miljöträning » lenas egna

det är mycket nu

Jun 012012

Det har hänt en del sen sist. Och händer fortfarande. Jag lider absolut inte brist på saker att blogga om, men tiden att göra det saknas. Eller orken. När tiden möjligen infinner sig frampå kvällskvisten är jag ofta halvdöd. Så här kommer den senaste månaden eller så i en salig röra, mest i bildform. En del bilder är tagna med mobilen, och har kvalité därefter. Så vet jag inte om bilderna visas som de ska, men har inte tid att ordna med det nu. Ni får experimentera själva. [edit: problemet åtgärdat.]

En kylig helg i början på maj åkte vi ända till Holland (där det verkligen var iskallt) och hämtade hem vår nya familjemedlem, Mello. En liten orädd och nyfiken typ, som snabbt fann sig tillrätta i vår lilla och röriga hem, med de stora pojkarna och med att bo i skogen (det är en bit mellan Rotterdam och Böle, både bildligt och bokstavligt). Han är fullständigt orädd för allting och tycker att sova, det kan man göra lite var som helst.

Kristi Himmelfärdshelgen hade värmen kommit, äppelträden blommade som allra mest och vi satte igång på allvar med huset. Den gamla verandan revs, det var knak och brak och ljudet från tigersåg och borrhammare (eller vad heter en sån där sak som man bilar upp betong med?). Några meter därifrån låg Mello i en hage och softade. Lite oväsen var inte mycket att bry sig om, tyckte han.

Nämnde jag att äppelträden blommade? Och gullvivorna. Det finns vilda gullvivor i min trädgård. Me like.

På fredagen var det ännu varmare. Där den rivna verandan stått skulle det grävas för en ny. Anders funderade en stund över saken, och åkte sedan in till stan och spontanhyrde en liten grävmaskin. Skinande som ett barn på julafton kom han hem igen och berättade att de hade inte den minsta modellen, så han fick lov att ta en större (finns det inte vatten får man nöja sig med vin). En otålig väntan (fortfarande som ett barn på julafton) på att den skulle anlända , när den äntligen gjorde det uppstod ett problem. Köra grävmaskin är inget man gör sådär utan vidare. Jag hade väl tagit för givet att han kunde, eftersom han nu åkte och hyrde än, hur Anders själv tänkte vet jag inte riktigt… Han provkörde en stund i syrénriset bakom smedjan, det gick väl… inte så bra. Men hjälpen fanns förstås nära, ett telefonsamtal och nån timme senare fanns Kristoffer på plats, lugn och tillbakalutad satt han där och med stor precision grävde det som skulle grävas. Anders fick ta rollen som arbetsledare istället, och kunde sedan ägna resten av helgen åt att snickra gjutform. Jag passade förstås på med lite miljöträning för Mello. Han tittade intresserat men lugnt på grävmaskinen en stund och återgick sen till att jaga insekter.

Ja, vi tar väl några fler valpbilder också då.

This gallery contains 36 photos

kulturträning

hundar 4 kommentarer »

Jul 032009

A bestämde oss för att vi skulle se Larz-Kristerz på Larmtorget igår. Jag var minst sagt måttligt intresserad, men tänkte att A faktiskt följer med utan alltför mycket motstånd på mina (hund-)grejer, så jag offrade mig. Och tänkte samtidigt att det kunde kanske vara bra med lite miljöträning för Mellan. Eftersom det inte blivit några fysiska aktiviteter att skryta med de senaste dagarna, så skulle lite mental träning (och trötthet) sitta fint. Och Dizzy fick slinka med hon också.

Nu verkar det som om det var en större utmaning för damerna med det inledande glassätandet vid gästhamnen, där det var jämförelsevis glest med människor (vilket ändå innebar en strid ström med förbipasserande), såpass att det gick (och tydligen också var tvunget) att hålla koll på alla. Inklusive medföljande hundar av varierande modeller. Det är det som är det besvärliga enligt tjejerna. Det ska muttras mer eller mindre högljutt på alla, och när man tystar ner dem ska den Svarta Faran alltid ha sista ordet och ge ifrån sig ett ”muff” till.

Själva huvudattraktionen på det fullständigt knökfulla Larmtorget var däremot inte så spännande. I den trängseln gick det inte att bry sig om människor alls, och hundar fick lov att vara väldigt nära för att behöva muttras över. När en matte med en berner sennen placerade sig alldeles intill oss var det först viss upprördhet, men när den stora jycken inte brydde sig och blev kvar på sin plats så fick den vara det.

Det blev ganska lång väntan innan Älvdalspojkarna körde igång, först hände ingenting, sen var det nån sorts tävling med lokala förmågor innan det var dags. Efter en stunds väntan la sig Dizzy ner, medan Stella noggrant och ålande mellan våra ben dammsög varje kvadratcentimeter av kullerstenen inom sin radie i jakt efter… ja, vem vet? När det så äntligen började och Larz-Kristerz hade kört 2-3 låtar talade Dizzy tydligt om att ”jamen nu kan vi det här, nu gör vi nåt annat”, genom att sitta framför mig och spänna ögonen i mig och då och då putta på min godisficka. MellaBella växlade mellan att ligga mellan A:s fötter och få fullständiga fnatt och hoppa jämfota på höjden som bara hon kan och busmorra.

Nånstans där gav vi upp och drog oss därifrån. Och missade därmed detta.

Om hundarna blev trötta? Nej, inte nämnvärt. Men vi kom hem i en alldeles lagom tid, tillräckligt sent för att det skulle ha blivit lite svalare, men innan alla harar och kaniner tagit gräsmattorna i besittning, så vi kunde ta en rejsstund vid vattentornet (och faktiskt ville Dizzy också rusa ordentligt nu), och sen verkade de faktiskt rätt trötta och nöjda.

sicken helg

hundar Kommentering avstängd

Maj 052008

Pratade just med Kå i telefon. Vi konstaterade båda två att det där med att det är skönt med långhelger så man får bli utvilad är bullshit.

Min helg har varit extremt fullproppad och intensiv. Två utställningar där jag varken ställt ut eller jobbat men väl träffat en massa folk och hundar, hela två fotosessioner där jag själv(!) var modell ena gången och hundarna den andra, fika i slottsmiljö, hundpromenader, leriga hundar, vin, agilityträning (bara tittat på), valpvisit, bilåkande hit och dit och tillbaka igen, god mat både här och där, prat och prat och ännu mera prat. Mest hundprat. Enbart hundprat om man frågar Anders. Och sol! Regn först, men sen massor av sol, ansiktsfärgen är numera vackert rödrosa.

Monster, som inledde helgen som bara ett Monster kan, med att skälla ut hela utställningen i Smålandsstenar och skämma ut sig själv och sin matte, fick en massa miljöträning och nyttaiga erfarenheter under helgen, och bit för bit blev han duktigare. På utsällningen på Tjolöholm som avslutade vår helgresa igår nöjde han sig med att skälla en liten stund i början, och uppförde sig sedan fint. Visst, han drar och slänger sig i kopplet, men han är tyst! Och på hemresan när vi stannade och åt, låg han bunden vid ett träd intill vårt bord, både tyst och stilla och tålmodigt väntande. Det finns nog hopp om att det ska bli folk av den hunden också!

Men våra vardagsrutiner här hemma är rubbade, och behöver nog ett par dagar för att komma i ordning igen. Tidigare har båda hundarna utan vidare accepterat att ingenting alls händer när jag sitter och jobbar. Nu verkar Monster tycka att det ska vara aktivitet mest hela tiden. Han lyckades lura i mig att han var förfärligt kissnödig genom att vanka fram och tillbaka i hallen och pipa, och titta uppfordrande på kopplet. Eftersom han varit minst sagt dålig på att säga till när han behöver gå ut, så var jag förstår snabb att göra som han ville. Men det var inte så särskilt akut med den kissnödigheten…. Vi hade gått en bra bit innan han klämde ur sig några symboliska droppar.

Hursomhelst, så verkar iaf Monster ha hittat någon sorts lugn. Och insett att man faktiskt kan vara lugn nån gång emellanåt även om det är aktivitet runtomkring. Nu gäller det för mig att rida på den vågen och ta tillvara på varje tillfälle att träna vidare på denna nya färdighet. Jag ska försöka hinna med att äta en glass på Larmtorget idag t ex. Träning av hund som innebär glassintag för matte, det kan bara inte vara annat än bra träning, eller hur?