Vår router har inte fungerat sådär jättebra nånsin. Ibland har den gått snällt en hel vecka i sträck, ibland har den krävt några omstarter per dag. Men jag har liksom vant mig. Det mest irriterande har varit att den tenderat att blockera vissa protokoll, särskilt ftp vid stora filöverföringar. Eftersom jag ganska ofta sysslar med just det, så blir det kännbart. På senare tid har den allt oftare också tyckt att två datorer i hushållet är väldigt onödigt, och bara släppt ut en i taget på internätet. Inte kul det heller, men A:s tid vid datorn är ju ganska begränsad, så jag har tålmodigt funnit mig i det också.

Men så har den ännu mer börjat blockera protokoll, jag har sällan eller aldrig kunnat både surfa, maila och ftp:a samtidigt. En sak i taget. Om jag har tur är det just den saken jag behöver just då. Eftersom den här försämringen har kommit smygande så tog det rätt länge innan jag (ja, jag är tålmodig sa jag ju. Eller kanske bara trög) reagerade. Samtidigt har jag alltmer tappat lust och inspiration för allt datorrelaterat. Haft riktig motvilja mot att slå på datorn, och tänkt att det är ju lite underligt, det symptomet brukar uppträda under mitt höst-vinter-sjunk. Och nu mår jag ju bra!?

Men så blev det äntligen klart med bytet av internetleverantör. (Vilket är en historia i sig. Vi hade inget att klaga på hos den förra, men så fick vi ett erbjudande som egentligen var felaktigt, men väldigt bra för vår del eftersom kostnaden skulle bli halverad och en nytt modem/router ingick. Det tog dock några månader, leverantören ville inte kännas vid detta avtal eftersom det var felaktigt, men vi hade ju påskrivna papper och till slut fick vi som vi ville.) Idag har jag installerat och konfigurerat och det ser ut att fungera snällt på båda datorerna. Samtidigt. Och det slog mig att det är ju fasen inte konstigt att jag tappat lust och inspiration när inget fungerar!

Nej, det funkar fortfarande inte. Några av grannarna i huset har inte sina nätverk skyddade, och en av dessa har uppenbarligen en annan internetleverantör, så där snyltar jag just nu. Men jag har bara en enda grön plupp i signalstyrka, så det är glappt som tusan, och inte särskilt tillförlitligt.

Jaha, vad ska jag göra nu då? Mera kaffe?

Kanske har bredbandet gått och blivit ett halvband? Vilketsom, så ställer det just nu till problem för mig. Givetvis är det dom för tillfället viktiga ställena jag inte kommer åt.

Hoaxen det handlar om nu härstammar från 2003, och har tydligen vaknat upp från de döda. På symantec.se kan man läsa följande:

VIKTIGT!
KOPIERA DETTA SÅ ALLA FÅR VETA!
Om du får ett mail från Powerpoint presentation ”Welcome to the matrix Pps.” så ska du ABSOLUT INTE öppna det! Det visas en bild I ca 10 sek och sen kommer en text ”You´re hard Drive is over” och sen är allt för sent!
Alla adresser,allt sparat har Suddats ut. Det är ett helt nytt virus som är programmerat av en franskpirat, som kallar sig Nwin2. Sänd detta till ALLA dina kontakter =========================================
Please ignore any messages regarding this hoax and do not pass on messages. Passing on messages about the hoax only serves to further propagate it.

…har Carrey kommit på att det är rätt kul med en lillebror. Från att första veckan inte ha velat vara i samma rum helst, och bara morrat så fort han kommit för nära, har han tolererat mer och mer, och igår kom de första tveksamma lekinviterna. Det var dock tydligen något som han genast ångrade då. Men idag har dom busat som sjutton, och Carrey bjussar på sig själv. Därmed blir också uppfostringsmetoderna hårdare, för nu måste han verkligen ta i så Monster tjuter när han går över gränsen om det ska respekteras.

En annan sak med att Carrey nu accepterat Monster, är att han vaktar honom. Inte bara mot katten, även mot människor vi möter utomhus. På egen hand är Carrey rätt ointresserad av folk han inte känner, så länge dom inte pratar med honom vill säga, men när Monster är med måste han tydligen skälla på alla. Några hundmöten har vi inte råkat ut för än, men jag antar att det är samma sak, om inte värre. Det här är förstås något jag måste kväva i sin linda, men jag vet inte riktigt hur. Tips mottages tacksamt!

(Tillägg: Jag går oftast ut med dom var för sig, men en gång om dagen eller så tar jag med bägge.)

Hemma igen, aptrötta på söndag kväll gjordes ett tredje konstaterande: det var inte lönt att försöka starta om routern, den var helt död. Måndag och tisdag gjorde jag en rad fruktlösa försök att koppla förbi routern och dra nätverkskabeln direkt till antingen min eller Anders dator. Jag kollade alla inställningar en miljon gånger, men möttes hela tiden av det käcka beskedet att ”a network cable is unplugged” på min dator och samma sak fast på svenska på Anders.

Idag var det dags att ringa supporten hos vår internetleverantör. Telefonnumret som fanns på papperet med alla inställningar ledde till telefonsvararen hos ”Kaj och Rut”. Jag var övertygad om att jag slagit fel nummer och försökte två gånger till med samma resultat. Så fick jag ringa A och be honom kolla på IP-bolagets (fast det heter numera Jacket) hemsida efter ett bättre nummer. Han ringde tillbaka men just då hade Monster bestämt sig för att det var dags att reta gallfeber på katten för fjortonde gången idag, och det var ett fasligt liv. Så det blev fel på en siffra eller två…

När Monster så småningom lugnat ner sig så det var lönt att försöka sig på ett telefonsamtal igen, gjorde jag ett nytt försök. ”Personen du söker är på sammanträde och återkommer imorgon, för att komma till växeln tryck 2.” Jag tryckte 2.
”Växeln”.
”Hej, jag skulle vilja prata med någon på supporten som kan hjälpa mig”.
Tveksamt och undrande: ”När du säger supporten, hur menar du då?”
”Ja, är det inte IP-bolaget eller Jacket?”
Dämpat fnittrande: ”Nej, du har hamnat hos försvarsmakten.  Du har ringt till chefen för flygplatsenheten i Ronneby.”

Eftersom jag inte trodde att chefen för flygplatsenheten skulle kunna hjälpa mig, och han var ju för övrigt på möte, fick jag ringa Anders igen. Och sen blev det rätt. Och jag fick hjälp. Supportkillen trodde att om det varit en så kraftig strömspik att routern blivit utslagen, så var det risk att nätverkskabeln också var skadad, hade jag någon annan att prova med?

Det hade jag. En kort en. Ca en och en halv meter. Och eftersom bredbandsuttaget sitter så lämpligt placerad bakom sängen(!) så sitter jag inte så bekvämt just nu. På sängkanten med min bärbara på Monsters bur. Dessutom, när jag bar in min dator hit tappade jag musen i golvet, så den gick också sönder, och jag får nervösa sammanbrott av den hemska styrplattan. Men det är ju värdsliga saker. Vi är iaf uppkopplade igen.

Jag återkommer ikväll när A kommit hem med en ny och lång nätverkskabel. Om Monster håller sig lugn i några minuter vill säga. Han är en jäkel på att reta katten. Och det märkliga har inträffat, att Carrey, som mest tycker att lillebror är skitjobbig och inte vill befatta sig med honom, börjar försvara honom mot katten när han blivit tillräckligt arg och bara sitter och morrar och fräser. Hund- och kattbalansen här hemma har rubbats, kan man säga.

Först tog jag alltså lite frivillig internetvila. Ibland är det rätt skönt, och jag kände dessutom att jag levt så väldigt intensivt med aussieklubbsidan en rätt lång period att det antagligen var nyttigt att liksom ta några steg bakåt och ge det lite eftertanke innan jag jobbade vidare med den. Efter ett par dagar tyckte jag att internetvilan räckte. Min dator var av annan åsikt. Den hade synpunkter på att det inte fanns någon nätverkskabel ansluten, vilket den visserligen hade rätt i, men det trådlösa nätverkskortet som ersätter denna nätverkskabel och gjort så väldigt länge dög visst inte plötsligt. Så småningom kom vi dock överens om att det visst dög. Det tog nån dag till att nå denna överenskommelse. Sen var jag online igen. Därmed inte sagt att jag kunde ta hem mail. Ibland gick det, ibland inte. Och när det gick, så var det märkligt få mail.

Idag lossnade proppen. Nånting mellan 250-300 mail började laddas hem. Jag satt och såg  på när dom filtrerades in i sina olika mappar och allt verkade helt normalt. Ack vad jag bedrog mig. Om ni tänker er att man delar upp varje mail i rubrik, avsändare och innehåll, häller alla delar i en tombola och sen sätter ihop nya mail av dessa lösa rubrikrader, avsändare och innehåll, för att därefter sortera alltihop lite slumpmässigt i vilka mappar som helst, så har ni resultatet. Nästan. För många, väldigt många mail blev helt utan både innehåll och avsändare och fick nöja sig med rubriken. Så var t ex fallet med ett mail som var ett svar på en jobbansökan. Man kan bli upprörd för mindre…

Mellan allt datorstrul har jag tillbringat rätt mycket tid utomhus. Det är min årstid nu. Grönt grönt grönt, sooool och ljumma vindar. Me like. Carrey får finna sig i att bli motionerad i värme, och det verkar han ta ganska bra. För motion behövs. Konditionen behöver nog förbättras (vi har fuskat ganska ordentligt med långpromenaderna på sista tiden) om han ska klara långa intensiva lägerdagar, dessutom måste jag erkänna att det möjligen kan finnas en liten aning onödigt hull… På både hunden och matten (jag räknar dock inte med att hinna åtgärda det som sitter på matten på samma tid). Vi tar duktiga långpromenader, spårar och cyklar. Fast cyklingen får ske på kvällen, nån måtta får det vara pådjurplågeriet.

För er som inte redan vet, kolla här får ni se nåt spännande. (Klicka på länken Planerade valpar.)

Det andra skälet till att det inte blev varken skogs- eller annan träning igår var att det inte blev tid till det. Jo, jag hade kanske kunnat klämma in en stund på morgonen föralldel. Om jag ansträngt mig. Det gjorde jag inte.

Istället var vi först och fikade hos J och lillaT. LillaT är snart tre år. Väldigt mycket snart tre år, med hela treåringsregistret av olika metoder att få sin vilja igenom. Och hela treåringsregistret med humörväxlingar, allt från solsken till åska.

Senare var tanken att projektet jag pysslat med under veckan skulle sjösättas, men först skulle U&K få lite undervisning i hur systemet fungerar, så att dom ska kunna sköta sin hemsida själva sen. Eftersom dom ville bjuda på middag också (och det säger man ju inte nej till) åkte vi hem till dom. Extremt påpassligt *not* slutade deras internetförbindelse att fungera precis innan vi kom. Med gemensamma krafter lyckades vi (mest U) att få igång den korta stunder, så dom hann iaf se glimtar av det hela. Men att få ut något innehåll, texter och bilder, var liksom kört. Det blev några timmars trevlig samvaro och en synnerligen god middag, och det är inte fy skam, men själva syftet med besöket blev det inte mycket av.

(Bara för att bevisa tesen om att när det börjar jäklas så fortsätter det i samma spår: Hemma senare på kvällen skulle jag flytta hela sajten från den testinstallation jag gjort till rätt ställe på domänen. Jag hade exakt samma filer, exakt samma inställningar men ingenting fungerade! Klockan var halv två innan jag fick ordning på allting och kunde gå och lägga mig… Och nej, det var inte så enkelt som felaktiga sökvägar.)

Carrey fick följa med till U&K. Carrey äääälskar ju tjejer, men ser alla som sexobjekt om dom inte säger ifrån mycket tydligt och handgripligt, och när det är tikar som inte är tillräckligt skarpa med det ger han liksom aldrig upp. Och jag var ärligt talat lite osäker på hur pass tydliga lagottofröknarna skulle vara. Men det var inga problem, Gianna visade ett demonstrativt ointresse för Carrey och la sig under bordet och sov. Chiara däremot fräste och tuggade i luften så Don Juan blev riktigt snopen… Och när han fått det klart för sig skötte han sig jättefint hela dagen, våran lillpojk.

Alltså har jag i möjligaste mån hållt mig ifrån datorn. Jag gör det jag måste, så lite det bara går, typ. Men sen har jag avvikit. Jag har inte haft nån lust att blogga, inte maila, inte ens att läsa andras bloggar.

Men nu tror jag att jag börjar hitta lusten igen. Jag har påbörjat operation ikappläsning hos favoriterna. Jag trotsar tangenterna och skriver. Inte så mycket än, men det kanske är lika bra det. Framför allt, jag har fått tillbaka experimentlusten, det finns en massa saker jag måste prova och fixa med. Det känns bra. Kanske jag rentav kan ta itu med ett och annat som jag förträngt att jag lovat…

Sov gott, världen!