lenas egna

Jaha, så är jag officiellt kärringförklarad nu då. Det känns väl… okej ändå. Jag har inget emot själva åldern, bara jag får må bra. Och det ska jag förhoppningsvis få göra nu. Kanske inte på en gång, det kan ta nån månad eller två innan kroppen och medusinen samarbetar helt och hållet tydligen, men sen så. Sen är jag förmodligen som en ny människa, typ.

Efter doktorsbesöket mitt i centrum, tänkte jag handla det lilla jag behövde komplettera till middagen. ICA Baronen passade ju bra, eftersom jag parkerat utanför. Men när jag kom in var ingenting sig likt. Att butikerna där flyttar runt och byts ut är inte ovanligt, men nu var hela ICA borta? Istället fanns där en skoaffär, och där hittade jag skorna jag vill ha till vintern. Snygga och sköna, och inte särskilt dyra. Det fanns ännu snyggare, men jag som tidigare varit en hejare på att spatsera med höga klackar har på senare tid skämt bort mina fötter och börjar dessutom bli gammal nog att hellre välja bekvämt än snyggt. Och kan jag då få både bekvämt och snyggt är det ju toppen.

Men de där med klack var förstås fasligt snygga…

Att jag tog steget och ringde doktorn. De som känner mig vet att detta är ett synnerligen drastiskt steg. Och det gällde varken depression eller bihålor, utan kärringsymptomen. Det har blivit värre och värre, svettningarna är en sak, det är obehagligt och jobbigt, men det hade jag kanske kunnat stå ut med, men sömnlösheten är värre. Jag la ihop två och två också, och kom på (tadaaa!) att om jag inte får sova riktigt så är det inte så konstigt att jag inte mår bra varken till kropp eller själ.

Ringde doktorn gjorde jag förstås inte. Jag ringde vårdcentralen. Som numera tydligen heter hälsocentral. Där ville dom inte veta av mig, utan hänvisade till lasarettets gynmottagning. Som inte heller ville veta av mig, utan hänvisade mig vidare till en privat gynmottagning. Där fick jag av en synnerligen vänlig sköterska en tid redan i morgon.

Jag hade ju räknat med att få träffa en allmänläkare och därmed kunnat ta upp frågan om någon lämplig bihålemedicin samtidigt, det känns lite konstigt att göra det med en gynekolog, så jag tror jag avstår. Bihålorna får klara sig själva ett tag till.

Ullis undrade om jag ville vara sällskapsdam på Hässleholms valputställning, eller om jag numera var klimakteriekossa på heltid. Därmed undrar jag om det ligger någon motsättning i det? Kan man inte vara båda samtidigt? ”Jag, är inte bara klimakteriekossa, jag är sällskapsdam också.”

Men jag hör ju själv hur det låter. Och jag drar mig till minnes en annan utställningsresa för flera år sedan, där jag först delade bil i 25 mil, och sedan även hotellrum i två nätter med en som samma vecka slutat röka, och en som samma vecka börjat banta och räknade prickar. Det var ju måttligt kul. Redan första kvällen fick jag säga till på skarpen att såna dumheter fick de ägna sig åt hemma.

Så en som just slutat röka ihop med en klimakteriekossa kanske blir samma effekt? Jag undrar om man kanske kan få permission från klimakteriet för en dag? För jag vill ju hemskt gärna vara sällskapsdam.