lenas egna

Jaha, inte kom jag iväg till affären ”snart” inte. Det dröjde rätt länge faktiskt. Och när jag kom ut därifrån med fulla kassar med godsaker, guess what? Det regnade… och åskade, och var nästan mörkt ute. Men fortfarande lika varmt. Och jag framhärdade, la köttet (som btw blev kycklingklubbor efter mycket velande, men tack så mycket för förslagen!) i marinad och förberedde tillbehören. Här ska grillas om det så ska ske under paraply, sådeså.

Det blev rätt mycket tillbehör… Färskostfyllda paprika-”båtar”, sparris, knipplök och rödbetor. Och bröd. Sallad och potatis känns däremot överflödigt. Paprikabåtarna ska läggas på grillen, den förkokta sparrisen likaså (och därefter beströs med parmesan), rödbetorna ska kokas. Frågan är hur jag ska göra med löken, ska jag lägga den direkt på grillen eller skulle den må bra av att förkokas också?

Jag ska nog hälla upp ett svalt glas vitt och fundera lite över det. Om det nu är den sista varma dagen, så är det också den varmaste. Termometern är en bra bit över trettistrecket, även efter regnet. Nu är det nog mer regn på väg förresten…

Av all mat som slängs i Sverige, blir 57% bortkastat helt i onödan. Inte hos mig. Jag brukar titta-lukta-smaka, bäst-före-datumet bryr jag mig sällan om. Och jag har mig veterligen aldrig blivit sjuk av min egen mat. Ingen annan heller, för den delen. Erfarenheten säger dessutom att det mesta verkar bli datumstämplat med väldigt god marginal.

Fast ibland går jag till överdrift. När innehållet i burkar och påsar inte längre går att identifiera, då har man nog sparat för länge… Och när något som en gång i tiden hade fast form har antagit flytande form (eller tvärtom), då kan man slänga utan att smaka först. Det tycker jag nog allt.

Det var väl en jävla vinter och hålla på! All snön vi hade smälte snabbt och bra, och sedan var det faktiskt ett par soliga dagar i kombination med frostiga nätter som gjorde att det torkade upp väldigt fint också. Men nu är det grått och blött och kallt. Igen. Regnet i morse övergick till snöblandat regn och nu är det enbart snö. Tätt. Fortsätter det framåt kvällen när temperaturen sjunker så lär vi vara tillbaka på ruta ett igen. Jag är så inihelvete less på det här nu!

Jag hade precis börjat känna en liten gnutta träningsinspiration igen, den har varit som bortblåst ett tag. Men det är svårt att hålla kvar den när vädret är såhär. Visserligen kan vi göra en massa i köket, men det är inte riktigt där skon klämmer heller. Jag behöver sol och vår och värme nu för att må bra över huvud taget, utan det är det väldigt svårt med inspirationen. För vad det än gäller.

Men på ett område har jag faktiskt varit riktigt inspirerad; efter bakrycket för nån vecka sen har kokkonsten tagit över. Jag har bokstavligt talat lagat en massa mat. Varje middag har resulterat i minst en middag till i frysen. Nu finns det bl a kalops, lammstek och soppa (en sorts korsning mellan gulasch och minestrone, och det blev hela tre middagar till frysen). Idag ska jag göra lufsa. Troligen inte 4,7 kg som Raz gjorde härförleden, men åtminstone en extramiddag lär det bli.

(Och nu snöar det skitmycket.)

Dagens middag var en rätt som var ganska ofta återkommande i familjen förr, men som av någon anledning nästan fallit ur min reportoar. Enkelt, rustikt, gott och passar man på när det är extrapris på karré är det dessutom billigt. Nyttighetsfaktorn bryr jag mig som vanligt inte om, men det hör förmodligen inte till det mer onyttiga jag brukar göra.

En bit hel fläskkarré saltas och peppras runtom, läggs i en smord ugnsform (formen behöver vara större än vad som ser ut att behövas till själva köttbiten). In i ugnen, 180 grader i 45 minuter. Under tiden skalar och skivar man potatis, mängden potatis avgörs att storleken på karrébiten. En eller ett par gula lökar ska också skalas och skivas. Man behöver färdigupplöst buljong också, bortåt en liter eller så.

När det gått 45 minuter tar man ut formen ur ugnen, lyft upp köttet och lägg i potatis och lök. Salta ordentligt och rafsa runt. Häll på buljong så det nästan täcker potatisen, och lägg tillbaka köttet ovanpå. In i ugnen igen, ytterligare 45-60 minuter. När både kött och potatis är färdigt lyfter man upp köttet igen, skivar det och lägger det snyggt ovanpå potatisen. Klart! Äppelmos till såklart.

Nadia undrade om ”den där köttfärsgrejen” jag gjorde hos henne i somras. Och jag började skriva receptet som svar i kommentarerna. Men så tänkte jag att jag kan ta det i ett inlägg istället, det kan vara fler som vill ha… Och jag har ju ändå inte bloggat nåt innan idag.

Jag har inget exakt recept, så det blir inte lika från gång till gång, men ingredienserna är:
Köttfärs
Purjo (har jag för mig? Eller brukar jag ha vanlig lök?)
Vitlök
Mango Chutney (rätt mycket)
Curry
Grädde
Salt o peppar

Puttra ihop allt utom grädden som man har i på slutet, så den inte kokar ihop för mycket. Det kan ev behövas en gnutta vatten i början, så det finns någon vätska att puttra med.

Spagetti eller annan valfri pasta till.

Smaklig spis!

Nu blir det en sån däringa lista igen, och den här gången är jag banne mig först! Jag hittar nämligen på den själv, just nu. Det handlar om ätbara favoriter, och som förmodligen framgår av mina egna svar (på mina egna frågor) är reglerna ganska svävande. Ibland kan man t ex inte bestämma sig, då kan man ge flera svar. Och vill du ha med andra kategorier av ätbara ting, så lägg till föralldel!

Listan uppdaterad 14/11 10:10 med några kategorier från Stellan. Och en till som jag kom på.

Kaffe: Latte.
Husmanskost: Stekt strömming. Raggmunkar. Lufsa (det var länge sen, det får det banne mig bli imorgon!). Stekt fläsk med löksås. (Å, det finns mycket.)
Te: Earl Grey.
Senap: Västerviks. (Eller Edvins, men jag tror det är samma.)
Glass: Pistage.
Godis (utom choklad): Jordnötsdragéer (kallas även Ädelstenar). Eller söt lakrits. Eller sånt som har violsmak.
Mat – ursprungsland: Indien.
Tårta/bakelse: Budapest.
Choklad: Lindts 70% med körsbär och chili.
Marmelad: Citrus av lite bittrare slag och Lemon Curd.
Dessert: Nästan allting, huvudsaken det är mycket!
Snacks: Salt&vinägerchips of course. Och ostkrokar.
Julbordskomponent: Sill.
Dryck, alkohol: Vin, oftast rött. Men i rätt sammanhang blir det istället a pint of bitter.
Salladsdressing: Vinägrett. Med mycket vinäger.
Matbröd: Sörens Ölandslimpa. Man tröttnar aldrig.
Dryck, alkoholfri: Beror på sammanhanget, mjölk är nödvändigt till viss mat, annars bubbelvatten med citrus.
Maträtt alla kategorier: Det kommer jag aldrig att kunna bestämma, och det varierar i perioder. Just nu är det nog Chicken Korma som skulle få mig att jubla mest. Annars kan pasta i någon form aldrig nånsin bli fel.

Stellans kategorier:

Frukost: En stor kopp nybryggt kaffe, inte latte i det här fallet, men med varm mjölk. Måste jag äta något till så är kaffebröd att föredra. Eller helst en nygräddad croissant…
Nostalgigodis: Gammaldags Nickel. Men det finns väl knappast längre?
Nostalgimat: Surstek som farmor gjorde den. Med kokta ärter&morötter, syltlök och lingon till.
Bästa kulinariska minne: Första gången jag åt indiskt i London. Det var då jag blev frälst på riktigt.
Näst bästa kulinariska minne: En riktig gourmetmåltid på Halltorps Gästgiveri. Inbakad fasan (jag fick ett par hagel i min portion) med en sås som var så fantastisk att kyparen till slut (oombedd) kom och gav mig en sked…

Och så en till jag kom på:
Bästa nöd-godis: Nutella. Från början köpt för någon bak-idé, men när suget blir för stort kan man äta det med sked.

Vilka är dina ätbara favoriter?

När inte bilderna blir bra hur man än trixar, så får man väl göra nåt kul med dom istället. Det fanns en del kuliga filter i Gimp, jag har inte ens kollat förut.

Vi har haft besök idag. Ullis och Monster fann varandra.

Ullis och jag har skalat, hackat, skurit, skållat och puttrat ihop ”kletet” som Sandra så fint kallade det vi ska äta imorgon kväll. Och handlat lite av varje. Jag har provsmakat på vinet, tyckte det var bäst så. Däremot har jag avhållt mig från att öppna vinägerchipsen, och det borde jag banne mig ha medalj för.

Sängen nu. En lång helg väntar. Det ska bli skitkul, både det ena och det andra!

Apropå absolut ingenting: Idag är det exakt 12 veckor kvar till julafton.

Nu ska jag åka och handla. Vilket inte har ett dugg med ovanstående att göra. Kvällens middag blir som klippt ur en Viktväktarbok *not*: Frasvåfflor med sylt och grädde.

Morgondagens middag vet jag inte… mer är att det ska bli något rejält starkt! Sådär så man blir svettig i pannan, snoret rinner och öronvaxet smälter. Imorgon befinner sig nämligen A i Borås, och jag behöver inte ta några som helst hänsyn. Om vi hade haft en indisk take-away här, så hade valet varit givet, men det har vi inte. Får joxa till nåt åt det hållet på egen hand, helt enkelt.

Glad Påsk på er allihop!

Förmiddagen idag har ägnats åt påskstädning, påskpynt och förberedande av påskmiddagen. Visst låter det energiskt?

 Påsken är en sån där helg som jag vet att samtliga kvinnliga släktingar av tidigare generationer har förberett med bl a storstädning. Ni vet sån där riktig storstädning som inkluderar allt. Ärligt talat tror jag aldrig att jag gjort en sån inkluderar-allt-städning, inte i ett svep. Min påskstädning i år bestod av ett varv med dammsugaren, och det var idag, på långfredagens morgon. Den dagen då man praktiskt taget inte fick göra någontng när jag var barn (och min släkt var ändå inte det minsta religiös). Påskpyntat har jag alltså också gjort. Det bestod i att ta ner julgardinerna och sätta upp nya, fräscha. Förberedandet av påskmiddagen innebar att ta ut en fryst köttklump ur frysen och lägga den i ugnen. Där får den ligga till framåt kvällen och sen stoppas ner i en plastpåse med marinad. Man borde göra tjälknöl oftare, självlagande mat är bra mat.

J ag har varit frånvarande ett tag igen, har ni märkt det? Orsaken behöver jag väl knappast dra igen. Instoppat i allt intensivt jobbande har jag iaf hunnit med en snabbresa till Göteborg, om det inte vore för att det var en obligatorisk kursdag inför världsutställningen hade jag knappast tagit mig tid till det heller. Nu fick jag lite ledighet, så jag kunde ägna mig åt att ligga med migrän på Sandras soffa större delen av tiden vi var där. Det var ju skoj.

På hemvägen passade vi på att ta vägen om Vinna Hundcenter för lite träning med andra aussiaster. Det var kul, men hade varit roligare med bara aningen bättre väder, och om jag inte känt mig dels bakis efter migränanfall och dito tabletter, dels stressad över både Monsters stressande och vetskapen över att jag egentligen borde vara hemma och jobba… Någon egentlig träning blev det inte, mitt mål med Monster var att han helt enkelt skulle lugna sig såpass att han var kontaktbar, och det gjorde han. Han kunde ”gå fint” rätt långa stunder i taget med bra kontakt, trots alla frestande presumptiva lekkompisar. Med Carrey provade jag agilitybanan, och man blir nästan tårögd av att se hur lycklig han blir av det! Hans kunskaper verkar sitta kvar, så vi måste nog göra något av detta. Om inte annat så bara för skojs skull.

Förra söndagen hann jag också med att klara examinationen som tävlingssekreterare, och det stämde hela vägen det som jag tänkte redan när kursen började ”hur svårt kan det vara egentligen?”

Nu ska jag kolla om köttklumpen tinat såpass att det går att köra en termometer i den, sen ta ett par mindre rundor med hundarna, sen…. jobba.

Tänka sig, en uppdatering till inom mindre än 24 timmar! Eftersom jag är klar för dagens värv extra tidigt idag, tänkte jag ta mig tid till det, jag har nämligen en fundering igen, som höll mig vaken länge inatt.

Man kan numera köpa ursprungsmärkt mjölk från ett fristående, lokalt mejeri här. Den är lite dyrare än den vanliga, men inte mycket. Först när jag såg det tänkte jag att ”det var väl bra antar jag, det finns många som tycker sånt är viktigt”. Och så tänkte jag inte mer på det, själv bryr jag mig inte särskilt mycket om sånt.

Men inatt precis när jag skulle somna slog det mig: Hur fanken går det till? För det första: hur hämtas mjölken från respektive gård till mejeriet? Har man återgått till den gamla (tunga och mindre hygieniska) hanteringen med 50- eller 60-liters mjölkkannor? För om man kör med tankbil blir det många vändor, och hur miljövänligt skulle det vara på en skala? Och sen vid hanteringen på mejeriet: mjölken ska pastöriseras och homogeniseras och förpackas. Hur gör man då? Kör man mjölken från en gård genom systemet, tömmer och rengör och sedan mjölken från nästa gård? Jag är ingen expert, men måste inte denna hantering bli alldeles förfärligt mycket dyrare?

Det är något som är lurt här. Antingen är det väldigt olönsamt, och då kommer förmodligen både den ursprungsmärkta mjölken och ifrågavarande mejeri att försvinna snart. Eller också är det trots fördyringen ändå lönande, det skulle innebära att vi betalar ett rejält överpris för den vanliga och mer rationella mjölkhanteringen. Eller också kanske man ”skojar” lite? Kanske det är så att inte precis all mjölk i förpackningen kommer från den angivna gården, men en viss del? Eller är det så att mejeriet är så litet att det bara har en enda gård som leverantör? Isf blir det ju ganska enkelt…

Jag är hur som helst misstänksam.