Ikeas frysta äppelkaka består av fyra bitar. Igår var Kå här, så då åt vi upp tre av dom. Den sista ligger kvar i frysen, och den klarar sig säkert ett tag till där.

Men. I kylskåpet står en skål med lite överbliven vaniljsås. Den klarar sig inte särskilt länge. Det är ungefär ganska så precis lagom mycket som skulle gå åt till en bit äppelkaka. Det vore allt bra synd om den där vaniljsåsen fick lov att slängas.

Eller hur?

Man kan inte äta vaniljsås ensamt. Det vore nästan syndigt tror jag. Men med en bit äppelkaka till så blir det (om man jämför) nästan nyttigt. Som hälsokost, typ.

Eller hur?

När Anders gått hemifrån vid sex i morse började det regna. Inte så mycket, men ändå. Jag tänkte att jag väntar lite med att gå ut med hundarna, det kanske slutar. Very bad decision. Very very bad. När klockan var sju var jag tvungen att påbörja rastandet om jag skulle hinna, då regnade det mycket. Eftersom den ena hunden kräver högre tempo och längre sträcka än den andra, går jag två vändor på morgonen. Efter Pepsis vända var jag blöt. När jag bytt hund och kommit ut igen, regnade det ännu mer. Och när jag var halvvägs på den rundan ännu mer. När jag kom in var kläderna ungefär som om man skulle tagit dom direkt ur tvättmaskinen, om centrifugen var ur funktion. Jodå, jag hade regnjacka, men när det börjar rinna alltför mycket efter ansiktet ner längs halsen blir man ju iaf blöt under. Regnbyxor hade jag däremot inte, jag vet inte riktigt var dom är… Kanske dags att leta rätt på dom nu.

För övrigt kan jag meddela att husmorstarmen i mig har slagit till igen. Häromkvällen rullade och stekte jag köttbullar så det räcker till åtminstone fyra middagar, igår hade jag att välja mellan att cykla till Konsum eller att baka när vi upptäckte att brödet var slut. Jag bakade. 32 gigantiska tekakor. Dom blev stora som barnpizzor. Kan detta plötsliga anfall av husmoderlighet ha att göra med att terminen startat igen? Inte omöjligt, men det beror nog också på att vårt renoveringsprojekt sakta men säkert börjar ta formen av ett hem, och jag känner att jag äntligen kan använda mitt fina kök fullt ut.

Nähe, bäst jag tar tag i studierna nu. Databasmodellering och nåt som heter ER-diagram står på programmet idag.

Bredbar leverpastej som fortfarande både ser ut, luktar och smakar precis som den ska efter säkert minst fjorton dagar i öppnad förpackning. Är det inte nåt skumt med det? Ska inte just leverpastej surna och ha sig ganska snabbt?

Men jag litar på mina sinnen. Om det både ser ut, luktar och smakar okej, så är det okej. Vad det är som gör det okej efter så lång tid kanske jag inte ens vill veta.

En kombination av renoveringsjobb, ovanligt varmt och fint sommarväder samt en viss datortrötthet orsakade några dagars frånvaro. Och kommer eventuellt att fortsätta med det, det visar sig. Jag har ingen riktig inspiration till varken bloggskrivande eller -mekande för tillfället.

Buzzador-kycklingen anlände igår, ända hem till dörren i isolerad låda med kylklampar. Imorgon blir det grillfest. Det skulle enligt upgift vara kyckling till 10 personer, så 10 personer är bjudna (inklusive oss själva då), 9 kommer vi att bli. Men jag tror ändå jag ska komplettera med en förpackning till från affären, det ser lite snålt ut. Och så ska jag fundera över vilka tillbehör jag ska ha… Jag tror jag ska göra ett par olika potatissallader och nån grönsallad, och så nåt bröd förstås, vitlöksbröd tror jag. Kanske musselpaket medan man väntar, vad tror du om det, Sandra?

Det tror jag att jag ska sätta mig och fundera på nu…

Det är väl kanske ingen nyhet för er, och det var det väl inte för mig heller, ändå drabbade insikten mig plötsligt, nästan som en liten chock: Det har blivit sommar! Riktigt jäkla varm härlig underbar sommar! Vi satt ute, klädda i minimalt med kläder, i skuggan under en markis, och klockan hann bli över sex. Och det var varmt! Inte alls sådär så att man började känna att det var dags att dra på sig en tröja, utan varmt varmt!

Jösses. Och så åt vi tårta också. Jordgubbs.

Och. Halva tårtan är kvar. Det räcker till frukost.

Det här med Buzzador är ingen dum grej. Nu ska jag visst få kyckling tillräckligt för att bjuda 10 personer på grillparty! Det är ju liksom rejält tilltaget dom här provgrejerna man får. Vilka vill komma?

Och har du inte anmält dig som buzzador än, så gör det nu vetja. Tveksam? Läs mer här då.

(Och dessutom har jag fått en biobiljett i present för att jag varit så duktig värvare. Hihi! Pilutta dej, Bettan!)

Jädrans vad god dagens “bäst att äta upp innan det blir för gammalt”-lunch blev! En styck ordentligt mogen mango nedskuren i bitar i en tallrik banan-lime-fil. Mums!

Det är väl ingen nyhet precis att blanda bär eller frukt i filen, men jag har väl aldrig varit mer fantasifull för att prova annat än jordgubbar och banan, nu började jag tänka på alla möjliga smakkombinationer… (Ja, jag vet att Arla och andra fil- och youghurtproducenter redan är fantasifulla in absurdum vad gäller smakkombinationer, men ändå). Jag tror jag måste börja mixa egna smoothies, det blir nog ännu godare.

Att äta mycket saftig honungsmelon framför datorn var inte den mest lysande idé jag fått genom tiderna.

Så vansinnigt mycket roligare uppsatsarbetet var idag, är vi kunde ägna oss åt praktisk programmering istället! Och det gick bra, vi kommer att kunna åstadkomma det vi redan påstått att vi gjort i resultat-delen av uppsatsen. Dom trixiga bitarna fungerar som vi räknat ut det i teorin att dom borde göra, och vi kom t o m på en grej som gick att lösa. Men vi blev för trötta mot slutet av dagen, så vi har inte satt ihop allt än. Men nu är det a piece of cake.

På tal om det, så kanske jag skulle ta och få ihop något att äta. Jag har hittills under de två veckorna A varit borta följt min plan att äta pasta nästan varje dag, bara för att det är något jag aldrig nånsin tröttnar på, medan han tycker att det kan räcka med en eller max två gånger i veckan. Anders är också lite mer konventionell vad det gäller tillbehören till pastan, medan gärna varierar och testar alla tänkbara kombinationer. Så har vi det här med kryddningen också, jag äter så starkt som möjligt så ofta som möjligt de här veckorna, så kanske det dröjer innan jag får abstinens nästa gång.

Idag blir det nog inte så himla starkt tror jag. Det lutar åt att det blir nån sorts sås eller röra på crab fish till pastan.

Det var förvånansvärt skönt ute, och promenaden blev både förvånasvärt lång och rask. Det visade sig att hunden att bättre flås än jag, det hade jag inte trott och det var lite pinsamt nästan. Jag hade förstås fel skor för den sortens promenad, nu fick jag en blåsa under fotsulan…

Nu är jag hungrig. Det skulle inte förvåna mig om jag äter pasta idag igen. Det finns trots allt vissa fördelar med att vara ensam hemma såhär, så jag ser till att utnyttja det. Genom att äta pasta nästan varje dag t ex. Och så hett kryddat så svetten skvätter i pannan.