Det kom av sig något, det uppryckta hundlivet. Halsontig och febrig imorse kände jag genast att det blir ingen skog idag. Efter en stunds vädjanden från alla tre pojkarna i familjen (A påstod iaf att hundarna vädjade de också) gav jag med mig för en kortare tur än den vi tänkt oss. Inget spårande, ingen kaffekorg. Men hundarna fick iaf röja runt länge i skogen, och dom var väl lika lyckliga för det. A letade kantareller, jag letade lite halvhjärtat en stund men satt sen mest på en stubbe och tog närbilder av grässtrån. Försöker lära mig det där med bländare och exponeringstid, och tillämpar learning by doing.
Kantarellskörden blev mager, det räckte till ett par mackor åt oss var, men vi såg några ställen med knappnålshuvudstora, så om en vecka eller två finns det nog mer. Några Karl-Johan fanns det, men förvuxna och maskätna. Jag såg murklor också, men dom har jag lite för stor respekt för för att riktigt våga mig på. Och sen läste jag att murklor är vårsvampar, så det kanske inte var det ens. Men det såg ut så. Eller möjligen var det vildsvinsbajs.
Jag kan förresten vara så himla generös så jag bjuder Ullis sambo på adressen till svamphimlen: den ligger i skogen mellan Oxlehall och Hulekvill. Då vet ni precis va? Förra året plockade vi tolv kg. På en timme. 30 liter i rensat skick.
Hur jag mår nu? Tja, fortfarande halsontig och kanske lite febrig. Inte tillräckligt för att jag ska kalla mig sjuk, men jag har inte gjort många knop idag.
