Ibland, fast det är ganska sällsynt, händer det att jag inte bara tänker utan handlar därefter också. Alltså har jag för en gångs skull tränat med Monster lite mer strukturerat och genomtänkt än jag brukar. Jag bestämde mig för att vi ett tag framöver ska prioritera tre saker: att få bort hjälpen vid ingångarna, att få riktigt snabba lägganden, och att få en bra stadga i kvarliggandet. Uppe vid vattentornet, inte avskilt men oftast med de störningar som förekommer i form av förbipasserande på lite lagom avstånd, höll vi till. Snabba och säkra lägganden skulle vi kunna ha ganska snart,

Läs mer...

Jag har tänkt. (Jo, det händer faktiskt att jag gör det!) Eftersom jag väntar på ett mailsvar innan jag kommer vidare i jobbandet, har jag ägnat mig lite åt annat. Bl a tittade jag på filmen från SM-åttans lydnadsprogram. Och så tänkte jag (särskilt med tanke på att många hundar visserligen hade bra mycket högre tempo än denna, men också sämre position och precision), att hur svårt kan det va egentligen? Förstå mig rätt nu, givetvis fattar jag också att det är skitsvårt och krävs hur mycket träning som helst för att få till alla detaljerna och att få hunden

Läs mer...

SM i lydnad och Agility är över, Sandra, Nadia, Dizzy och Nea har kommit och åkt, och Carrey är äntligen hemma igen. Att vara domarskrivare på ett lydnads-SM var förstås otroligt givande och lärorikt. Men ärligt talat är jag lite besviken på nivån på ekipagen, jag hade förväntat mig mer. Av de femton finalisterna var det flera stycken som hade ett fritt följ som var på gränsen till att inte ens bli en femma... Och jag vet inte hur många gånger jag nästan stod och knäade för att "hjälpa till" att få ner en hund i sittande efter att ha

Läs mer...

På tal om nånting helt annat, jag tror Monstret börjar bli lite vuxen, banne mig. Cert-apan som han fick i Norrköping (brorsan Winston fick nämligen en tygapa i kolossalformat i Hässleholm, så jag lovade Monster att om han också tog cert så skulle han få en likadan... den är visserligen tre nummer mindre än den Winston fick, men det var den största som fanns och den är stor ändå) är *fanfar* fortfarande i stort sett hel! Och det är nästan lika fantastiskt som att kräket gick och knep hem ett cert! Han som hittills pulvriserat precis allting, från repknutar till

Läs mer...

Ja, jag säger då det... Det visade sig att Monster visst kan. Det är jag som inte kan. Men Sandra kan. Och med kombinationen Monster + Sandra skrällde det till och blev både cert och BIM, slagna endast av vackra Lucy. Om orken finns så kommer utförligare rapport och fler bilder framåt kvällen.

Läs mer...

Nej, jag menar inte att vi vann. Det gick bra, men vi har en bit kvar *host* Den stora segern var att Monster höll kontakten (och det är mest det jag vill visa med den här bilden) genom hela äventyret. Därmed känns det som om övriga problem inte alls är omöjliga att komma tillrätta med. Jag är mycket nöjd med dagen, återkommer med utförligare rapport och fler bilder.

Läs mer...

Taktiken inför morgondagen är upplagd. För det första ska Monsters middag idag serveras extra tidigt. Efter den blir det långpromis med tillhörande bus och rejsande för att om möjligt göra av med en del överskottsenergi, och dessutom göra av med den intagna middagen. Och sen bad och sånt. Imorgon bitti blir det ingen frukost. Det ska vara ett hungrigt monster som äntrar ringen. Allt för att öka värdet hos en köttbulle. Tanken är att han hellre får bita av mig fingrarna i jakten på en sextondels köttbulle än ägna sin uppmärksamhet och energi åt hundar runt omkring. En annan taktikidé

Läs mer...

Efter en del velande tog jag mig iväg till klubben iaf. Jag tänkte att jag kör så länge jag orkar, kanske åker jag hem efter fikat. Jag kom för ovanlighetens skull ganska sent, hann bara med en kort rastning innan klockan sex, det fanns en del bilar på parkeringen men när jag började se mig omkring såg jag ingen av mina kursare... Dubbelkollade klockan, gick in i klubbstugan och tittade om det fanns någon anteckning på kalendern, kollade klockan igen och funderade en stund över om det verkligen var torsdag. Sen ringde jag instruktören. Jag var ju inte där förra

Läs mer...

Fy fabian vad det här var trist! Bara ligga still i gräset och glo. Matte påstår att det är bra för mig att göra ingenting ibland. Hon är ju inte riktigt klok.

Läs mer...

Bra. Nu har Sandra äntligen släppt nyheten. Det gör det lite lättare för mig att blogga. Det kändes som att om jag skriver för mycket om vad Monster och jag gör och aldrig nämner Carrey skulle folk börja undra om jag satt honom på undantag helt och hållet, om han aldrig får vara med och göra nånting. Och så är alltså inte fallet. Är man på kombinerad kärlekssemester/träningsläger har man inte tråkigt. Visst är det lite tomt här hemma utan Carrey. Framför allt är det väldigt tyst. Visserligen är Monster en gapig typ, men det visar sig att utan Carreys

Läs mer...