lenas egna

Nån gång inom en snar framtid ska jag nog börja blogga igen. När utställningen är över nästa vecka t ex. Då kommer jag nog att få tid över att tänka andra tankar än de som rör utställningsadministration igen.

Idag fyller jag år. Något som jag faktiskt på fullt allvar hade glömt bort. Jag tänkte på det häromdan, men sen föll det bort igen. Ja, jag har ju huvvet fullt med annat, som sagt. När A väckte mig imorse, och han sa något som inte var den vanliga frasen han brukar väcka mig med, så förstod jag först inte alls vad han sa. Han upprepade ”hardenäran”. Då hörde jag visserligen, men fattade inte. Faktiskt inte förrän han talade om för mig att jag fyller år idag, gick det in. Sedan åkte han och jobbade, och jag fortsatte med utställningsjobbet vid datorn. Så började det trilla in gratulationer på FB, och jag fick tänka till igen innan jag fattade. FB är bra på just att påminna om när ens vänner fyller år så man kan gratulera (och man får också ovanligt många gratulationer på det viset), men det borde faktiskt påminna om att man själv fyller år också.

Födelsedagen tillbringar jag med (förutom ett avbrott nyss när A kom hem med blommor, tårta och ett presentkort på Stadium, nya skor stod högst på önskelistan) just det: utställningsadministration. Just nu har jag bara några små saker till som måste fixas just idag, sedan blir det sådana roligheter som kloklippning och dammsugning. Efter två (eller är det rent av tre?) dagars dammsugningspaus, handlar det inte längre om dammråttor och hundhårshögar, vi vadar i hundhår upp till knäna. Pojkarna fäller inte nu, det är Dizzy som står för 99%. Nog för att två aussiepojkar kan släppa ifrån sig hår, men det är ingenting mot vad en aussiefröken kan göra… Ikväll är det kurs, och lagom till dess ska visst regnet börja här också. Mycket ihållande och rikligt är det utlovat.

Jaja. Grattis på mig då. Vi hörs en annan dag. Efter utställningen.

Och då menar jag inte dagen igår, som var en födelsedag helt i min smak. Dvs ungefär som en vanlig dag, fast med tårta. Visserligen bestod tårtan i det här fallet av varsin bakelse, men det var den bästa Budapest jag ätit på mycket länge. Lite otippat är det därmed ICA Maxi som nu leder mitt Budapest-test i Kalmar. Fast jag har nog rätt många ställen kvar att testa.

Nej, det var dagen idag som blev av det sämre slaget. Jag vaknade med huvudvärk som inte kändes ett dugg bättre efter ett par koppar kaffe, och eftersom det bara fanns två magnecyl i huset ville jag inte chansa med det utan tog till de tyngre drogerna med en gång. Och det finns ju en anledning till att jag oftast försöker undvika min migränmedicin så länge som möjligt, för sen skulle jag bara ”ligga och blunda” lite, medan tabletten gjorde sitt jobb.

Klockan var halv tre när jag slog upp ögonen igen, yr och förvirrad och visste inte riktigt om det var dag eller natt, tom i magen och med grav koffein- och nikotinbrist. Hundarna hade inte varit ute sedan före sex någon gång, men jag var tvungen att sätta på kaffe och hälla i mig först. Det verkade dock inte gå någon nöd på dogsen, de låg i hallen och sov och inte ens när jag började röra på mig blev det någon vidare fart på dem. Det ösregnade ute, vilket nog var en bidragande orsak, de blir alltid slöare av regnväder.

Jag tyckte i alla fall att de var värda en rejäl promenad vid det laget, men funderade över hur jag skulle göra. Om jag tog båda samtidigt misstänkte jag att jag i mitt fortfarande lite yra och avtrubbade tillstånd nog skulle ge upp efter en ganska kort sträcka, men om jag tog dem en i taget och gick långt, skulle ju hund nr 2 få vänta extremt länge. Så lösningen blev att jag först tog u Monster på en kort rastningsrunda, sedan bytte till Carrey och gick en lång runda, och så bytte jag till Monster igen som också fick en lång runda. Alltsammans i ösregn.

Ja, sen var ju den dan över. Jag hatar den sortens dagar som bokstavligt talat bara försvinner till ingen nytta alls.

Det är en konstig känlsa när yngsta barnet plötsligt fyller 25. Plötsligt, för det var ju alldeles nyss han fyllde tre och vi packade ner alla napparna ihop med övriga bebissaker i lådan som skulle till första kusinen som snart skulle födas. Och det var alldeles nyss han fyllde fem och bara önskade sig en traktor med dubbelmontage, om ni visste vad vi jagade efter det! Vi hittade traktorer av alla riktiga märken och alla tänkbara redskap och lantbruksmaskiner, men ingen traktor med dubbelmontage. Tiden när han var i yngre tonåren känns däremot väldigt avlägsen, den har vi båda lagt långt bakom oss.

Nu blir han alltså 25. Vi har fått skriftlig inbjudan till kalaset ikväll, och på dagens schema står bl a införskaffandet av present. Han önskar sig äggkoppar…