Jag började om med Sandras tema sen igår kväll, och höll på så länge jag orkade hålla ögonen öppna. Förmodligen lite efter det också, att döma av alla fel jag fick rätta till idag. Jag hade ju tänkt ha det klart så det skulle finnas på plats på morgonen, men det sprack lite. Tur att det är kul att bygga tema i alla fall. Faktiskt himla kul. Så kul att jag nu blev sugen på att bygga ett åt mig också… Igen. Jag är visserligen himla nöjd med det jag har, men ändå. Det är roligare om man gjort det själv.
Jag ska inte göra något nytt tema. Inte nu. Nej. Men jag har lite lösa idéer hängande, och om jag inte testar lite så kommer jag kanske att glömma bort dom? Och jag vet ju inte ens om det är särskilt goda idéer om jag inte testar, eller hur?
Hur många av oss är det egentligen som verkligen tar tag i våra idéer och gör något av dom? Oftast är det för stort, för omständigt, för svårt, man har inte tid, inte kunskap, inte pengar. Dessutom har vi jantelagen: Nämen min idé är nog för galen, inte kan väl jag… hur ska jag kunna… osv.
Men nu, just i detta nu, finns det två killar som förverkligar en av sina idéer. Som egentligen är som ett kinderägg. För det första att bygga en färdig webbtjänst – från idé till färdig tjänst – på 24 timmar. För det andra är själva tjänsten dom bygger en idé som dom förverkligar. Och för det tredje är det just det tjänsten handlar om: som en mötesplats för idéer och kompetens ska den kunna hjälpa till att få andra idéer förverkligade!
Jaja, jag rör till det som vanligt. Men här får man fortlöpande rapporter från 24-timmarsprojektet. Och här kan man se själva tjänsten växa fram.
Jag har en invänding bara. Visserligen är kanske min syn lite ålderssvag, men visst ser samtliga på bilden som dyker upp efter en stund på skapatillsammans.se väääldigt unga ut? Nog finns det väl människor över både förti och femti och sexti (och förmodligen mer ändå) som har antingen idéer eller kompetens?