lenas egna

Snart bara en vecka kvar, och jag ligger efter i mitt julschema. Men vi gjorde en tidig start på den här dagen, var på Maxi för att handla all julmat redan strax efter åtta. Vi fick baske mig ihop allting vi hade på listan (och lite till), nu återstår bara lite grann, frukt och sånt som jag inte vill ha hemma så långt i förväg. (Jag glömde förresten kolla om det fanns grönkål, Sandra! Kanske bäst att du köper med det ändå… och glöm inte Thores recept!) Sen hann jag lägga in två sorters sill på fömiddagen.

Efter det tog jag ett break, och skulle gå en åtminstone-halvlång-promenad med Carrey. precis när jag svängt in på vägen mot Vimpeltorpet hörde jag mitt namn ropas bakom mig. Det var Krus och Urban och ett gäng lagottos. Deras egna två, plus en ung hane dom tillfälligtvis tagit hem igen, han hade visst tagit kommandot lite väl mycket hemma… Jag slog förstås följe med dom, dom hade vägar genom skogen dom brukade gå som jag med mitt obefintliga lokalsinne inte hade koll på. Kul att för en gångs skull ha sällskap av både folk och andra hundar, det tyckte både Carrey och jag. Unghanen brydde han sig inte om alls, det var bara en vecka sen Chiara slutade löpa så han ägnade hela skogsturen åt att försöka övertala henne att hon nog löpte fortfarande. Åtminstone lite… Hon var inte alls av samma åsikt.

Hemma igen har jag gjort köttbullar. Många. Om det skulle vara så att en eller ett par av oss, eller kanske allihop, skulle få för sig att leva på enbart köttbullar och ingenting annat under hela julhelgen, så går det bra. Jag är garderad just på den punkten. Nu står porterlimpdegen på jäsning, när jag bakat ut den vet jag inte om jag orkar mer idag. Fortsättning imorgon, då kommer jag ju igång tidigare när vi inte måste handla först. Jag ligger iaf lite bättre till på min jullista nu.

Jag loooovar att jag ska uppdatera julsidan senare ikväll, och lägga in ett och annat recept för den som är intresserad!

Jag har chockat mig själv. Jag har bakat saffransbrödet redan! Den 14 november! Någon gång har jag kanske lyckats få det gjort till advent, men för det mesta har jag varit glad om det varit klart till Lucia. Jösses. Jag gör normalt sett aldrig saker i god tid! Sandra skrev igår att jag inte upphör att förvåna henne (vilket jag tolkar som något positivt), men jag förvånar banne mig mig själv också.

Det finns dock en liten gnagande misstanke, att detta fenomen är ungefär detsamma som när man plötsligt kan få för sig att damma alla böcker i bokhyllan, eller städa i kylskåpet, eller plantera om blommorna när det egentligen ska tentapluggas. Men den misstanken skjuter jag åt sidan så länge.

Det är ju trevligt att det finns dom som tror på mig, fast tvivlarna fick rätt. Jag rodde inte iland gårdagens plan. Konstigt.

Bädda och tömma diskmaskinen, det fixade jag. Lätt. Sen pluggade jag… två timmar. Hmpf. Så packade jag spårryggan och vi gav oss iväg över till Öland. Vi hamnade i ett område som var betydligt mer vattensjukt än häromdagen, men förutsättningarna verkade ändå rätt ok. Jag la ett mycket välplanerat spår, liknande det i tisdags. Men resultatet blev inte precis liknande… Från påsläppet spårade väl Carrey ca tio meter innan första svårigheten dök upp, ett tunt lager mycket blöt geggamojja ovanpå stenhällen. Där strosade han omkring lite planlöst, jag kan väl inte påstå att jag var säker på att han verkligen letade efter spåret, men efter en stund hade han åtminstone nosen riktad neråt, och gick iväg. Men där lurade han mig, efter bara några meter kunde jag se att det inte var något spår, bara ett luktande i största allmänhet. När ingenting mer hände just där, tog jag med honom till första vinkeln som jag hade ordentligt märkt, och gjorde ett nytt påsläpp. Men näe, han hade ingen som helst motivation till att lösa några spårproblem, han luktade på enbuskarna, försökte dra upp rötter, hittade en pinne (som inte var någon spårpinne) som han ville att vi skulle leka med.. Man kan väl säga att vi tog en promenad på Alvaret. Och föralldel, vädret var vackert, och frisk luft är inte att förakta. Men ändå, det blev inte vad jag tänkt mig, precis. Och det gick åt väldigt mycket tid för en promenad. Jag tog iaf några bilder på Alvaret, så att ni fattar (om det nu framgår av mina bilder?) hur fint det kan vara där även i november.

På hemvägen skulle jag handla, så jag stannade tillpå Maxi. Hade inget ICA-kort med mig, alltså kunde jag inte använda shoppingpistolen. Men det var fortfarande tidig eftermiddag och inga köer att tala om, så det var ju ingen katastrof. Tre före mig. Men tror ni inte att samtliga dessa tre hade lyckats med att handla någon krångelvara, en sån där som inte datasystemet känner igen, så att kassören måste ringa till respektive avdening för att fråga, och någon från den avdelningen måste komma springandes för att titta, och sedan springa tillbaka till avdelningen för att kolla priset och slutligen ringa tillbaka för att meddela det… Tre i rad? Hur stor är sannoliketen för det?

När jag kom hem var klockan nästan fyra, så där sprack resten av planen i en skräll. Ingen städning av något slag blev det. Inget bakande heller, men jag köpte en burk pepparkakor. Och jäst också för den delen, så det är inte omöjligt att det blir innan helgen är över iaf. Laga god middag och duka vackert? Njae…. jag ringde Sandra och fick mitt recept (ja, hon har hand om mina recept, då vet jag var jag har dom) på hovmästarsås, som jag snodde ihop medan A tog ett bad,och så hade jag köpt varsin krabba som jag la som dom var på varsin tallrik. Det blev så fint så. Iaf blev det väldigt uppskattat.

Om jag var duschad och fräsch då? Kan jag väl inte påstå. Men jag hade köpt hårsnoddar, så jag satte upp håret i pippilottor innan vi åt, gills det? Och den där targetträningen nämner vi inte alls, tycker jag.

Det är riktigt svinkallt idag. Typ två minusgrader eller så (jodå, det är svinkallt i min värld). Men bara lite blåst (än så länge) och sol. Det blev inget spår igår, så idag får det bli. Jag är lite i valet och kvalet om jag ska ge mig av nu snart, eller vänta tills posten har kommit, ifall det beställda täcket kommer, det kunde behövas nu. Å andra sidan, ju längre jag väntar desto större är risken att blåsten tilltar, och då kan det bli ganska olidligt på Alvaret. Det hjäper inte mycket att det är vackert så det gör ont i ögonen. Alvaret är vackert alla årstider faktiskt. Och hösten och vintern har en alldeles speciell skönhet där (det trodde ni inte att jag skulle säga så va, jag som avskyr höst och vinter för övrigt?). Jag borde faktiskt försöka komma iåg kameran…

Förutom att spåra, vilket alltså tar runt tre timmar av min dag, så har jag tänkt att jag skulle hinna handla, det kan jag ju passa på att göra när jag ändå är ute och kör. Och så det vanliga: bädda och tömma diskmaskinen och sånt. Och så tänkte jag baka, bullar eller matbröd eller kanske både-och. Och dra runt dammsugaren lite halvdant åtminstone (städa något mer seriöst är fortfarande ingen idé, nu har vi täckpapp över hela vardagsrumsgolvet, så där går ju inte att dammsuga och allt sågspån och hund- och katthår som finns där sprider snabbt ut sig över hela lägenheten). Badrummet behöver en tvagning också. Och så måste jag plugga, minst sex timmar, gärna tio (man kan inte med den bästa vilja i världen påstå att jag ligger i fas just nu). Däremellan tänkte jag ta ett par pass med targetträning med musmatta i köket, Sandra och Andreas hade lite roligt åt mina tidigare försök när jag beskrev hur jag gjorde, och nu när dom förklarat vad jag gjort för fel har jag tänkt mig stora framsteg. Fast det räcker ju inte att jag kan teoretiskt, det måste ju paktiseras också, och det har jag inte börjat med än.

Tja, det var väl allt. Sen borde jag väl hinna laga nån god middag och duka vackert, vara duschad och fräsch till A kommer hem (det är ju fredag så han slutar en timme tidigare, är alltså hemma vid fyratiden…) och sitta och vara dekorativ och avslappnad.

Så. Kaffe först.

(Alla som tror att jag kan rapportera ikväll att dagen följde planen räcker upp en hand!)

Jag har just ätit en sen frukost, Sörens Ölandslimpa med kall, hemgjord pannbiff på. Kan det bli godare? Det skulle möjligen vara samma Sören, men med stekt, inlagd strömming på då. Det har jag också i kylen. Jo, husmorsnerven har slagit till igen. I tisdags stekte jag 1 kg strömming, det blir rätt mycet över att lägga in i ättika när 2 personer ätit sig mätta. Och igår gjorde jag pannbiff på 1½ kg färs. 36 biffar blev det. Det är nog hög tid att jag förpackar och fryser det som finns kvar nu, innan alltihop blivit smörgåsmat…

Andreas är hemma och är sjuk idag, så min dag följer inte ordinarie vardagsrutiner, därav den sena frukosten. Jag har pluggat en stund, vi är ju inte beroende av varandra på samma sätt som förra terminen när vi skrev uppsats ihop och jag skulle väl egentligen fortsätta med det hela dagen som vanligt. Å andra sidan kan jag ju passa på att utnyttja den här dagen till annat… städa t ex? Tja. I em kommer en fastighetsmäklare hit, inte för att vi tänker sälja, men vi ska få lägenheten värderad. Spännande. Och det skadar väl kanske inte att få undan de värsta grushögarna och dammråttona innan?

Planen idag var att jag skulle ta bilen tidigt imorse och lägga spår på en fotbollsplan som jag “hittat”. Planen sprack. Jag sov för länge, alldeles på tok för länge. Jag tror inte det funkar så bra att lägga spår bland diverse knatte- och pojklag som tränar… Dessutom hade jag huvudvärk som följd av den myckna sömnen, så jag var inte så jätteinspirerad heller.

Under dagen har vi pysslat lite här hemma, inte nån renovering precis, den går på sparlåga just nu, men lite plock och städning och muffinsbak och så har vi äntligen fått in ett bord i arbetsrummet. Det betyder att Andreas och jag för första gången på sammanlagt nästan tre terminer inte kommer att sitta vid vårt köksbord längre!

På sena eftermiddagen gick jag en jättejättelångis med Carrey. Jag måste kolla på en karta sen hur långt jag egentligen gått. Säkert en mil. Eller fem. Eftersom jag ständigt går vilse hittar jag ständigt nya vägar som jag tänker att “det här var en bra väg, här kan vi gå fler gånger!” men som jag inte alltid hittar tillbaka till… På såna jättelånga promenader framåt kvällningen, är jag är ordentligt trött på slutet. Det är inte Carrey, han är bara ordentligt hungrig. Den kombinationen blir inte helt lyckad. Han har bråttom hem och det finns inga andra tillfällen han drar så mycket i kopplet som när han är på väg hem till maten, och jag har inte varken ork eller tålamod att försöka göra något vettigt åt det. Jag låter mig helt enkelt släpas hem…

Det blev en del kort tagna idag också, jag tror att ett par av dom kan ha blivit riktigt bra dessutom, men jag orkar inte fixa med det nu.

Nu har vi alla fått mat i magen, jag har tagit en lång massagedusch med ångbastu (jag älskar verkligen vårt duschmonster!), nu tänker jag sätta mig vid teven med stickningen. Jag har äntligen tagit upp tröjan till Anders igen, nu finns det visst hopp om att den snart blir klar.

Jag vet att man inte kan kompensera utebliven spårträning med extralånga promenader, så imorgon bitti gör jag ett nytt försök.

Ikeas frysta äppelkaka består av fyra bitar. Igår var Kå här, så då åt vi upp tre av dom. Den sista ligger kvar i frysen, och den klarar sig säkert ett tag till där.

Men. I kylskåpet står en skål med lite överbliven vaniljsås. Den klarar sig inte särskilt länge. Det är ungefär ganska så precis lagom mycket som skulle gå åt till en bit äppelkaka. Det vore allt bra synd om den där vaniljsåsen fick lov att slängas.

Eller hur?

Man kan inte äta vaniljsås ensamt. Det vore nästan syndigt tror jag. Men med en bit äppelkaka till så blir det (om man jämför) nästan nyttigt. Som hälsokost, typ.

Eller hur?

När Anders gått hemifrån vid sex i morse började det regna. Inte så mycket, men ändå. Jag tänkte att jag väntar lite med att gå ut med hundarna, det kanske slutar. Very bad decision. Very very bad. När klockan var sju var jag tvungen att påbörja rastandet om jag skulle hinna, då regnade det mycket. Eftersom den ena hunden kräver högre tempo och längre sträcka än den andra, går jag två vändor på morgonen. Efter Pepsis vända var jag blöt. När jag bytt hund och kommit ut igen, regnade det ännu mer. Och när jag var halvvägs på den rundan ännu mer. När jag kom in var kläderna ungefär som om man skulle tagit dom direkt ur tvättmaskinen, om centrifugen var ur funktion. Jodå, jag hade regnjacka, men när det börjar rinna alltför mycket efter ansiktet ner längs halsen blir man ju iaf blöt under. Regnbyxor hade jag däremot inte, jag vet inte riktigt var dom är… Kanske dags att leta rätt på dom nu.

För övrigt kan jag meddela att husmorstarmen i mig har slagit till igen. Häromkvällen rullade och stekte jag köttbullar så det räcker till åtminstone fyra middagar, igår hade jag att välja mellan att cykla till Konsum eller att baka när vi upptäckte att brödet var slut. Jag bakade. 32 gigantiska tekakor. Dom blev stora som barnpizzor. Kan detta plötsliga anfall av husmoderlighet ha att göra med att terminen startat igen? Inte omöjligt, men det beror nog också på att vårt renoveringsprojekt sakta men säkert börjar ta formen av ett hem, och jag känner att jag äntligen kan använda mitt fina kök fullt ut.

Nähe, bäst jag tar tag i studierna nu. Databasmodellering och nåt som heter ER-diagram står på programmet idag.

Bredbar leverpastej som fortfarande både ser ut, luktar och smakar precis som den ska efter säkert minst fjorton dagar i öppnad förpackning. Är det inte nåt skumt med det? Ska inte just leverpastej surna och ha sig ganska snabbt?

Men jag litar på mina sinnen. Om det både ser ut, luktar och smakar okej, så är det okej. Vad det är som gör det okej efter så lång tid kanske jag inte ens vill veta.

En kombination av renoveringsjobb, ovanligt varmt och fint sommarväder samt en viss datortrötthet orsakade några dagars frånvaro. Och kommer eventuellt att fortsätta med det, det visar sig. Jag har ingen riktig inspiration till varken bloggskrivande eller -mekande för tillfället.

Buzzador-kycklingen anlände igår, ända hem till dörren i isolerad låda med kylklampar. Imorgon blir det grillfest. Det skulle enligt upgift vara kyckling till 10 personer, så 10 personer är bjudna (inklusive oss själva då), 9 kommer vi att bli. Men jag tror ändå jag ska komplettera med en förpackning till från affären, det ser lite snålt ut. Och så ska jag fundera över vilka tillbehör jag ska ha… Jag tror jag ska göra ett par olika potatissallader och nån grönsallad, och så nåt bröd förstås, vitlöksbröd tror jag. Kanske musselpaket medan man väntar, vad tror du om det, Sandra?

Det tror jag att jag ska sätta mig och fundera på nu…