tänka sig ändå
Postat i oviktigheter 4 kommentarerAtt jag tog steget och ringde doktorn. De som känner mig vet att detta är ett synnerligen drastiskt steg. Och det gällde varken depression eller bihålor, utan kärringsymptomen. Det har blivit värre och värre, svettningarna är en sak, det är obehagligt och jobbigt, men det hade jag kanske kunnat stå ut med, men sömnlösheten är värre. Jag la ihop två och två också, och kom på (tadaaa!) att om jag inte får sova riktigt så är det inte så konstigt att jag inte mår bra varken till kropp eller själ.
Ringde doktorn gjorde jag förstås inte. Jag ringde vårdcentralen. Som numera tydligen heter hälsocentral. Där ville dom inte veta av mig, utan hänvisade till lasarettets gynmottagning. Som inte heller ville veta av mig, utan hänvisade mig vidare till en privat gynmottagning. Där fick jag av en synnerligen vänlig sköterska en tid redan i morgon.
Jag hade ju räknat med att få träffa en allmänläkare och därmed kunnat ta upp frågan om någon lämplig bihålemedicin samtidigt, det känns lite konstigt att göra det med en gynekolog, så jag tror jag avstår. Bihålorna får klara sig själva ett tag till.