lenas egna

Jag kom minst sagt av mig i allt jag skulle göra i eftermiddags, när jag fick veta att Caddy var dålig. Ont i magen och tårar i ögonen, väntan på att Sandra skulle ringa upp när hon visste mer, och beskedet när det kom var inte så lugnande som jag hoppats. Lille Caddy-gubben, mitt första ”barnbarn”. Jag håller tummarna för att tillfrisknandet efter operationen går fort och bra, och att provsvaren när de kommer är så bra de bara kan.

Imorgon är det dags för utställningsresa igen. Den här gången till Nynäshamn. Eftersom jag är bojkottad får jag väl ge mig iväg på långresor:) Nädå, så farligt är det inte med den där bojkotten. Visserligen verkar den pågå, men det är en ganska isolerad bojkott, så att säga. Det här långväga uppdraget har jag bjudit in mig själv till, bara för att få en ursäkt att hälsa på Carin. Och på köpet lära mig lite om hoffar, det är visst 60 anmälda, på utställningarna härikring brukar det komma max tre och dessutom av tämligen tveksam kvalitet.

Vi drar mitt på dagen imorgon, både A och hundarna ska med, och kommer inte hem förrän söndag. Ifall ni undrar.