lenas egna

Vi var i skogen igår, alla fyra. Resultatet blev två trötta och nöjda hundar, och 12 kg kantareller. Fatta! 12 - TOLV - kg!!! Effektiv plocktid en dryg timme. Det tog 4 timmar att rensa… Det fullkomligt kryllade av dom, och inte ens en sån som jag, som normalt är helt kantarellblind kunde missa dom. De tolv kilona motsvarade ca 30 liter i färdigrensat skick. Helt galet!

 Jag har bildbevis på alla dessa kantareller, men efter dagens internetglappande orkar jag inte fixa med det nu, då kanske uppkopplingen hinner slockna igen. För övrigt är det sovdags. Det blir långa och mycket intensiva dagar med ett Monster i huset. Jag hade verkligen glömt hur det var att ha valp…

Jaha, var är det där regnet som skulle vräka ner över oss idag? Det har tydligen regnat lite inatt, och himlen är jämngrå, men det regnar inte. Och prognosen är lite reviderad, nu var det tydligen en liten chans till sol här… Nåja, det spelar ingen större roll. Vi kör på vår plan.

Anders är nere på jobbet och fixar det sista med bilburen han byggt. Förhoppningsvis blir den äntligen klar nu. Det blir ju billigt och bra när han kan göra såna grejer själv, nackdelen är bara att han alltid ska göra grejer så inivassen avancerade att det tar en evig tid innan dom blir klara (fast det där känner jag igen mig själv i lite, det är inte alltid jag väljer den enklaste programmeringslösningen t ex, hellre en mer avancerad även om det bara ger en pytteliten fördel).

Själv ska jag nu improvisera ihop silltårtan (tänk sill-smörgås-tårta istället E, så blir det inte så märklig ordkombination). Är det nån som är intresserad så kan jag väl delge er hur receptet blev sen.

Ha en hejdundrande trevlig midsommar allihop, oavsett hur ni väljer att fira den! Som med alla helger anser jag att det viktigaste är att man får fira (eller inte fira alls) på ett sätt man själv valt, och inte efter vad andra tycker.

Nu har jag ögnat igenom minst 25 olika recept. Dom stämmer inte mycket med min minnesbild. Jag får helt enkelt improvisera. Återkommer med rapport.

Jag måste revidera min uppladdningsplan något. Det där att trängsmängden skulle öka successivt från igår, gäller inte. Det får bli från och med idag. Det tar på krafterna att göra smörgåstårta ska jag säga. När jag äntligen var klar och sedan hade röjt i köket (jamen herrejisses, som det såg ut!) tog vi en långpromenad och sen tvärdog jag i soffan. Med andra ord ingen träning alls igår.

Det var nog den största smörgåstårta jag nånsin gjort. Och den snyggaste. Jag undrar om det inte rentav var den godaste också? Jag är faktiskt himla duktig på smörgåstårtor.

Idag har dagen startat med huvudvärk, men det börjar ge sig nu. Lite mer kaffe, sen är jag fit for fight för både webberi och hundträning. Det är fortfarande snabba lägganden som har högsta träningsprio.

Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag har lite överdrivet mycket tävlingsinstinkt. Allting som kan liknas vid en tävling ser jag oerhört seriöst på. (Och jag tycker att i princip allting kan liknas vid en tävling, t ex avstämning om man handlat med kundscanner, det är tävlig där det gäller att ha alla rätt.) Jag ska vinna, jag ska vara bäst.  Men om det inte blir så, vilket ju oftast är fallet, är jag inte precis någon dålig förlorare, jag blir mest bara väldigt förvånad över att jag inte var så bra om jag trodde.

Och nu är det alltså tävling om två veckor. På riktigt. En riktigt tävling. Som de flesta andra verkar göra, så ser inte heller jag det så mycket som en tävling mot övriga deltagare (som tur är, kanske) som en tävling mot den där magiska förstaprispoänggränsen. Jag är inte särskilt nervös faktist (inte än iaf), men väldigt målinriktad. Här krävs en plan. En uppladdningsplan.

Planen lyder som följer: Från och med idag blir det successivt ökad träningsmängd, både totalt per dag och per träningspass. Detta för att det helt säkert och med god marginal ska gå att genomföra ett helt tävlingsprogram i följd utan tappad koncentration. Nån gång i början på tävlingsveckan ska vi vara uppe i maxmängd, därpå lägger vi tvärt ner all träning. Carrey har flera gånger visat att han är som bäst när han haft tråkigt några dagar, så det ska han få ha. Kvällen innan tävlingen eller samma förmiddag (det är kvällstävling) blir det en kort genomkörare bara, för att undvika överladdning. Sen jäddrar. Sen har  förhoppningsvis toppat formen.

Jaja. I teorin låter det bra iaf.

Idag blir det inte mycket webbande. Jag har inte ens börjat, jag har istället ägnat morgontimmarna åt att läsa ifatt i alla bloggar, det var länge sen jag gav mig tid till det. Och sen ska jag baka en stoooor smörgåstårta, Kå hade beställt en stooor till i onsdags, den åt vi som var där då utan vidare upp, och ikväll kommer hans kompisar och då skulle han behöva en ännu större, men priset avskräckte så han bad mamma… Han ska betala ingredienserna själv, det blir inte helt billigt det heller. Så nu ska jag skriva en lång inköpslista, sen handla och sen sätta igång med kladdet.

Just nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv. Fläckvis iaf. Kolla in julsidan, jag är nästan i fas med mitt schema! En kaksort felar, degen ligger klar i kylen och jag hade faktiskt glömt bort den. Och så hade jag skrivit in gravlaxen till den här helgen, men jag bestämde mig för att det är lite för tidigt, den håller sig ju inte i oändlighet och jag vill inte frysa den heller. Onsdag eller torsdag blir bättre.

Nu är jag trööött. Jag hade ambitionen från början att det skulle bli mer bilder på det jag gör, men jag har faktiskt inte kommit ihåg att fotografera förrän det varit förpackat. Om jag kommer ihåg kanske det blir när det är upplagt istället, som värsta kokboken. Risken att jag ska komma ihåg det är väl dock inte alltför stor.

Jag har bakat porterimpor. Vi pratar om brödet jag aldrig lyckats med, dom kan bli degiga, hopsjunkna, torra, brända på ovansidan eller på undersidan. Ofta en kombination av flera fel. Brända på undersidan har nog varit det vanligaste, vi brukar alltid få lov att skära bort den kanten på skivorna för att kunna äta brödet. Trots problemen hör dessa porterlimpor i allra högsta grad till vår jul, och måste finnas med.

Årets bak blev lyckat! För första gången i historien! Vad det beror på har jag ingen aning om, men det innebär väl antagligen att jag kommer att misslyckas med Jansson, det som jag annars är världsmästare på.

Så bryter jag – utan att skämmas så särskilt mycket – löftet om att lägga in recept på julsidan nu, klockan är lite väl mycket och jag tänkte starta tidigt imorgon igen. Ska sova fem kvart i timmen nu.

Snart bara en vecka kvar, och jag ligger efter i mitt julschema. Men vi gjorde en tidig start på den här dagen, var på Maxi för att handla all julmat redan strax efter åtta. Vi fick baske mig ihop allting vi hade på listan (och lite till), nu återstår bara lite grann, frukt och sånt som jag inte vill ha hemma så långt i förväg. (Jag glömde förresten kolla om det fanns grönkål, Sandra! Kanske bäst att du köper med det ändå… och glöm inte Thores recept!) Sen hann jag lägga in två sorters sill på fömiddagen.

Efter det tog jag ett break, och skulle gå en åtminstone-halvlång-promenad med Carrey. precis när jag svängt in på vägen mot Vimpeltorpet hörde jag mitt namn ropas bakom mig. Det var Krus och Urban och ett gäng lagottos. Deras egna två, plus en ung hane dom tillfälligtvis tagit hem igen, han hade visst tagit kommandot lite väl mycket hemma… Jag slog förstås följe med dom, dom hade vägar genom skogen dom brukade gå som jag med mitt obefintliga lokalsinne inte hade koll på. Kul att för en gångs skull ha sällskap av både folk och andra hundar, det tyckte både Carrey och jag. Unghanen brydde han sig inte om alls, det var bara en vecka sen Chiara slutade löpa så han ägnade hela skogsturen åt att försöka övertala henne att hon nog löpte fortfarande. Åtminstone lite… Hon var inte alls av samma åsikt.

Hemma igen har jag gjort köttbullar. Många. Om det skulle vara så att en eller ett par av oss, eller kanske allihop, skulle få för sig att leva på enbart köttbullar och ingenting annat under hela julhelgen, så går det bra. Jag är garderad just på den punkten. Nu står porterlimpdegen på jäsning, när jag bakat ut den vet jag inte om jag orkar mer idag. Fortsättning imorgon, då kommer jag ju igång tidigare när vi inte måste handla först. Jag ligger iaf lite bättre till på min jullista nu.

Jag loooovar att jag ska uppdatera julsidan senare ikväll, och lägga in ett och annat recept för den som är intresserad!

Jag har chockat mig själv. Jag har bakat saffransbrödet redan! Den 14 november! Någon gång har jag kanske lyckats få det gjort till advent, men för det mesta har jag varit glad om det varit klart till Lucia. Jösses. Jag gör normalt sett aldrig saker i god tid! Sandra skrev igår att jag inte upphör att förvåna henne (vilket jag tolkar som något positivt), men jag förvånar banne mig mig själv också.

Det finns dock en liten gnagande misstanke, att detta fenomen är ungefär detsamma som när man plötsligt kan få för sig att damma alla böcker i bokhyllan, eller städa i kylskåpet, eller plantera om blommorna när det egentligen ska tentapluggas. Men den misstanken skjuter jag åt sidan så länge.

Det är ju trevligt att det finns dom som tror på mig, fast tvivlarna fick rätt. Jag rodde inte iland gårdagens plan. Konstigt.

Bädda och tömma diskmaskinen, det fixade jag. Lätt. Sen pluggade jag… två timmar. Hmpf. Så packade jag spårryggan och vi gav oss iväg över till Öland. Vi hamnade i ett område som var betydligt mer vattensjukt än häromdagen, men förutsättningarna verkade ändå rätt ok. Jag la ett mycket välplanerat spår, liknande det i tisdags. Men resultatet blev inte precis liknande… Från påsläppet spårade väl Carrey ca tio meter innan första svårigheten dök upp, ett tunt lager mycket blöt geggamojja ovanpå stenhällen. Där strosade han omkring lite planlöst, jag kan väl inte påstå att jag var säker på att han verkligen letade efter spåret, men efter en stund hade han åtminstone nosen riktad neråt, och gick iväg. Men där lurade han mig, efter bara några meter kunde jag se att det inte var något spår, bara ett luktande i största allmänhet. När ingenting mer hände just där, tog jag med honom till första vinkeln som jag hade ordentligt märkt, och gjorde ett nytt påsläpp. Men näe, han hade ingen som helst motivation till att lösa några spårproblem, han luktade på enbuskarna, försökte dra upp rötter, hittade en pinne (som inte var någon spårpinne) som han ville att vi skulle leka med.. Man kan väl säga att vi tog en promenad på Alvaret. Och föralldel, vädret var vackert, och frisk luft är inte att förakta. Men ändå, det blev inte vad jag tänkt mig, precis. Och det gick åt väldigt mycket tid för en promenad. Jag tog iaf några bilder på Alvaret, så att ni fattar (om det nu framgår av mina bilder?) hur fint det kan vara där även i november.

På hemvägen skulle jag handla, så jag stannade tillpå Maxi. Hade inget ICA-kort med mig, alltså kunde jag inte använda shoppingpistolen. Men det var fortfarande tidig eftermiddag och inga köer att tala om, så det var ju ingen katastrof. Tre före mig. Men tror ni inte att samtliga dessa tre hade lyckats med att handla någon krångelvara, en sån där som inte datasystemet känner igen, så att kassören måste ringa till respektive avdening för att fråga, och någon från den avdelningen måste komma springandes för att titta, och sedan springa tillbaka till avdelningen för att kolla priset och slutligen ringa tillbaka för att meddela det… Tre i rad? Hur stor är sannoliketen för det?

När jag kom hem var klockan nästan fyra, så där sprack resten av planen i en skräll. Ingen städning av något slag blev det. Inget bakande heller, men jag köpte en burk pepparkakor. Och jäst också för den delen, så det är inte omöjligt att det blir innan helgen är över iaf. Laga god middag och duka vackert? Njae…. jag ringde Sandra och fick mitt recept (ja, hon har hand om mina recept, då vet jag var jag har dom) på hovmästarsås, som jag snodde ihop medan A tog ett bad,och så hade jag köpt varsin krabba som jag la som dom var på varsin tallrik. Det blev så fint så. Iaf blev det väldigt uppskattat.

Om jag var duschad och fräsch då? Kan jag väl inte påstå. Men jag hade köpt hårsnoddar, så jag satte upp håret i pippilottor innan vi åt, gills det? Och den där targetträningen nämner vi inte alls, tycker jag.