Jag undrar om man kan förklara min envisa trötthet med att jag har för små kaffekoppar?

Kanske ska återgå till de rejält tilltagna kaffeglasen igen. Men det är ju såååå 2003.

Ellernärdetnuvar.

Jag fick en dags väntetid med jobb-jobbet medan dom letade fler fel (det verkar som om inga hittats, peppar, peppar!) och tog itu med att försöka fixa diverse skönhetsfel på kennelsidan, sådant jag bara inte hann med innan. Jag hade ett speciellt problem, <nördprat>att få divvarna på sidorna som innehåller den lite mörkare gradienten att följa med nedåt på sidan lika långt som innehållsdivven. Jag har visserligen lyckats, men det uppstår (åtminstone i IE) dubbla scrollister, hur fult som helst. Med två stycken overflow: auto i varandra blir det så. Jag har trixat och ändrat och försökt i evigheter, och hade en vag aning om att lösningen fanns i DOM (Document Object Model). Bara det att det har jag aldrig satt mig in i exakt hur det funkar… Igår gjorde jag det. Det var ganska enkelt. Divvarna uppför sig nu exakt som jag vill, och det helt utan dubbla scrollister.</nördprat>

Förvånad? Nej, det enda förvånande är att jag inte lärt mig något om DOM tidigare. För fem år sen eller så, åtminstone. Väldigt användbart ju!

Igår vaknade jag med huvudvärk. Inte så farligt, och den gick över av sig självt när jag kommit igång. På kvällen slog den till igen, tvärt och ganska rejält. Jag tog för säkerhets skull en migräntablett av den nya receptfria sorten och la mig tidigt, sov redan före tio. Vaknade till några gånger under natten och hade fortfarande ont. För att inte tala om vad jag hade när jag steg upp. Tre koppar kaffe senare var huvudvärken som bortblåst.

Förvånad? Nej, det enda förvånande är att jag inte fattade igår kväll. Jag hade inte druckit kaffe sen morgonen, såklart jag fick ont i huvudet! Det hade varit bättre om jag gjort kaffe istället för att gå och lägga mig löjligt tidigt vilket bara fick till effekt att värken blev värre. Det är ingen nyhet precis att jag är koffeinberoende och att abstinensen yttrar sig i huvudvärk.

Det går rätt bra att jobba igen nu. Mitt jobb är ju sådant att jag måste kunna koncentrera mig ordentligt för att få något alls gjort. Å andra sidan - när jag kan det sjunker jag in i det såpass att andra tankar skjuts undan. Det är inte ett jobb som händerna kan sköta medan tankarna är på annat håll - på gott och på ont.