lenas egna

Därför att det blir godast så. Och bilder för att jag ville visa att jag faktiskt (om jag får säga det själv, och det får jag) emellanåt kan ta bilder som blir bra också. Utan blixt. Det är lättare när motiven är stilla. Och mina semlor var väldigt stilla.

Ullis lärde mig en annan sak också: ”I svartvitt funkar det mesta”. Det hade jag aldrig tänkt på förut, jag har lekt med svartvitt ibland i mera… ”konstnärligt” syfte, men det visade sig ju att den mest hopplösa, underexponerade bilden går att rädda om man kastar bort färgen. Åtminstone såpass att man ser vad det föreställer, det krävs mer experimenterande tror jag. Är det t ex bättre att öka ljus/kontrast innan man tar bort färgen, eller efter?

Men nu har jag verkligen inte tid med sånt här längre.

Det finns ju dom som lärt sig väldigt mycket om fotografering också, och dessutom troligen har en stor medfödd talang.

Stora bilder. I dubbel bemärkelse. Eller tredubbel.

Men jag kom just att tänka på en sak. En grundförutsättning för att ta bilder som dessa, är ju att man har tillfälle. Det hjälper inte om man så är den största nu levande fotografen, eller om man har den värsta värstingkameran som finns. Man kan ändå inte ta bilder som dessa om man inte är där. Man måste ha tillfället. Och det har ju…. äsch, det var inget.

1. Jag har lärt mig (åtminstone tillfälligt) att göra avkall på min perfektionssträvan.
2. Jag har lärt mig (fast det är förstås Ullis som lärt mig) hur man använder ISO-tal och slutarvärde.
3. Och så har jag på egen hand lärt mig hitta lite bättre i Gimp så jag kan göra efterkorrigeringar.

Bilderna är tagna på kvällen utan blixt, med bara vanlig takbelysning. Trodde jag aaaldrig att jag skulle kunna åstadkomma!

Matlagning.

Carrey är lika duktig som en spaniel på att se bedrövad ut.

En bild bara sådär. Utan annat syfte än att jag ska öva mig på att sänka kraven på mig själv när det gäller fotografering. Jag är ingen expert, antagligen finns det ingen som förväntar sig proffsbilder. Det kan bli kul bilder ändå.

Men det är min prestationsångest på det området som är största orsaken till att det oftast är glest med bilder här. Också dumt. Det finns annat jag är både bra och expert på. Ju.

Sandra krävde bilder. Så jag tömde väl kameran då, för att se vad som fanns. Förutom en hög bilder som hon lämnat kvar, fanns några från den lätt febriga skogsutflykten i söndags. Den gången då jag mest satt på en stubbe och experimenterade med kameran. Så många (egentligen inga) användbara bilder på hundarna fanns inte. Dom sprang för fort, och jag var som sagt inte helt på alerten.

Det finns fanns gott om vildsvin i skogen där vi var. Innan Monsterhunden gjort sitt.

Jag tog en bild på mossan där jag satt. Mest för att det var så snygga färger. Här är bilden obeskuren men ordentligt nedkrympt.
Sen granskade jag bilden okrympt från hörn till hörn, för att försöka se var skärpan låg. Ungefär som en CSI-agent upptäckte jag då saker i bilden, som jag inte såg när jag satt där.Först dom här små ”strutarna” mitt i bilden. Nån sorts lav, antar jag.

Och här, längst ner i bildkanten och utanför skärpan, satt denne lille parvel. Han måste ha befunnit sig högst någon dm från min fot, men undgick upptäckt då.

Här är faktiskt en bild som jag känner mig nöjd med. Som för en gångs skull fick skärpan på rätt ställe. Förmodligen kunde ljus och färger ha varit bättre, men man kan ju inte lyckas med allt på en gång heller. Den visar iaf att kameran kan, bara jag lär mig!

Nu undrar jag bara en sak: Kan man inte i ett program som Gimp få fram all den där informationen om bilden som jag vet finns? För learning by doing blir en ganska värdelös metod om jag inte kan se vad jag har haft för inställningar på den här bilden (i motsats till alla de som är snarlika men inte alls bra).  I kameran kan jag ju se informationen, men där är bilderna redan raderade.

Jag orkar faktiskt inte skriva nåt mer nu. Efter att ha gått igenom bilderna från dagen, valt ut och redigerat de som skulle användas, knåpat ihop ett album mycket ambitiöst med berättande bildtexter och allt, så visar det sig att albumpluginen som jag tidigare lovprisat för sin enkelhet men ändå snygga presentation var lite väl enkelt… Det finns begränsningar i funktionaliteten som jag inte tidigare märkt, men som jag inte vill vara med om. Så nu är jag lite irriterad.

Nå. Ni kan iaf se lite bilder från dagen i albumet, och där finns ju även bildtexter att läsa. Det som inte blev avklippt vill säga… *morr*

…och för det mesta kommer han faktiskt. Fort.

Snyggingen.

(Om man inte har något särskilt att säga, men en bild att visa, kan man fotoblogga. En post, en bild. Ännu en smidig och bra funktion.)