Det kom ett sms från Sandra redan tidigt i morse. “Idag är nog dagen D!” (Jag skulle förstås kalla det dagen V. V som i valpar.) Ett telefonsamtal senare var vi ganska överens om att det Sandra såg som eventuella tecken på förestående valpning, lika gärna, och kanske troligare, kunde tolkas som det-är-jobbigt-att-vara-så-himla-högdräktig-symptom.

Så dagen D var kanske det rätta uttrycket ändå. D som i Dräktig.

Själv tycker jag att jag varit väldigt oföretagsam idag. Men när jag tänker rätt på saken är det inte så farligt med det. Jag har skrivit ett par “besvärliga” mail, såna där som man drar sig för litegrann (och när jag gjrode det kom jag på att jag har ett annat, inte alls besvärligt mail som jag glömt besvara, det ska jag göra efter lunchen som är sen idag), jag har förhandlat fram ett pris på ett jobb (och kanske fegade jag lite för mycket där, men det kanske lönar sig i längden att jag gjorde det), och jag har tagit mig tid att sitta och ta reda på en massa saker som jag måste ta reda på förr eller senare. Det har faktiskt varit idel måstesaker, och det är väl ganska duktigt?

Men i eftermiddag ska det bli mera kreativa sysslor.