägar. Jag är ganska trött på mina invanda rundor.

Hundlivet i familjen har fått en (tillfällig?) uppryckning. Monster fick ett lydnadspass igår kväll, en cykeltur i morse, Carrey har nyss fått sin cykeltur och Monster ska få ytterligare ett lydnadspass nu. Och eftersom vi fått ett alldeles strålande sensommarväder som tydligen ska hålla i sig några dagar är en skogsutflykt planerad till imorgon, då ska båda två få spåra, det var evigheter sedan sist.

Huvudsyftet med skogsutflykten är dock kantarelletning. Något som kan verka lite befängt eftersom vi fortfarande har flera liter kvar i frysen av förra årets skörd. Det är ändå roligt att plocka, men om vi hittar mycket och grips av den stora plockningsfrossan, ska vi försöka komma ihåg att det inte är fullt lika roligt att rensa…