Om man inte har nåt särskilt att göra kan man lägga ett par timmar på att lista ut hur man överför bilder från mobilen till datorn med hjälp av bluetooth. Visserligen har jag en datakabel till mobilen, men det hade ju inte varit nån sport. Och visserligen hade jag väl kanske väsentligare saker jag kunnat ägna motsvarande tid istället, men det gjorde jag inte.
Grattis till alla O’Mullan’s-valparna, som samtliga fick HP pÃ¥ utställningar pÃ¥ olika hÃ¥ll i Sverige idag!
Grattis till Sandra (och mig då, SKK har ju bestämt att jag är mer inblandad än jag visste om) till en mycket lovande första kull, och till bästa tänkbara valpköpare!
Grattis till Ullis, vars Bugsy blev BIR-valp idag!
Och mest av allt (det är första och troligen sista gången jag sätter fotbollsresultat högre än utställningsresultat på det viset): GRATTIS KALMAR FF TILL SM-GULD!
Det var faktiskt ganska mäktigt att var på plats och uppleva detta. Det var mäktigt att så småningom köra hem, passera den speciallackerade spelarbussen i rondellen i Växjö, och därifrån och ända hem dök det i mörkret efter vägkanten här och var upp supportrar med skyltar, flaggor, marshaller.
Bilder? Jodå, jag har tagit massor. Dock bara två med min egen kamera (Andreas tog visst några också, men jag orkar inte kolla nu). Sen använde jag Ullis kamera på utställningen och på fotbollen, ända tills den dog. Och vad som blev i den vet jag ingenting om, än så länge.
Jo just ja. Jag har ju en nakenbild på Henrik Rydström också. I mobilen. Men jag är för trött för att just nu ens kolla om den är användbar, min mobilkamera är nog rätt värdelös.
Det var jag som körde hem, och väl framme i Kalmar svängde jag med tjutande däck in framför BlÃ¥ Bunkern, Ullis tog sina minneskort och rusade iväg sÃ¥ det rök om det. Det verkar vara stressigt att vara sportfotograf… Själv var jag ju bara högst tillfällig assistent, och kunde lugnt glida hem och slappa ett par timmar i fÃ¥töljen, innan jag nu kryper ner mellan lakanen. Ullis har väl en eller ett par timmars jobb kvar, skulle jag tippa. Jag är inte avundsjuk.
Fast det var ju lite coolt att hänga med Staffan Lindeborg och Peter Jihde i pressrummet, det var det.
Jahapp. Nu har jag fått meddelande om att jag är ackrediterad och klar. Jag har tvättat mitt regn- och vindställ, så det är befriat från hunddrägel och köttbullskladd. Lånat A:s fleeceunderställ. Jag vet att Kalmar är dom i röda kläder, det är dom jag ska ha koll på, jag har lärt mig namnet på och känner igen målisen Petter Wastå, il capitano Henke Rydström (fast dom två kunde jag redan), Lasse Johansson (han är snygg och sitter i kommunfullmäktige), samt bröderna Elm. Men av bröderna vet jag inte vem som är vem. Tur att jag inte ska vara reporter i alla fall. Och så har vi visst ett par brassar eller tre, och nån fransman eller afrikan också. Tror jag? Och en som kallas Bagarn. Fast han är från Blekinge. Vilket i och för sig även Henke är. Tränarn heter i alla fall Nanne Bergwall Bergstrand (sorry!) och honom känner jag igen. Honom känner alla igen, och han ska få pris som årets tränare på fotbollsgalan sen. Väl?
Ni ser - jag är hur förberedd som helst. Måste bara hitta min mössa.
Ackrediterad fotoassistent. Ja jädrar i min lilla låda.
Jaja. Det gick väl inte hela vägen då. En sak bara innan vi lägger den här fotbollsmatchen åt sidan.
Kalmar vann i Rotterdam (bortamatch) med 1-0. Feyenoord vann i Borås (bortamatch) med 2-1. Summa båda matcherna: 2-2, men eftersom mål på bortaplan räknas högre så vann Feyenoord. Men egentligen spelade faktiskt Kalmar borta dom också. Visst låter det som en bortförklaring, och det är det väl kanske, men eftersom regeln finns att bortamål räknas som så mycket bättre, så måste det väl anses som vedertaget att det är en stor fördel att spela hemma?
SÃ¥ egentligen blev det oavgjort.
Och egentligen är jag inte ens intresserad av fotboll. Jag tycker det är tråkigt. Jag tittade på matchen, men kom på mig själv med att jag ägnade mer tid åt att försöka se Anders på läktaren eller Ullis bland pressfotograferna, än jag tittade på själva spelet. Jag såg ingen av dom.
Något oväntat får Kalmar FF inför kvällens match mot Feyenoord stöd(?) av IFK Göteborg-supportrar.
Men just den sortens stöd betackar vi oss för. Åk till Borås och se matchen istället, ta på er tomteluvor och gärna ett skägg också, så blir ni både röda och vita, och så stämmer ni in i talkören:
Heja Kalmars röda bröder
spela nu så kulan glöder
FF! FF! FF!
Hussen åker med ytterligare fyra Torsås-gubbs till Borås ikväll, och dogsen och jag laddar som bäst inför matchen som vi ska följa på tv. Chips och öl och sånt, ni vet. Och en passande outfit.
Det kan inte hjälpas. Trots att mitt fotbollsintresse är väldigt minimalt kan man ju inte lÃ¥ta bli att ryckas med. Särskilt i en sÃ¥n här liten stad betyder framgÃ¥ngarna väldigt mycket, och man sugs med i glädjeyran. Det gÃ¥r vansinnigt bra för Kalmar FF just nu. Vi leder allsvenskan, skyttekungen Patrik Ingelsten leder skytteligan, vi har gjort en väldig massa mÃ¥l mer än nÃ¥gon annan i allsvenskan, vi spelar final i Svenska Cupen pÃ¥ söndag, och nu… nu har vi slagit ett europeiskt storlag pÃ¥ bortaplan ocksÃ¥. Retur pÃ¥ hemmaplan* som sÃ¥ klart ska vinnas**, sedan väntar gruppspel i UEFA-cupen.
Ja, ni ser. Det är t o m sÃ¥ att jag drabbats av vi-syndromet. Att jag skriver “vi”, och därmed liksom räknar in mig själv i ett fotbollslag som jag inte har mer gemensamt med än att jag rÃ¥kar bo i samma stad. Hjälp. Hur ska detta sluta?
*Hemmaplan i det fortsatta UEFA-spelet för Kalmar FF betyder inte fina Fredriksskans, beläget invid Systraströmmen centralt i Kalmar. Hemmaplan kommer istället att betyda Borås Arena. Fredriksskans håller långt ifrån den standard som krävs av UEFA, och den nya planerade arenan stöts och blöts och beslutas och givetvis överklagas och när och om den blir klar vet ingen. Men vi får väl gratulera Boråsarna, som nu får se högklassig fotboll!
**Oavgjort räcker!
