kyla » lenas egna

många pippar

Feb 032012

Sandra var liten och satt i vagnen när vi en kall vinterdag passerade Faluån. Det var ett stycke öppet vatten just där och mängder med änder hade samlats. Sandra utbrast: ”Titta mamma! Många pippar!”

Nå. Snön kom som utlovat, men oväder skulle jag väl inte kalla det precis. Kallt blev det däremot, och det är en faslig trafik vid fågelbordet. Jag är nu uppe i 15 arter, och mest för min egen skull följer nu en uppräkning. Jag är faktiskt lite stolt över att jag känt igen så pass många av dem på egen hand.

Talgoxe, blåmes, gulsparv, domherre, gråsparv, stenknäck, kaja, skata och koltrast kunde jag utan vidare. Entita kunde jag också, men förstod inte varför jag kunde just den, så jag fick lov att kolla. Nötväcka, tofsmes, bergfink och snösiska fick jag klura på lite. Idag dök också grönfinken upp, och det var kul eftersom den tydligen minskat mycket.

Men jag skulle vilja ha fler domherrar. Har bara sett två stycken vid ett par enstaka tillfällen. Undrar vad som behövs för att locka fram dem?

inte idag heller

oviktigheter 2 kommentarer »

Feb 052010

Nej, det ser verkligen inte ut att bli några vårbilder idag heller. Nu har vi återgått till tvåsiffriga minusgrader, och det har varit tät dimma inatt, så om man nu inte tyckte att det var tillräckligt med all snö, så har ett tjockt lager rimfrost lagt sig över allting också. Som julkort betraktat är det väl snyggt, men nu är det faktiskt februari!

planen

hem & familj 5 kommentarer »

Dec 312009

Planen för denna nyårsafton var först och främst att gå en rejäl långpromenad med dogsen för att om möjligt få dem lite trötta inför kvällen. Tvingade att gå någorlunda ordentligt i koppel lite längre sträckor ger lite menatal trötthet, och fritt lösspringande däremellan möjligen fysisk dito. Så tänkte jag. Men det var så inihelvete kallt, så min mentalitet räckte inte för att försöka åstadkomma något snyggt koppelgående. Och dessutom mötte vi rådjur flera gånger under vägen, särskilt förstås på de platser där det är tänkbart att släppa hundarna, så något sådant spring blev det inte tal om. Jag såg sammanlagt 7 rådjur, måste man ut i skogen för att slippa dem eller? Givetvis är det jag som är tröttast, både mentalt och fysiskt. Men hundarna fick åtminstone såpass att de ligger avslappnade och nöjda.

Nu har jag värmt mig med en glögg, hussen sover middag på order av mig. Inte för att nyårsfirandet blir så överdrivet storslaget, men det är väl kul om vi är vakna båda två kanske. Fortsättningen på planen är nu dusch och ångbastu för min del (sen borde jag väl vara varm rätt igenom?), därefter hade jag tänkt mig gemensam matlagning. Rosa bubbel är inhandlat till hussen och mig, fyllda märgben till de fyrbenta gossarna. Det blir nog bra det här.

om ni undrar…

hem & familj 6 kommentarer »

Dec 222009

…vart jag tagit vägen, så är jag här. Men jag har tydligen fått jordens mest envisa förkyling, som har hållit i sig hur länge som helst nu. Så fort jag tycker att den börjar ge med sig och att jag börjar bli piggare igen, så tar den nya tag och jag återgår till tidigare tillstånd av snorighet, sprängande bihålor och en närmast total orkeslöshet. Så det är inte bara bloggen som blivit försummad, det har i stort sett allting annat också blivit.

Så var det den här extremt omänskliga kylan också. Den kan ju ta knäcken på vem som helst. I varje fall tar den knäcken på mig. I söndags skulle jag gå en promenad med hundarna, det var ju så vacket vinterväder, gubevars. Promenaden blev betydligt kortare än jag tänkt, dels pga att hundarna var mer än lovligt jobbiga (det var då jag kom på att deras jobbighet som gradvis ökat troligen berodde på att jag gått samma vända varje dag sedan snön kom, och att den vändan utmynnar i lösspringade på Karlssons Äng, så båda hundarna hade nu drabbats av en alldeles för hög förväntan för att kunna hålla sig i skinnet), dels på att jag började frysa om fingrarna nåt alldeles infernaliskt redan efter några minuter. Innan jag var hemma igen värkte fingrarna så jag knappt kunde hålla tårarna tillbaka, och väl inne, när upptiningen börjat, då kunde jag inte det längre. I en kvart satt jag på toa och tjöt som en barnunge med fingrarna i ljummet vatten. Fy för den lede, vad ont det gjorde! Visst hade jag väl kunnat satt på mig bättre på händerna, men jag måste ju kunna hantera kopplen också!

Sandra tyckte att jag skulle ta med mig kameran ut i vintervädret, men jag fattar inte hur jag skulle kunna hantera den? Jag vägrar t o m att plocka upp bajs när det är så här jädra kallt som det varit.

16 minusgrader blev vår bottennotering. Och visst, jag veeet, det har varit mycket kallare på andra håll, och på många håll är det alldeles normalt i flera månader, men jag skiter i såna jämförelser. Grejen för mig är ju hur kallt jag upplever att det är, och jag upplever det som fullständigt omänskligt vedervärdigt. Idag har kylan gett med sig en del, det är väl ”bara” några enstaka grader nu, å andra sidan ska vi visst ha en ny omgång blåst och kratigt snöfall över oss igen redan i eftermiddag…

Nu ska jag snyta mig och gå och grava en lax.

snyggt

hundar 4 kommentarer »

Dec 182009

För tillfället skiner solen över all snö, och det är ett par minusgrader. Det är så himla snyggt så. Och fönstren är tillräckligt rena för att jag ska kunna titta på prakten inifrån. Några fler fördelar med vintervädret än att det är snyggt att se på kan jag inte komma på… Ute är det ju ett elände att ta sig fram utan personskador, och kallt så fingrarna blir som isglassar trots dubbla vantar. De där två minusgraderna känns som åtta (och det är ingen gissning, jag har en liten väderwidget på skärmen som påstår det) tack vare den envisa nordosten. Ändå är det tydligen som bäst just nu, det påstås att det ska mulna på, blåsa upp och komma en massa mer snö frampå eftermiddagen, så det är väl lika bra att jag försöker ta mig ut nu.

Om man nu ska försöka se något positivt i det hela, så tycker i alla fall hundarna att det är fasligt roligt. Ja, och så är dom ju lika rena när vi kommer in som innan vi gick ut, och det är ju rätt skönt särskilt nu när dom fortfarande är utställningsfräscha. (På tal om det, tack för gratulationer om utställningsframgångarna! För den som inte har koll på hur det gick , har Sandra rapporterat utförligt här och här.)

Avslutningstävlingen som vi skulle ha i måndags, blev redan förra veckan uppskjuten en vecka. I måndags, när jag verkligen inte mådde bra, tyckte jag det passade utmärkt. ”En hel vecka till att träna på”, tänkte jag dessutom. I tisdags anföll vintern. Jag vet inte vad som händer på måndag, men kylan och därmed snön ska ju stanna så det där med tävling känns ju lite främmande…?

kallt

tankar & åsikter 6 kommentarer »

Okt 292009

Det är kallt. Ute och inne. Det är mössa, vantar och långkalsonger som gäller ute. Men hur mycket kläder ska man behöva inne egentligen? Elementen är svagt fisljumma, och gör nog varken till eller från. De är försedda med termostatvred, men det är ju meningslöst om maxvärme är fisljummet.

Jag får väl ta och baka så jag får lite värme. Dra på varmluftsugnen och öppna luckan, kanske.

alltid dessa svåra val…

tankar & åsikter 6 kommentarer »

Okt 012009

Solen skiner och himlen är blå. En fin dag. Men vi har ramlat in i oktober, det blåser illvilligt och temperaturen är inte speciellt imponerande. Dags att gå ut med hundarna.

Hur mycket ska jag klä på mig? Blåsten, termometern och instinkten säger varma kläder. Solen i kombination med vetskapen om att ett svettanfall per tvåhundra meter (oavsett temperatur) under en promenad är ganska vanligt säger något helt annat.

Ytterligare en faktor i detta svåra val är huruvida jag tänker gå med en hund i taget eller båda tillsammans. Hund gånger två ger ungefär halva promenadtiden, men femdubbla svettmängden jämfört med hund plus hund. (Jag förstår om du inte hänger med här, men jag är skitduktig på matte, det kanske inte du är?)

Hursomhelst. Det är ett jävla dilemma.

så här jädra kallt var det

fotoblogg 5 kommentarer »

Sep 252008

Det kom en bild från Tina, tagen av Johan på Sofieroutställningen. Den illustrerar ganska väl hur mycket jag frös. På bilden försöker jag i blåsten hålla mig uppdaterad med hur det går för Carin, som samtidigt befann sig på en annan utställning, i en annan del av Sverige. Det är svårt att prata i mobil samtidigt som man krampaktigt försöker hålla en filt tätt omkring sig, och samtidigt som både blåst och andra ljud omkring stör.