Jag har inga särskilda ursäkter för min frånvaro, mer än det vanliga, förkylning som kommer och går (mer det förra än det senare) och aldrig tycks vilja lämna mig ifred och gör mig tröttare än en igelkott så här års, plus att julen (visserligen en sällsynt nedtonad och avslappnad jul, men ändå) kom emellan och så det där med att dagarna rinner iväg fortare än man hinner säga spikmatta.
Som jag inte fick någon. Jag tror inte att jag någon jul fått det som för tillfället varit årets julklapp. Men vad gör det, spikmattan är jag lika gärna utan.
Tack för alla julkort förresten! Själv har jag förstås inte skickat något, så ta det inte personligt att inte just du fick nåt. Ingen fick. Sandra (dvs Andreas) gjorde däremot ett kenneljulkort, där jag och de fyrbenta gossarna fick vara med. Kortet finns här, eftersom Sandra saknar en massa mailadresser så var det inte så många som fick det mailvägen.
Jag har iaf överlevt julen, och förkylningen verkar nu äntligen ha övergett mig, bara lämnat rester i form av bihålor som fortfarande dummar sig om nätterna, men det hela avslutades med en storartad migrän under annandagen. Faktiskt ett av de värsta anfallen jag någonsin haft, och lite fundersam blir jag över att min kärringmedusin kan ge migrän som biverkning, och att man ska iaktta viss försiktighet om man har migrän innan, och medicineras för det. Jag vill ogärna klaga på den mycket rara doktorn jag träffade, men hade det inte varit på sin plats att kanske fråga om sådan saker innan han frikostigt skrev ut receptet? Jaja, det är snart återbesök, så får vi väl se.
När vi ändå pratar sjukdomar (vilket verkar vara det som den här bloggen mest används till nu för tiden), så tänker jag åtminstone inte skaffa mig nån svininfluensa. Jag har utan att smittas klarat två potentiella högrisktillfällen, utställningarna i Växjö och Stockholm, och nu är det dags för Göteborg. Men nu är jag minsann vaccinerad! Jag traskade iväg till närmaste VC idag, den var fullständigt folktom, i receptionen satt en ”kommer strax”-lapp och jag väntade… Och väntade. Men så fick jag se en annan lapp på väggen, ”Vaccinationer” med en pil, och jag följde pilen runt hörnet och sedan nästa pil längs en korridor, fortfarande inte en männsika, ny pil och folktomma undersökningsrum… Nästan lite kusligt faktiskt. Sen gick jag förbi en öppen dörr med en människa innanför som sa ”hej” och höll på att skrämma slag på mig. Jag får väl utgå från att hon hade någon sorts vårdutbildning för hon frågade vad jag ville och jag sa att jag ville ha en spruta och då fick jag det och sen sa vi hej och jag gick hem.
Om det nu var på riktigt med den där sprutan, och inte nåt som jag drömt, så har jag med största sannolikhet feber och muskelvärk inom 12 timmar. Denna spådom är baserad på min vaccinationshistorik. Jag har alltid reagerat, på varenda vaccination i hel mitt liv, så jag räknar kallt med det nu också. Så därför är det läge med varsin långis för dogsen nu. Imorgon kanske det bara blir kortisar.
Det var väl för väl att jag inte planerat och börjat förbereda en sån där überambitiös jul som jag gjorde förra året. Nu är det nämligen slut på lyxhustrutillvaron. Sedan idag är jag yrkesarbetande. (Det var svaret på Lisas projektfråga. Eller åtminstone halva svaret.)
Jo, jag har alltså fått ett jobb, tro’t eller ej. Och det är så jädrans bra så man tror knappt att det är sant. För det första är min utbildning helt relevant, jag ska inte steka hamburgare eller skura trappuppgångar. För det andra är det ändå lite vid sidan av min utbildning, så att det landar på precis det roligaste jag vet: webbapplikationer. Att programmera för webben. Ja, jädrar. Visserligen är det en projektanställning som sträcker sig (enligt min noggranna tidsplanering) tre månader framåt, men blir det bra så finns det stora förhoppningar till fler projekt.
En annan fördel som minsann inte är fy skam: Jag jobbar hemifrån för det mesta. Jag behöver inte ordna hundpassning, inte ha dåligt samvete för att hundarna får vara för mycket ensamma. Jag kan styra min arbetstid som jag vill, det är helt okej att bryta ett par timmar eller så mitt på dagen och åka till skogen eller klubben om jag vill, den tiden kan jag lägga på kvällen eller helgen istället. Visserligen är det väl högst troligt att jag kommer att jobba rätt många timmar om dagen för det mesta om min tidsplanering (som trots noggrannheten förmodligen är optimistisk) ska hålla, så det där med att åka till skogen eller klubben lär väl inte bli alltför frekvent, men ändå.
Tänka sig, jag ska få lön!
Men o-juligt är det. Oavsett jobb tror jag. Jag har ingen känsla alls för att det snart är jul. Det är mest bara datumet på morgontidningen som påminner mig. Och då har jag ändå lyckats få upp både julgardiner och adventsstjärna. I år ska vi i vilket fall ha en mycket lugn jul. Alla barn firar på andra håll, och vi ser faktiskt båda två fram emot att bara ta det lugnt och fira utan några som helst pretentioner eller ambitioner. A behöver nog en andhämtning några dagar där, och själv kommer jag nog att smygjobba lite…
Jag har bakat porterimpor. Vi pratar om brödet jag aldrig lyckats med, dom kan bli degiga, hopsjunkna, torra, brända på ovansidan eller på undersidan. Ofta en kombination av flera fel. Brända på undersidan har nog varit det vanligaste, vi brukar alltid få lov att skära bort den kanten på skivorna för att kunna äta brödet. Trots problemen hör dessa porterlimpor i allra högsta grad till vår jul, och måste finnas med.
Årets bak blev lyckat! För första gången i historien! Vad det beror på har jag ingen aning om, men det innebär väl antagligen att jag kommer att misslyckas med Jansson, det som jag annars är världsmästare på.
Så bryter jag – utan att skämmas så särskilt mycket – löftet om att lägga in recept på julsidan nu, klockan är lite väl mycket och jag tänkte starta tidigt imorgon igen. Ska sova fem kvart i timmen nu.
Snart bara en vecka kvar, och jag ligger efter i mitt julschema. Men vi gjorde en tidig start på den här dagen, var på Maxi för att handla all julmat redan strax efter åtta. Vi fick baske mig ihop allting vi hade på listan (och lite till), nu återstår bara lite grann, frukt och sånt som jag inte vill ha hemma så långt i förväg. (Jag glömde förresten kolla om det fanns grönkål, Sandra! Kanske bäst att du köper med det ändå… och glöm inte Thores recept!) Sen hann jag lägga in två sorters sill på fömiddagen.
Efter det tog jag ett break, och skulle gå en åtminstone-halvlång-promenad med Carrey. precis när jag svängt in på vägen mot Vimpeltorpet hörde jag mitt namn ropas bakom mig. Det var Krus och Urban och ett gäng lagottos. Deras egna två, plus en ung hane dom tillfälligtvis tagit hem igen, han hade visst tagit kommandot lite väl mycket hemma… Jag slog förstås följe med dom, dom hade vägar genom skogen dom brukade gå som jag med mitt obefintliga lokalsinne inte hade koll på. Kul att för en gångs skull ha sällskap av både folk och andra hundar, det tyckte både Carrey och jag. Unghanen brydde han sig inte om alls, det var bara en vecka sen Chiara slutade löpa så han ägnade hela skogsturen åt att försöka övertala henne att hon nog löpte fortfarande. Åtminstone lite… Hon var inte alls av samma åsikt.
Hemma igen har jag gjort köttbullar. Många. Om det skulle vara så att en eller ett par av oss, eller kanske allihop, skulle få för sig att leva på enbart köttbullar och ingenting annat under hela julhelgen, så går det bra. Jag är garderad just på den punkten. Nu står porterlimpdegen på jäsning, när jag bakat ut den vet jag inte om jag orkar mer idag. Fortsättning imorgon, då kommer jag ju igång tidigare när vi inte måste handla först. Jag ligger iaf lite bättre till på min jullista nu.
Jag loooovar att jag ska uppdatera julsidan senare ikväll, och lägga in ett och annat recept för den som är intresserad!
Jag mår inte sådär helt bra just nu. Jag ska inte överdriva, men pluggandet är ganska ångestladdat, vilket inte gör att det går bättre. Samtidigt som dagen när jag helst ska vara försedd med en anställning närmar sig snabbt, vilket ger ångest det också. Två saker intimt förknippade med datorn alltså, vilket gör att jag får olustkänslor bara av att slå på den, och avviker från den så fort jag anser att jag har något viktigare att göra. Det anser jag ganska ofta… Och visst har jag andra viktiga saker att göra, men en hel del av det borde egentligen prioriteras liiiite lägre.
Nu har det gått så lång tid sen jag senast uppdaterade att det blir svårt att veta i vilken ände jag ska börja. Och vad är egentligen viktigt att berätta här? Det här med adventspyntet är förstås viktigt, hur blev det egentligen i det Thörning-Andrénska hushållet? Anders höll sig i år till de två trrrt-trrrrt-ar han förhandlat sig till, på balkongen. Visserligen fuskade han och tände dom redan på fredagskvällen, men när jag påpekade denna förseelse lät han som värsta femåringen och sa att ”alla andra får ju”, så jag lät saken bero. Den nya, fina adventsljusstaken i glas fylldes med polkagrisar. Skitsnyggt! Och så var det det här med julgardinerna jag köpte. Det är första gången i mitt liv jag äger såna, alltså hade jag ingen regel för när dom ska sättas upp. Men eftersom köksfönstret ändå var i behov av tvätt före bytet, och det är många plusgrader nu och et vet man aldrig hur det är med den saken till jul, så bestämde jag att julgardiner få sättas upp till advent. Det blev så himla fint så! Och så en stjärna också, icke att förglömma.
Ännu finare blev min fina kök när huselektrikern Janne var här i söndags och slutförde det mesta av eljobbet. Vilket lyft det var att få bänkbelysning! Och innan dess, redan förra lördagen, var vardagsrummet klart, vi kunde slänga ut golvpappen, dammsuga och bära in möblerna. Vilken känsla! Inte förrän man levt utan ett vardagsrum i ett halvår fattar man hur skönt det är att ha ett…
Ja. Renoveringsbloggen väntar alltså på en uppdatering, likaså julsidan. Kanske senare ikväll, kanske inte. Så skulle jag berätta om medlemsmötet på klubben, det gör jag troligen ikväll iaf. Och imorgon är det avslutningstävling, så ni måste få aktuell träningsstatus. Sen.
Jaja, jag får väl förklara för er vad en trrrt-trrrt är för nåt då. För mig är det så självklart att jag inte förstår att inte andra förstår… Å andra sidan är det ett visuellt uttryck, ett sånt där som uppkommer är man pratar om något och sen är det ett ord man inte kommer på och då gör man en beskrivande gest och ett tillhörande ljud. Såna situationer upstår ganska ofta när Sandra och jag pratar, vi pratar båda två väldigt mycket och intensivt och avbryter varandra (hon värst!) och har inte alltid tid att tänka efter vad saker och ting heter, och då kommer ett sånt uttryck och vi fattar alltid direkt vad det betyder. Alltså: Om man med pekfingret ritar ett upp-och-ner-vänt och ganska stort V i luften, samtidigt som man säger ”trrrrt” på första linjen, och sen ”trrrrt” igen på nervägen…. Nå? Nu fattar ni väl? Inte? Ett par ledtrådar då: Det kommer fram i adventstid ungefär. I mängder. Kan ses i de flesta fönster i de flesta hem. (Och på arbetsplatser och vårdinrättningar och lite varstans för den delen.) Och så lyser dom.
Nu. Nu har alla fattat. Mitt förhållande till dessa tingestar är speciellt. Jag vill inte ha! Jag håller helt och hållet med om att utifrån, när det är mörkt ute, kan det vara mysigt att se dom lysa i fönstren. Men inte inifrån! Jag har väldigt svårt för saker som ska låtsas vara nånting annat än dom är, och vad är det för vits med att ha lampor som försöker se ut som stearinljus? Man kan väl ha riktiga stearinljus? Eller lampor som är snygga? Nu finns det modernare varianter av trrrt-trrrt:ar, som faktiskt inte försöker härma stearinljuslooken, och en sån skulle jag kunna tänka mig.
I många år, så länge jag har haft ett eget hem, har jag levt mitt liv och firat mina jular utan dessa. Och jag trodde väl att jag skulle klara mig i framtiden också. Men så flyttade jag ihop med Anders. Och det visade sig att han hade flera stycken i bohaget! Och ville dessutom promt sätta fram dom! Det blev en förhandlingsfråga, det fanns nämligen en sjungande och dansande tomte också, och den ville jag till varje pris undvika. Förhandlingen slutade med att två stycken trrrr-trrrt:ar fick sättas på balkongen. Inga fler och bara där. Och ingen sjungande tomte. (På nåt sätt lyckades A ändå prångla dit en i sovrumsfönstret också, innan jag hann se. Men det ska han banne mig inte lyckas med i år!)
Så. Då är den saken utredd. Sen tänkte jag utreda vissa andra saker när jag ändå är i farten, inspirerad av att Bettan skrev sina julregler för ett tag sen, ville jag redogöra för de lagar och förordningar som gäller här.
* Adventspynt: En (endast en!) adventsljusstake, och då menar jag alltså en sån med fyra levande ljus som tänds ett och ett. Det är noga med att man måste börja på det nya ljuset på söndan (absolut ingen tjuvstart lördag kväll!), och så måste det (eller de som nu är påbörjade) brännas precis lagom långt under veckan så att man när fjärde advent kommer har en snygg diagonal linje. Man får inte bränna för långt så att man måste sätta i nya ljus! Stjärna fönstret är inte ett måste, men fint. Det är okej att ha i mer än ett rum. That’s it. Och det tas inte fram förrän lördag kväll före första advent!
* Julpynt: Tas fram dagen före julafton, med undantag möjligen för julspecifika blommor (som isf helst inte är julstjärnor, jag vill ha hyacinter, azaleor och cyklamen!) som får bli den dag man har tid att köpa dom. Tas bort tjugondag knut, varken förr eller senare. Består – förutom granen och nämnda blommor – av juliga dukar, många ljusstakar, diverse tomtar av mindre modell (och som inte sjunger och har sig), inget blinkande och blippande. En krans på dörren och apelsiner med nejlikor i köksfönstret. En ljuskrona över köksbordet (jag har haft en en gång i tiden, nu håller A på att tillverka en liknande efter min beskrivning), klädd med enris och upphängd i röda band.
* Julgran: Ska vara äkta gran från skogen, ingen plastgran kommer över min tröskel! Hellre är jag då utan. Även den ska in dagen före julafton och ut tjugondag Knut, om den så är barrlös vid det laget.
* Julgranspynt: Här är jag lite kinkig. Mina barn kommer antagligen i framtiden att berätta för någon lätt chockad terapeut om det trauma det innebar när deras hemska mamma vägrade att hänga upp de med möda dekorerade flirtkulorna dom stolt burit hem från lekis… Hur denna mamma med diktatoriska tendenser bestämde hur och med vad granen skulle kläs. Grundregeln är bara röda och naturfärgade (t ex saker av halm och trä) saker. Inget glitter! Och så ljusen, där är det eg det där problemet med glödlampor som försöker se ut som stearinlus igen… Dom är fula! Helst skulle jag vilja ha levande ljus, men avstår. Där kompromissar jag med mig själv så det får bli elektrisk julgransbelysning. Men nu finns det ju andra varianter även där, såna där ljusslingor med pyttelampor är fint. (Visst hade ni en sån förra året, Sandra? Eller har jag drömt det?) Det kanske får bli en sån.
* Julmaten: Av min julsida skulle man kunna förledas att tro att jag tycker att ett överlastat julbord där allting är hemlagat är superviktigt, men det är eg fel. Det där har varierat väldeliga från år till år. Jag gör det jag känner att jag vill och tycker är roligt. Och för det mesta råkar det vara så att jag känner för att göra rätt mycket. Och tycker det är roligt. Det har funnits flera jular när jag både stoppat korv, bakat leverpastej och kokat ett grishuvud till sylta också… Det viktigaste är att julbordet består av det som var och en i familjen tycker är viktigast och godast, om det sen är hemlagat eller inte.
Har jag glömt nån viktig regel nu tro?
(Det där om julpyntet är nog inte riktigt sant. Det är mer än beskrivning av hur jag skulle vilja ha det, än hur det verkligen varit. Hur det blir i år vet jag inte riktigt än. Kanske enligt beskrivningen.)
(Barnen fick ha en egen gran, som dom kunde klä bäst dom ville. Så himla synd om dom var det faktiskt inte.)
Jag har chockat mig själv. Jag har bakat saffransbrödet redan! Den 14 november! Någon gång har jag kanske lyckats få det gjort till advent, men för det mesta har jag varit glad om det varit klart till Lucia. Jösses. Jag gör normalt sett aldrig saker i god tid! Sandra skrev igår att jag inte upphör att förvåna henne (vilket jag tolkar som något positivt), men jag förvånar banne mig mig själv också.
Det finns dock en liten gnagande misstanke, att detta fenomen är ungefär detsamma som när man plötsligt kan få för sig att damma alla böcker i bokhyllan, eller städa i kylskåpet, eller plantera om blommorna när det egentligen ska tentapluggas. Men den misstanken skjuter jag åt sidan så länge.
Jag har varit rätt duktig idag, har faktiskt löst hela två problem som jag suttit fast i ett par dagar, och därmed kunnat komma en bra bit i rutinkodandet. Det blir lite roligare då, när det går framåt. Men inte roligare än att jag tyckte att jag var värd en belöning. Så jag tog och gjorde en julsida. Jamen vaddå? Kanman inte få ha en julsida va? Jag struntar blankt i om det är töntigt, jag ville ha en i år bara. (Och varför känner jag att jag måste försvara mig? Har jag kanske fnyst lite föraktfullt tidigare år åt alla töntiga julsidor? Kan det vara så? Nääää.. Kan jag väl inte tro.)
Ja. Jo. Jag hade tänkt skriva lite om Lagar och Förordningar när det gäller julen i mitt liv. När det gäller somliga saker är jag väldigt principfast. Detta delvis apropå ljusstakarna i fönstren som Sofia nämnde igår… Men jag blev plötsligt väldigt hungrig, måste nog gå och äta nåt. Återkommer.
(Det har blivit nåt knas med kommentarslänken medan jag fixade lite här… så fult!) Fixat.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.