lenas egna

Hört på lokalnyheterna:

”En 11-årig pojke utsattes för ett våldtäktsförsök. Han lyckades slita sig loss och springa hem till sina föräldrar som larmade polisen. När polisen kom till platsen hade gärningsmannen försvunnit.”

Visst är det väl konstigt att han inte stod kvar och väntade?  Det är väl det minsta man kan begära?

Anders har påbörjat sin semester idag, en dag i förväg. Å andra sidan ska han jobba en dag i nästa vecka. Å tredje sidan kommer resan till det jobbet – som ska ske på annan ort – att kombineras med inledningen av vår tänkta tältsemester. Jobbet blir söderut så resan börjar väl åt det hållet. Vilken riktning vi tar sen får nog SMHI bestämma. Kanske bstämmer dom att vi ska åka hem igen.

Iväll har iaf nämnda institut utlovat hyggligt väder över Kalmar. Vi ska cykla till Skälby och se den något udda konstellationen Chuck Berry/Status Quo/Nisse Hellberg/Sven-Erik Magnusson. Semesterinledningsparty.

Rätt låt vann. Fast jag var garderad. Vilken som helst av fem stycken kunde ha vunnit, och kunde ändå ha sagt att rätt låt vann.* Det är det som är det märkliga, att det var så många jag gillade. Antingen är det jag som börjar bli gammal, eller också var det verkligen ett ovanligt bra startfält.

Nu ska jag fortsätta böka med Sandras sida. Jag skulle bara göra några mindre ändringar enligt hennes önskemål, men nu har hela layouten rasat ihop. Det skyller jag dels på mitt dumma tangentbord som utelämnar bokstäver lite hipp som happ och jag måste kontrolläsa varje rad jag skriver. Om det fattas en bokstav eller två i en skriven text som här t ex, så är det ingen katastrof. Ni begriper vad jag menar, och på sin höjd tror ni att det är jag som stavar illa. Men fattar ni vad som kan hända i en sidlayout om jag skrivit width: 550px; och bokstaven x fattas? Dels skyller jag på somliga webbläsares felaktiga sätt att tolka dessa pixlar. Om det inte hade varit så hade jag sluppit pilla så mycket, och då hade inte risken för fel pga tangentbordet varit så stor och då hade jag inte varit i det läget nu att jag i stort sett måste börja om för att få det att hänga ihop igen…

Nåja, natten är lång och jag har gott om kaffe.

* Men av mina fem favoriter var det ändå en som var allra bäst. The Ark.

Visserligen var vi ute och partajade igår, och visserligen drack jag  en del alkoholhaltiga drycker, men jag förtjänar banne mig inte att vara så inihelvitte dålig hela sändagen för det. Jag var nämligen ytterst försiktig och klok och förnuftig, väl medveten om hur dålig jag blir. Det sista alkoholhaltiga drack jag vid nio-tiden och fram till dess hade jag inte fått i mig så mycket att jag ens känt mig det minsta berusad. Och efter nio drack jag läsk och isvatten. Enbart. När vi kom hem vit ett-tiden hällde jag i mig ytterligare vatten innan jag la mig. Spik nykter. Men vad farao hjälpte det? Hela dagen idag har jag ägnat mig åt att ligga så stilla jag bara kan och blunda. Det är för jäkla orättvist.

Om det nu ska vara så här att jag bli skitdåligt fast jag dricker så lite, då kan jag ju lika gärna dricka mig packad, så att jag åtminstone får valuta för baksmällan liksom. Eller också kan man ju vända på det, om jag dricker så lite så jag inte känner mig det minsta berusad, då kan jag lika gärna låta bli att dricka alls. Jag har ju lika roligt för det, och det blir mycket billigare. Fast det skulle inte förvåna mig om jag blev bakis ändå.

Vi hade iaf roligt igår. Jag gjorde saker som jag inte gjort sen jag var tonåring. T ex att stå hemma och blanda ihop färdig grogg i en flaska, stoppa den och en chipspåse i en plastkasse och sen ge sig iväg på förfest (förfest! hur länge sen var det jag var på en sån egentligen?) hos totalt okända människor, inbjuden av nån som inte heller kände dom vi skulle till. Det var sånt man gjorde som 17-18-åring. Vi blev ett himla roligt gäng på kanske femton personer, alla i ungefär samma ålder. Inga ungdomar närvarande som kunde ha synpunkter på hur pinsamma vi var, och eftersom hela kvällen handlade om 60-tal, så blev vi väl lite tonåriga igen När vi förfestat ett par timmar drog vi iväg till Folkets Park och sextitalsgala. Bara det att platsen var just Folkets Park gav ju sextitalsprägel. Och så var det uppträdande av Shanes (skitbra!), Tages (också bra) och Hep Stars (nja…). Då när det begav sig var det Hep Stars som var mina riktigt stora idoler, men det är absolut dom som hållit sämst. Svenne Hedlund känns numera ganska patetisk i sina ivriga försök att se ut precis som då, medan t ex Lennart Grahn har tillåtit sig att bli den gubbe han är, men är inte sämre för det.

Hursomhelst, vi hade skitroligt och släppte loss riktigt ordentligt (somliga mer än andra, jag vet nu att Anders har två riktigt galna kusiner!) och det var nog väl att vi var utom synhåll för våra barn.