…vart jag tagit vägen, sÃ¥ är jag här. Men jag har tydligen fÃ¥tt jordens mest envisa förkyling, som har hÃ¥llit i sig hur länge som helst nu. SÃ¥ fort jag tycker att den börjar ge med sig och att jag börjar bli piggare igen, sÃ¥ tar den nya tag och jag Ã¥tergÃ¥r till tidigare tillstÃ¥nd av snorighet, sprängande bihÃ¥lor och en närmast total orkeslöshet. SÃ¥ det är inte bara bloggen som blivit försummad, det har i stort sett allting annat ocksÃ¥ blivit.
Så var det den här extremt omänskliga kylan också. Den kan ju ta knäcken på vem som helst. I varje fall tar den knäcken på mig. I söndags skulle jag gå en promenad med hundarna, det var ju så vacket vinterväder, gubevars. Promenaden blev betydligt kortare än jag tänkt, dels pga att hundarna var mer än lovligt jobbiga (det var då jag kom på att deras jobbighet som gradvis ökat troligen berodde på att jag gått samma vända varje dag sedan snön kom, och att den vändan utmynnar i lösspringade på Karlssons Äng, så båda hundarna hade nu drabbats av en alldeles för hög förväntan för att kunna hålla sig i skinnet), dels på att jag började frysa om fingrarna nåt alldeles infernaliskt redan efter några minuter. Innan jag var hemma igen värkte fingrarna så jag knappt kunde hålla tårarna tillbaka, och väl inne, när upptiningen börjat, då kunde jag inte det längre. I en kvart satt jag på toa och tjöt som en barnunge med fingrarna i ljummet vatten. Fy för den lede, vad ont det gjorde! Visst hade jag väl kunnat satt på mig bättre på händerna, men jag måste ju kunna hantera kopplen också!
Sandra tyckte att jag skulle ta med mig kameran ut i vintervädret, men jag fattar inte hur jag skulle kunna hantera den? Jag vägrar t o m att plocka upp bajs när det är så här jädra kallt som det varit.
16 minusgrader blev vÃ¥r bottennotering. Och visst, jag veeet, det har varit mycket kallare pÃ¥ andra hÃ¥ll, och pÃ¥ mÃ¥nga hÃ¥ll är det alldeles normalt i flera mÃ¥nader, men jag skiter i sÃ¥na jämförelser. Grejen för mig är ju hur kallt jag upplever att det är, och jag upplever det som fullständigt omänskligt vedervärdigt. Idag har kylan gett med sig en del, det är väl ”bara” nÃ¥gra enstaka grader nu, Ã¥ andra sidan ska vi visst ha en ny omgÃ¥ng blÃ¥st och kratigt snöfall över oss igen redan i eftermiddag…
Nu ska jag snyta mig och gå och grava en lax.