lenas egna

Lördagsnöje 1: Handbollsmatchen. Ja, första halvlek var ett riktigt nöje, Sveriges nivå var som på Bengan-boys-tiden, spelarna flög fram, allt gick i mål, försvaret fungerade och åkte det ändå igenom något skott från polackerna stod målvakten där som en vägg. 20-9 i halvtid. Nästan så jag tänkte strunta i att se andra halvlek och åka in till stan och veckohandla som jag varit på väg att göra hela dan. Men jag stannade i soffan. Andra halvlek blev ett nöje av mera tvivelaktigt slag. Bedrövligt. Vi pratar inte mer om det.

Lördagsnöje 2: Veckohandla. Eftersom jag för en gångs skull åstadkommit en veckomatsedel och skrivit en ordentlig lista (som jag dessutom kommit ihåg att ta med mig) så var det om inte ett nöje, så åtminstone ganska okej att ta itu med detta. Trots den något udda tidpunkten. Den något udda tidpunkten, efter 18 en lördagkväll var förresten ur folktäthetssynpunkt ganska utmärkt. Men att sedan köra hem… Snöyra som hette duga, vilket gav en sikt som begränsade sig till ca 15 meter framåt och dessutom slasksträngar på vägen som orsakade vattenplaning trots krypfart. När jag svängt av från E22:an för den sista halvmilen var det inte slask som gällde, där var vägen vit och hal istället. Och lika mycket snöyra. Den bilfärden var långt ifrån ett nöje.

Lördagsnöje 3: Det sägs ju att omväxling förnöjer, och det var många år sen jag hade urinvägsinfektion sist. Så det var ju en omväxling till alla bihålediton. Likförbaskat känns underhållningsvärdet ganska begränsat. Och eftersom symptomen inte visade sig före veckohandlingsfärden, fanns inga huskursingredienser på min inköpslista.

Därmed önskar jag er en god natt och en fortsatt trevlig helg.

Precis när man trodde att våren var på ingång, när de första tecknen började bli tydliga, då kom vintern. Med besked. Det snöade nästan hela dagen igår, hela natten, och större delen av idag. Ganska blöt och tung snö, men det har ändå blivit 15-20 cm. Och då inser jag att vintern fram till idag har varit mycket lindrig, eftersom jag inte tidigare reflekterat över att jag inte äger några som helst skodon med skaft. Inte ens ett par gummistövlar har jag.

Ändå offrade jag mig på promenaden idag och gick genom det (givetvis) oplogade koloniområdet, så hundarna fick springa lösa i snön. Det var uppskattat. Särskilt av Carrey. Monster tycker förstås också om att rusa omkring i lössnö, men det han gillar allra bäst är de packade, hopplogade snödrivorna. Där slänger han sig omkull, pressar ner huvudet mellan snöklumparna, och framför allt kanar omkring på ryggen. Jag vet inte riktigt hur han bär sig åt för att förflytta sig på rygg i den hastigheten, men han gör det…

Nu ikväll har det frusit på, och så har ytterligare lite snö kommit ovanpå det frusna. Det är så nedrans halt så jag vågade inte gå med båda hundarna för kvällskissningen. Jag vågar knappt gå med en.